Att inte ens vara tacksam, då är det inte kul att hjälpa till

2015



Egentligen hade jag tänkt att skriva ett peppinlägg om att jag just nu har befunnit mig här i USA i hela fyra månader. Men jag vill istället skriva ner mina tankar angående hur jag just nu i detta nu känner och jag tycker det är väldigt viktigt att förmedela en ärlig bild av min resa här. För det livet som en hårdjobbande aupair är inte en dans på rosor. 
 
För er som inte har förstått det här så är det min värdmamma som har väldigt stårt inflytande på mig. Hon är en väldigt instabil person som inte har båda fötterna på jorden. Jag vet inte, men hon mår alltså inte så bra har jag märkt. Och jag är den personen i familjen som får ta det mesta. Självklart så påverkas ju alla men jag får i stort sätt ta det mesta. Som idag när jag kom ner till köket när jag hade väckt killarna. Jag bar katten och det första hon säger är att det inte är bra att bära katterna med svarta tröjor och att jag har nu de senaste dagarna klätt mig väldigt fancy. Jag märkte att det här inte kommer bli en bra dag. 
Sen under hela morgonen visade hon mig saker som jag måste göra. Tex att hälla över tvättpulver i en plastburk?! Hon hade säkert 10 saker till mig, och då överdriver jag inte. Det var fel med kläderna, tvålen var inte slut som låg papperskorgen och jag måste bli bättre på att säga till barnen att bädda sängarna. Allt var fel idag... 
 
Jag vet inte om jag har skrivit det här innan, men jag har berättat det för väldigt många. Anledningen till att jag kom hit var för att ta hand om barnen. Det står klart och tydligt i avtalet med American Government och både jag och min värdfamilj har skrivit på detta avtal. I avtalet står det att jag är huvudsakligen här för att ta hand om barn och kan göra mindre hushållsuppgifter kopplade till barnen. För att förtydliga mindre. <- Jag har nu de senaste månaderna märkt att min värdmamma utnyttjar det där lite väl. Jag gör aldelles för mycket. I början när jag kom hit körde hon inte så jättemycket med mig. Hon gav mig kanske något stort projekt en gång i månaden. Men nu har jag fått hur mycket som helst att göra. Jag har fått organisera alla barnens vinter och sommarkläder som har tagit så sjukt lång tid. Jag satt inne en hel jäkla dag och sorterade alla barnens gamla papper som dom har fått från skolan. Min värdmamma är en sån person som aldrig slänger saker. Jag hittade en skolmatsedel från 2009. Ja det säger ju ganska mycket. Så jag slängde två stora svarta soppsäckar med papper. 
 
Nu de senaste gångerna när jag har gjort hennes projekt så märker jag att det inte finns en gnutta tacksamhet. Utan då är det bara att övergå till nästa. Och detta gör mig så otroligt arg och irriterad. När jag förklarade för henne att jag var klar med alla papper och att jag satt inne hela dagen nere i källaren i fyra timmar när de var 25 grader sa hon inte ens "bra jobbat". Hon sa okej. Gick inte ner och tittade hur fint det blev utan ropade från övervåningen att hon hade tagit ner alla barnens vinterkläder och att det var dags att börja ta sortera dom. I söndagsmorgon när jag kom hem fick jag världens längsta sms om att hon ville att jag skulle ställa in alla flingor vi har i garaget till köket och ta alla burkar i köket ut till garaget. Igår morse innan jag gick till kickboxningen sa hon att hon ville att jag skulle börja med det efter kickboxningen. Så jag gjorde det igår. Tog bort alla burkar, städade, dammsög upp alla gamla kaksmulor och märkte att ingen hade gjort de där på några år. För några månader sen köpte jag havregyn, då tog jag ut själva påsen med havregrynen och slängde kartongen. Hon blev skitsur på mig för att jag slängde kartongen och därav gick jag alltså inte det med flingorna igår. Så frågade jag henne imorse om hon såg att jag hade fixat med flingorna och burkarna och hon sa nej och gick dit för att kolla. Jag ångrade mig direkt efter några sekunder. 
 
Då hade jag inte gjort det rätt. Jag skulle ha slängt alla kartonger för att de tar upp aldelles för mkt plats. Jag skulle inte ha ställt ut alla hennes oljer för att hon ville inte gå ut i garaget när hon ska laga mat (HAHA URSÄKTA DET ÄR PRECIS VAD JAG GÖR VARJE DAG). Hon sa till mig att jag måste skärpa mig och använda mina organisations skills. 
När jag kom upp på ovanvåningen visade hon mig hur hon ville att Briannas kläder skulle ligga i byråerna. Jeansen skulle ligga vikta på ett speciellt sätt och bikinisarna på ett. Det hon antagligen helt hade glömt bort var att hon i måndags sa till mig att jag fick lägga alla kläder precis hur jag ville. Ja ni hör ju hur sjukt svårt detta är att göra henne nöjd. Vad jag än gör så gör jag fel. När hennes kompis ringde på och ville lämna en check och hon stod i duschen, och jag stod och ropade på henne men hon inte hörde och kompisen fick komma tillbaka ett annat tillfälle var hon super arg på mig för att jag inte hade ropade högre. Och om jag hade gått in i hennes rum och ropade hade hon antagligen hört, men blivit arg på mig för att jag gick in i hennes rum. Herregud! 
 
Så ja, jag tror ni förstår mig att det inte är en dans på rosor. Jag märker att jag är starkare och lär mig något varje dag dock. Jag försöker se detta som en erfarenhet som jag kan ha nytta av senare i livet men har även börjat inse att jag inte kan ta för mycket skit heller. Att hon liksom blir sur när jag har super kul med barnen och barnen är såå glada... De säger ju ganska mycket. I söndags när det var morsdag skickade hon grattis sms till mig?! "Happy mothers day to you". Var på jag svarade. "But I´m not a mum, happy mothers day to you!" Då skrev hon. "But you are..." Så jag vet inte om hon är avundsjuk eller vad hon menade med det där. 
 
Hur som, nu ska jag inte vara för neggo för jag mår bra. De flesta har sagt att de ser det på mig på alla bilder den senaste månaden. Och jag har verkligen super kul nu. Men det är på helgerna... Och på dagarna när jag umågs med mina kompisar. Och vissa stunder med barnen. Det är liksom dom stunderna jag lever för. Men det är inte lätt!
 
Tiden går hur som väldigt fort och idag om en månad kommer min familj?!!!!! WAAAH! Sjukt gött, men har jag nämnt att jag inte fick ledigt för min värdmamma? Hon tyckte det var den värsta veckan på hela året och därav måste jag jobba när dom är här. Ja herregud, jag blir inte ens förvånad längre....
 
Kan dock säga att jag fullkomligt älskar att bo i denna stad! 



Tilda Larsson

Mathilda i need a Skype-date typ nu!!!!! Puss på dig

Svar: Men JAAAA!! Hur jobbar du på fredag? <3
Mathilda Karlsson







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?