Hästtjejen som skulle sluta som tävlingsryttare. Hur gick det med det?

2012



Hittade en jätte gammal bild på mig. - Häst tjejen Karlsson. Det var jag det. Hästalmenacka, hästtavla, ridhjälm, hästpåslakan och ett hästnattlinne. Mitt liv var hästar. I alla sorter. Kunde hela "Börjes" katalogen utan till. Visste precis vilka schabrak jag skulle ha till mina hästar. Vilken sadel likaså grimmor. När jag inte kunnde sova försökta jag alltid räkna alla mina hästar i rummet. Kom aldrig fram till hur många det var. Hade nästan lite FÖR många.. Olika plasthästar och min morfar BYGGDE ETT STALL till dom. Där i stallet hade jag riktig havre och spån. Tror till och med jag hade halm. Detta enormt stora stall hade jag under min säng. Det fanns olika boxdörrar och Bisquite, som var min älsklingshäst hade den bästa boxen. Minns att varje lördag gick jag upp vid sex för att vara klockan sju i stallet bara för att HJÄLPA TILL. Sprang runt och ledde alla nybörjare och borstade hästarna. Jag trivdes verkligen. Åh jag saknar detta. Saknar den där känslan när man kommer till stallet varje onsdag och känner den tryggheten.
Hehe jag gick verkligen in för ridningen. Tävlade på ridskolan och köpte till och med ett par vita ridbyxor BARA för att jag skulle börja tävla. Men min mammas filosofi lever fortfarande kvar och som jag tycker är så bövla bra. Det är ingen modevisning i stallet, ta på dig de gamla tröjorna. Och så var det. Jag hade absolut inga Kyra Kyrklund märkeskläder. Verkligen inte!! Utan jag tog de uttvättade tröjorna som jag ändå aldrig använder. Tack Mammi. Men tro inte att jag var bra på att rida.
Yey! lika svettig då. Här har vi mig på Mabelle. Tävlade dressyr.


♥ Dag 8 – Ett ögonblick

2011



Ett ögonblick..
Funderade på vad ett ögonblick är. Det är ju en jätte jätte kort stund.. Knappt en 100del liksom. Hur kul kan det vara att skriva om det? Men jag ska försöka att hålla mig till ämnet.
Mitt ridläger på Sjöstjärnans ridläger 2009.
Woooosh!! Vilken vecka. Kan verkligen beskriva den med ett ord, PARADISET!
Jag åkte dit med Melissa och Emelie som jag red i samma ridgrupp som. Vi kände varandra hyfsat och var så förväntansfulla. Dessutom kände jag Olivia och Viktoria innan som jag hade vart på ett ridläger med innan. Jag hade vart där tre år innan. Vi blev tilldelade en stuga som vi skulle dela med nio andra tror jag. Rosen. Allt rullade på, vi fick hästar, delades in i grupper och fick varsinn ledare.
Min häst jag fick hette Bently. Han var bland dom största fast ändå inte så jätte stor. 1.53 bara.. Men jag var ju lång då med så det fick bli lilla Bentan. Wosh vilken häst. Vi kom varandra närmare och dagarna gick. Han lyssnade på tygeln, hoppade perfekt och var sådär gossig i spiltan. Okej inte mot andra hästar men mot miig. Det slutade till och med så att vi kom med i hopplaget - sista dagen var det en uppvisning med en massa grenar, bla hoppning på gräsbanan. Den sista naattten var jag såå nervös för Bently hade tvekat på ett hinder som var lite läskigt.. Men sorgligtvis regnade det hela natten så hoppningen blev inställd. Men gött tänkte jag. Hahah!!
Vännerna. Oj oj oj. Vilka underbara människor! Vi hade såå FRUKTANSVÄRT KUL! Flummade hela tiden, övade på talangjakten genom att sjunga, dreglade på bilder på jakob i twilight och MASSA mer. Vi kom varandra verkligen nära. Skrattade, borstade tänderna ihop, red ihop vad kan vara bättre??? Badade med hästarna, red på långritter.. Det var verkligen underbart. Men veckan gick så himla fort. Man hann inte ens tänka på sin familj där hemma. Glömmer aldrig en gång när mamma ringde mig och jag hörde någon ropa i luren,
- Maaathiiildaa, hallåå??
Och dum som jag var sa jag,
- Men heeej morfar, med ett sånt där glad röst.
HAHA DET VAR MIN PAPPA SOM ROPADE!! JAG KOM INTE ENS IHÅG MIN PAPPAS RÖST... illa.
Men som sagt, veckan rullade på och det blev dags för att åka hem.. Har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. (lite överdrivet men ah) Tänk den känslan när man ser sin familj som man inte har träffat på jätte länge, man ska lämna alla sina fiiina och underbara människor för gott (eftersom alla bor överallt i hela sverige) man ska säga hejdå till Bently som ska få en ny "ägare" om bara någon timma och man ska få komma hem och sova i sin egen 120 säng ist för dom små våningssängarna. Det gjorde liksom ont i mig när jag såg dom tjejerna som kom på min sista dag men som var deras första dag springa runt och klappa alla hästar osv.
NI ÄR BÄST TJEJER OCH JAG SAKNAR ER SÅ OTROLIGT MYCKET!
Men för att komma tillbaka till ämnet så, ögonblick. Det ögonblicket, när jag skulle säga hejdå till allt och alla kände jag mig verkligen lycklig. Att jag har fått lära känna så otroligt fina människor under en vecka med hästar och sommar inblandat. Känslan kommer alltid vara kvar i mitt hjärta och jag kommer aldrig glömma den.
t
grät.
johannis (min extra mamma) och saris (modellen)
fina bently
fina emelie
äääh ah..
vickis, såå snygg, hon är också MODELL!! snacka om stolt tjej här borta
oliiiiiviiiaaaa där i mitten. puusssliiii
så ägde vi häär
hjälp vilket låångt inlägg det blev, många stavblev de la, men struntsamma :)