Hästtjejen som skulle sluta som tävlingsryttare. Hur gick det med det?

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Hittade en jätte gammal bild på mig. - Häst tjejen Karlsson. Det var jag det. Hästalmenacka, hästtavla, ridhjälm, hästpåslakan och ett hästnattlinne. Mitt liv var hästar. I alla sorter. Kunde hela "Börjes" katalogen utan till. Visste precis vilka schabrak jag skulle ha till mina hästar. Vilken sadel likaså grimmor. När jag inte kunnde sova försökta jag alltid räkna alla mina hästar i rummet. Kom aldrig fram till hur många det var. Hade nästan lite FÖR många.. Olika plasthästar och min morfar BYGGDE ETT STALL till dom. Där i stallet hade jag riktig havre och spån. Tror till och med jag hade halm. Detta enormt stora stall hade jag under min säng. Det fanns olika boxdörrar och Bisquite, som var min älsklingshäst hade den bästa boxen. Minns att varje lördag gick jag upp vid sex för att vara klockan sju i stallet bara för att HJÄLPA TILL. Sprang runt och ledde alla nybörjare och borstade hästarna. Jag trivdes verkligen. Åh jag saknar detta. Saknar den där känslan när man kommer till stallet varje onsdag och känner den tryggheten.
Hehe jag gick verkligen in för ridningen. Tävlade på ridskolan och köpte till och med ett par vita ridbyxor BARA för att jag skulle börja tävla. Men min mammas filosofi lever fortfarande kvar och som jag tycker är så bövla bra. Det är ingen modevisning i stallet, ta på dig de gamla tröjorna. Och så var det. Jag hade absolut inga Kyra Kyrklund märkeskläder. Verkligen inte!! Utan jag tog de uttvättade tröjorna som jag ändå aldrig använder. Tack Mammi. Men tro inte att jag var bra på att rida.
Yey! lika svettig då. Här har vi mig på Mabelle. Tävlade dressyr.