Torsdagstankar och tillbakablick

2015



Idag har jag varit med om en helt vanlig torsdag. Vaknade upp sjukt trött, gjorde hela morgonrutinen och väckte barnen. Gjorde frukost, lunchboxar och berättade för barnens vems tur det var att mata katterna samt att städa kattlådan. Jag gör samma saker varje varje dag. Fyller samma koppar med vatten, lägger alltid en banan i Landons lunchbox och påminner alltid Richard att äta en speciell vitamin. Han hatar en som vi kallar Flintstone. Han äter den varje tisdag och torsdag och varje varje gång är det samma helvete. Har nu kommit på att han gömmer den för mig. Låtsas att han ätit upp den. Såg en flintstones bit i papperskorgen på toan idag. De små liven tror att de är så smarta... Haha! Men om jag ska vara helt ärlig så pallar jag inte ta den konflikten. Han får tro att jag tror att han äter den. Jag kan inte vara med överallt och jag tycker jag gör mer än vad jag bör ändå. 
När barnen var i skolan, tog jag bilen och körde i över 40 minuter. Det kändes dock som 10. Älskar att veva ner rutorna och höja volymen på stereon. Det är väldigt varmt här nu. Över 25 grader mitt på dagen och jag har inga shorts eller något än... Hur som så körde jag till Olga. Jag låtsades att jag skulle köra henne till flygplatsen men i själva verket körde vi till närmaste brunchställe, åt gott och sen släppte jag av henne hos hennes pojkväns kompis hus. Hon har nämligen hoppat av aupairprogrammet och ska hem. Men ska på bröllop med sin pojkvän i helgen. 
 
När jag kom hem började jag sortera Landons vinter och sommarkläder. Åh herregud. VAD KLÄDER BARNEN HAR HÄR. De har liksom en sommar och vinter garderob. Så jag slet med kläderna och vek ihop fint. Sen var det dags att hämta barnen igen. Samma tid. Samma biltur på 1 min som jag nu har gjort i över 3 månader. Varje dag. Och för er som tror att de ska vara så glamorös att jobba som aupair. Nej. Idag kom minstingen hem och var helt fruktansvärt arg. En kille i hans klass hade tagit sönder hans Rubiz Cub. Han var så arg så han skulle kräva ungen på 200 dollar, han skulle lämna vissna blommor på hans grav och var så otroligt förbannad. Efter många elaka kommentarer hörde jag hur han grät i soffan. För en liten liten leksak som han själv hittat i källaren bakom någon hylla. I början tyckte jag sånt här var gulligt men nu.. haha! Nu är det inte lika gulligt. Tänkte ut och springa idag men min värdpappa och Richard kom hem vid åtta efter baseballen och jag somnade nästan i sängen så nej. Har fuskat något enormt denna veckan med maten och träningen. För att inte tala om finnarna. Usch! 
 
Hade iallafall tänkt skriva några rader idag om mina tankar jag har haft idag. Jag skulle inte säga att jag har hemlängtan längre. Har nog inte haft de de senaste 2 månaderna. Det är väldigt skönt! Självklart saknar jag alla er där hemma, jättemycket men inte så mycket så att jag gråter mig till sömns och vill hem. För jag har verkligen skapat mig ett liv här nu. Jättefina och roliga kompisar, trygg med mina arbetsuppgifter och gillar mina värdbarn. Men jag har ändå lite svårt att se tillbaka på alla mina minnen med mina kompisar och min familj där hemma. När allt var precis som det skulle. Jag möts en än gång av den där fina och härliga tacksamhets känslan. Den är den bästa med min resa. Att jag ser mitt liv från ett par mer skarpa glasögon. Jag önskar verkligen att alla får känna den här känslan. Idag känner jag mig dock lite nere. Och det är ju helt okej. Har verklgien inte kännt mig nere på dagen, det bara kom nyss. När jag fick ett sms från två vänner där hemma. Jag tror jag insåg, eller fick en aha-uppelvelse att jag faktiskt är 9 timmars flygresa bort. Det är så himla lätt att bara leva livet utan att liksom förstå vad det är man är med om. Och jag är världsbäst på att leva i förväg. Vet att jag har skrivit det tidigare, men det gör så ont i mig att jag inte finns där för de människorna som jag vill finnas där för. Att liksom vara bokstavligt talat där. Ge en kram. Jag tänkte bara skriva ner lite fina minnen jag kom och tänka på nyss. 
 
  • En höstkväll när jag var ute med jobbet och på något vänster råkade låsa in min bil i ett bilgarage som öppnade morgonen därpå. Jag ringde Elin min kusin och frågade om jag fick sova hos henne (hon var själv hemma) och fick ett ja. Ringde även mamma med 10% batteri och förklarade min plan att jag skulle gå från stan till Elins hus för att bilen är inlåst men mår väldigt bra i garaget i en väldigt snabb mening för att mobilen skulle dö i vilken sekund som helst. Jag tog mina klackar i min hand och började gå i strumplesten, Det tog mig 40 minuter. Jag gick helt själv i natten och filosoferade. Njöt.. Knackade lite tyst på Elins dörr och möttes av en väldigt trött Elin i ett stort täcke. Det hela slutade med att vi båda låg i hennes föräldras säng och gapskrattade till klockan blev 4. Vi gapskrattade och gjorde bara det vi kan. Skrattade åt vår humor och var sådär fnittriga som är helt underbart. (Sen kanske det inte var lika underbart när vi morgonen därpå träffade vår älskade faster TINA och jag fick världens utskällning att jag gick i Jönköping själv en natt. Puss Tinis, jag vet att du läser detta och jag ska aldrig göra om det. Puss) Jag vill så gärna dit igen. 
 
  • Det här minnet känner jag väldigt starkt. Det var en sen kväll i aningen november eller december. Jag åkte upp till A6 för att göra ett väldigt snabbt ärende för att senare åka och träffa Becka på en fika varpå jag från ingenstans ser min älskade vän Elin (ej samma Elin som ovan). Vi hade inte sätts på flera månader och jag blev så otroligt glad. Det slutade med att jag hämtade upp Becka som bestämt på sitt jobb, sen mötte vi upp Elin på Condeco och hade en liten reunion. Det var en av de fianste fikastunderna jag haft faktiskt. Jag vet inte vad de var men det var något speciellt den kvällen. Andlingt, känsligt jag vet inte men något. Vi satt i timmar och pratade om varandras liv. Vi alla hade planer för livet och jag minns att jag blev så otroligt inspirerad. Inspirerad av livet. De två fick mig att bli så otroligt taggad på livet. Jag kände mig så ödödlg. Så levande. De två får en verkligen att må bra. Minns att när jag körde hem ville jag bara pausa livet. Jag vill så gärna dit igen.
 
  • Med världens största studentångestklump i bröstet befann jag mig på Samos med min älskade familj. Det var en utav de finaste veckorna i mitt liv. Att hänga på en stor Resort med medelhavet i ögonvrån var du än går, tillsammans med de människorna du känner dig tryggast med. Ja tänk! Att bli väckt av mamma på morgonen då hon vill gå och äta frukost tidigt. Hjälp vad irriterade vi var jag och Jossan. Äta god frulle, upp till rummet igen och smörja in sig för att sen gå vidare till stranden för att sen hänga där hela dagen. Då menar jag hela. Vi låg där och stekte hela dagarna. Jag har aldrig varit så brun i hela mitt liv. Vi delade på en pizza i solstolarna. Pappa satt i skuggan med keps och långärmad vit tröja och läste JP. Svor när han såg att fotbollen hade gått åt helvete. La någon kommentar till mamma som låg halvsovandes i solstolen bredvid om att de bygger om Munksjöbron just nu. Mamma svarar med ett mumlande och kliar sig lite på ryggen. Jossan ligger och steker i solen bredvid mig och jag vet vad hon tänker. Hon ska bli så brun hon kan!!! Jag ligger och lyssnar på Fredagspodden och försöker tränga bort mina studentenångesttankar samtidigt som jag försöker tänka ut hur jag vill göra med mitt liv. Jag vill så gärna dit igen.
 
  • Jag befann mig hos Linn under ett par dagar. Det var en julikväll och vi hade lagat mat. Krämig kyckling med paprika samt pasta. Planen var mer exotisk när vi gick och pratade om hur smakerna kommer att gifta sig i munnen på Willys. Vi stekte Halloumiost och den blev väldigt god. Drack Perfect Day vin. Vi åt ute på deras stora altan och njöt något enormt. Pratade om hur våra liv skulle bli. Diskuterade allt om dagarna innan studenten samt själva studenten. Tog allt i detalj om och om igen. Skrattade. Grät någon skvätt och spelade kort. Det började bli mörkt och jag minns att livet kändes så nära den kvällen. Så nära så att jag än en gång ville stanna tiden. Morgonen därpå ringde klockan 5 och det var dags att jobba. Jag smög upp från sängen i hopp om att inte väcka Linn men visste att jag ändå hade gjort det. Gick upp för rulltrappan och satte igång. 4 timmar senare köpte jag färska frallor och några minuter senare möttes jag av världens brunch av Linn. Vi läste JP som ett gift par, den ena hade den ena delen osv. Lyssnade på den där trygga tystnaden. Någon sa något om vad den tyckte om att Socialdemorkaternas motion. Vi diskutade allt och gjorde det vi båda tycker BÄST OM. Hoppade i sängen igen. Läste lite, jag somnade och vaknade och somnade. Diskuterade hej vilt om något. Läste lite. Somnade. Pratade om en viss detalj som vi redan diskuterat 1000 gånger innan men någon av oss kände oss inte klara med den. Åh! Jag vill så gärna dit igen. 
 
 
 








 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?