Att aldrig veta vad som väntar

2015



Och där kom jag in i det typiska aupairlivet. Denna ständiga kamp att spara pengar på något orimligt sätt. Jag har haft det väldigt bra med min pengafråga här, om jag ska vara ärlig. Har märkt att jag inte alls har behövt tänka lika mycket som mina andra kompisar här. I början gjorde jag inte av med några pengar alls och på så sätt blev jag van vid att ha mycket pengar på kontot. Nu har jag däremot insett att det liv jag lever nu kontra det jag levde i början är helt olika. Numera lever jag livet, äter gott, shoppar och bara njuter! Och då kostar det haha! Har väll insett att jag måste snart börja ta från sparkontot eller helt enkelt börja spara ;)
 
Min vecka har varit en utav de värsta faktiskt. Som jag skrev i början av veckan så har hon inte varit på så gott humör. I onsdagskväll sa hon till mig att hon ville att jag skulle göra alla French Toast som ligger i frysen till barnen som frukost, och att jag skulle steka korvar till. När jag kom ner på torsdagsmorgonen låg det en lapp på bänken. "Please make all the french toast for breakfast, and use the sasuages to". Så jag började steka alla french toast och även korvarna då. Jag glömde sätta på fläkten och brandlarmet började tjuta. Så jag stod och vispade med en handduk. Hon kom inte ner. Var kvar på sitt rum. Sen när Richard kom ner för att äta började han flina och sa till mig att det här inte var Sasuages. De korvarna jag hade kort var hot dogs. Han visade mig de riktiga och det visade sig att de var mindre och lite mer köttiga. Han sprang upp till sin mamma och hon kom ner. Jag frågade om hon hade hört nyheten och hon sa ja. Hon förklarade att det var okej och jag sa att jag inte visste skillnaden på sausages och hot dogs. Sedan började hon irritera sig på att jag hade gjort så många French Toast. "I can´t beleive that you made so much French Toast. What were you thinking?" Jag brukar vara väldigt tyst när hon "skäller ut mig". Men då kunde jag inte hålla mig. Jag svarade. "But you wrote on the note, make ALL the French Toasts. 
 
"Okej Tllly, vi har nu ett språkproblem här. Du måste bli mycket bättre på att fråga saker så vi inte kommer i sånna här situationer igen. Okej? 
 
Ja vad ska man säga?! Sen när barnen hade gått var hon super trevlig, antagligen bara för att hon visste att Tilda och Fanny skulle komma. Åh herregud! Det var såå många gånger jag ringde och grät till mina föräldrar under den här veckan, och det brukar jag inte göra längre. Men vad hände i morse när jag gick ner till källaren för att byta batteri i min "låsa bilen" knapp. Då var jag honey. Helt plötsligt var jag älskling och hon orade sig för mig om jag kommer bli för varm i mina springbyxor. När jag nyss kom hem stod en stor låda med säkert trettio brevpapper i olika former och färger till mig. Hon kom precis nyss in och sa "Good night Tilly". 
 
 
Förstår ni hur svår det är att leva med någon som skiftar personlighet hela tiden?! Ena stunden är man älskling och andra säger man inte ens hejdå utan bara slänger igen dörren. Absolut, jag säger inte att jag är 100% bra hela tiden men man får faktiskt tänka sig för när man har en aupair i sitt hus som inte är någon i familjen. Detta att ligga i sin säng på morgonen och undra vilket humör hon är på idag känns inte alls kul. Sen har jag blivit mycket tuffare, absolut. Men det är inte lätt! Samtidigt så försöker jag verkligen se detta som en erfarenhet och se det postivit. Och njuta av de fina stunderna, haha! 
 
Såhär ser jag alltid ut när jag står och väntar på tåget. EN KOPP TE FRÅN D&D. 
Inte alla som har en egen skylt på time squere va? ;)
 
Jag har ännu en sak jag måste berätta och som hamnar direkt till min powerlista. I fredags när jag hade jobbat tog jag tåget in till New York för att hänga några sista timmar med Fanny och Tilda. Jag visste att under lördagen och söndagen skulle de bygga om på en utav stationerna till New York, därav skulle de bli bökigt att ta sig in. Vi åt på Thank God it´s Friday och lamade sönder. Servitrisen tyckte nog vi var jättejobbiga och hon tyckte jag såg ut att vara super trött. När hon skulle presentera sig det första så tyckte hon att vi alla såg så frågande ut så hon sa. "English?". HAHA! Då ville jag bara säga till henne att, HÖRRÖ DU JAG BOR FAKTISKT HÄR! HAHA! När vi hade ätit i några timmar och flamsat sönder gick vi upp mot deras hotell. Jag förklrade för dom att jag inte ville komma hem sent, och de skulle flyga på morgonen så vi sa hejdå. Väldigt sorgligt men ändå fint. Så kollade jag på min app i mobilen och tåget skulle gå 11.32. Perfekt tänkte jag. 
 
Jag tog tunnelbanan ner själv till Penn Station och när jag kom fram till den stora screenen insåg jag att jag hade kollat helt fel. Tåget skulle gå 01.08 och inte direkt hem, jag skulle få BYTA i Mineola. Så jag köpte mig en flaska iste och satte mig på ett café som hade wifi. Pratade med Marce och kände mig så irriterad att jag inte kollade upp det tidigare. Sedan tog jag då alltså tåget till Mineola, frågade konduktören vart jag skulle ta därnäst varpå han svarar buss. Så när jag hoppade av tåget stod det fem bussar, jag frågade vilken buss som gick till Syosset Huntington och hoppade på bussen. Där satt jag mitt i natten, trött och sleten efter en helvetes veckas jobb och åker buss i New York. Helt själv. Men förbaskat trygg på något sätt. Denna powern att klara något sånt själv. Fick en sån flashback när jag och Linn satt på transfern till vårt hotell i Mallorca för två år sen. Vi var sjukt rädda och livet kändes läskigt. Tänk vad häftigt och vad jag har utvecklats. Jag var liksom inte ens rädd på bussen. När jag var framme i Hicksville frågade jag en man med stor reflexväst vilket tåg som gick till Sysosset och hoppadet på tåget på spår tre. Där träffade jag en annan aupair som jag träffat innan och vi var båda lika irriterade på att det hade tagit så lång tid att komma hem. 
 
Efter tre timmar satt jag i min bil påväg hem. Mitt i natten. Eller varför inte kalla det morgon. Fan vad cool jag är ändå! När jag slog in koden på garagedörren var det tänt i hela garaget. Min värdpappa stod och fixade med sina motorer och gamla mopeder och jag råkade visst skrämma honom. HAHA! Den här powerkänslan är verkligen något jag lever för. Yey! Godnatt och ha det gött! 
 
Alltså kolla katterna. De hänger efter mig var jag än är på dagarna när jag är själv. ÅH! 
Lördagsmorgonmys i Tillys säng. Så går det när det bara var jag och Brianna hemma i lördagsmorgon <3
Jag och min BFF (haha ja vi köpte faktiskt två Best Friends Forever halsband idag HAHA) på bio på Pitch Perfect 2. SÅ JÄKLA BRA! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 








 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?