Denna oväntade kärleken jag känner åt mina små liv

2015



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Hej! 
 
Idag har jag haft en väldigt bra dag och mått jättebra trots några incidenter i morse. Min värdmamma tyckte att fibervattnet som jag har gjort VARJE dag sen jag kom hit till Landon smakade JÄTTE ÄCKLIGT om jag ska citera.  Jag möttes av ett hål i skafferidörren och en värdmamma som berättade obegaliga planer till den lilla aupairen jag är, som jag inte borde ha hört.... Känner att det inte är bra att jag skriver det här på bloggen, men det var väldigt starka ord och sjukt obehagligt. Dock inget riktat mot mig. 
 
I helgen ska jag åka till Niagara fallen. Jag tog en kurs om den i April. Två söndagar och en lördag. Det var nog den segaste kursen jag har varit med om. Full av aupairer som bara tog den för att åka senare i Maj till fallen. Haha! Men vi hade en go lärare som skojade mycket och förstod oss helt. Jag träffade några svenska aupairer och ska dela rum med två från Long Island. Ska bli kul! Tycker dock att det är väldigt läskigt att tiden går så fort. Minns det som igår när jag bokade det här. Tror det var någon gång i Februari. Och nu sitter jag här, och det är i HELGEN! HJÄLP! Sjukt häftigt! Innan tyckte jag det skulle bli såå kul, sen tyckte jag inte alls det och nu är jag faktiskt taggad. Ska bli skönt att få komma iväg från huset faktiskt haha! 
 
Jag kommer vara borta fredag, lördag och söndag vilket innebär att jag är ledig på fredagen. När jag frågade det i Februari var hon skitarg. Skulle fundera massor, och tyckte inte det var bra alls. Nu är det inga badfeelings alls. Hon berättade i morse att hon inte hade fixat någon som skulle ta hand om dom. För att hon skulle nämligen iväg den här helgen också .... ;) Men så nu för några minuter sen så hörde jag att hon berättade planen för barnen. Barnen ska sova över hos sina kompisar från torsdag till fredag och sen kommer min värdpappa och hämtar upp dom på fredag när han har slutat jobba. Barnen blev SÅÅ glada. 
- Omg THIS IS MY FIRST SLEEPOVER!! Skrek Landon.
 
Sedan hörde jag att han frågade vart jag skulle. Varför jag skulle iväg och massa. Då svarade min värdmamma lite kort bara att jag skulle iväg med mina kompisar till Niagara Fallen. (Har anat att när mitt namn kommer upp i sånna situationer så blir hon väldigt kort och försvinner. Tror hon är lite avundsjuk. Han frågade liksom inte vart hans mamma skulle?! Men det har hon sig själv att skylla) Och där startade världens känslovåg för mig. Tänk att jag har träffat de här barnen varje dag i snart fem månader. Det är jag som stått varje dag utanför skolan och hämtat dom. Gjort deras snacksbox. Spelat UNO på kvällarna på min säng till åtta på kvällen. Väckt dom på morgonen när de har varit såå otroligt trötta. Skrattat ihjäl mig tillsammans med dom på kvällarna. Bakat kakor tillsammans. Stått vid Rolerblades rinken och hejat på dom i tre timmar i sträck. Tagit massor av selfies.Gjort massor av snögubbar när det var snö. Sprungit runt i hela huset och kittla dom. Vikt deras små trosor, kalsonger och strumpor. Gjort alla läxor ihop. Försökt lära Landon att cykla igen efter vinteruppehållet då han glömde hur man gjorde. Suttit på föräldrar möten med de äldsta barnen brevid mig. Spelat fotboll på baksidan tills vi blivit dygnsura av svett. Skrikit mot varandra. Kört bil ihop och skrattat åt alla konstiga saker de är med om i skolan. 
 
Hur i hela friden ska jag kunna lämna de här älskade älskade barnen i framtiden? För det är precis så jag känner. Jag älskar verkligen dom. Ibland känner jag mig som en storasyster men för det mesta en mamma. Det är liksom jag som ska stå där i alla deras kompisars dörrrar på torsdags kväll och överlämna de små älskade liven. Säga att jag älskar dom, att de kommer gå bra och att vi ses på söndag. Försöka peppa en livrädd Landon för att det är hans första gång. Jag ska göra precis det som min värdmamma bör göra, men hon har då valt att ta ledigt från jobbet torsdag till söndag (om inte måndag) för att umgås med sina "tjejkompisar". Så sjukt oacceptabelt i min värld. 
 
Har dock insett att om inte hon hade varit såhär konstig och viljat spendera tid med sina barn så hade jag nog inte kommit dom så nära som jag har gjort. Jag ber till gudarna att allt kommer gå bra med dom och att jag inte kommer längta ihjäl mig. <3 
 
 
I LOVE YOU SO MUCH KIDS! 


Powerlistan

2015



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Heeeeeeej! Jag känner redan att den här veckan är bättre än förra, och vad är då anledningen? JO jag tror ni vet. Hon är på gott humör. JIIPPIIEE! 
 
I morse hade jag dock en liten dust med mellersta. Min värdmamma vill att jag ska smörja in barnens ansikte med solkräm varje morgon nu, efter det börjar bli riktigt hett mitt på dagen. Men jag har en värdpappa som bara skrattar åt solkräm och har smittat över det på melllersta. Vilket inte alls gör det lätt för mig. Herregud! Det tog 30 minuter för mig att ens få honom att ta en liten klick. Vi gjorde en deal, han smörjde in sig och jag städade kattlådan. (ja jag vet att jag är världens sämsta aupair haha, usch men det är inte lätt och jag har märkt att jag är aldelles för snäll.... men men). När jag hade städat kattlådan åt honom gick jag in till badrummet där jag såg att han stod och smörjde in sig. Han berättade att solkrämen börjar ta slut, men den var full när jag smörjde in Landons ansikte. SÅ, han hade tryckt ut all kräm och lagt på ett papper i papperskorgen. Wihooooooooooooo! Så jag försökte få till en riktig powerröst som bara min pappa kan få till och förklarade för honom att det är dyrt med kräm och att han absolut inte får göra det nästa gång. Sa även att han får betala den nästa gång. 
 
Annars rullar livet på. I veckan har jag tagit det väldigt lugnt. Varit hemma och tittat mycket på film, skrivit brev och bara chillat. Märker att jag börjar bli förskyld så jag vill inte kickboxa... Ja jag vet, världens sämsta undanflykt men men. Idag tänkte jag skriva en liten lista om hur min pågående resa har påverkat mig. Jag tror bara att de som själva har gjort någon typ av resa  som jag gjort förstår hur jag känner. Och de vet hur förbaskat jobbigt det kan va. Men också vilken himla powerkänsla man får av små saker. 
  • Är tacksam över ALLT. Över hela mitt liv. Varenda. Sak. 
  • Har fått lära känna mig själv på djupet. 
  • Bättre självfötroende. Detta är den bästa, viktigaste och framför allt den mest användbara grej s
  • Bryr mig inte lika mycket längre åt onödiga saker
  • Fått bättre relation med vissa vänner i Sverige faktiskt
  • Träffat fantastiska vänner här från alla möjliga olika länder och kulturer, och hjälp vad häftigt det är. Att lära sig från människor som har varit med om något annat än dig själv gör din syn på livet så mycket bättre.
  • Som ni kanske förstår så är varje dag en utmaning här i den här familjen, men jag lär mig faktiskt väldigt mycket. 
  • Jag visste innan jag åkte att jag är väldigt känslig, och jag kan faktiskt säga att jag är fortfarande lika känslig men har också blivit lite hårdare. Lite att "jag tar ingen skit". 
  • Och så måste jag bara säga att jag har hittat ett livsmotto här i USA. Jag såg det i Februari på en tavla i en outlet, och jag köpte den. Den tavlan har stått på mitt skrivbord hela tiden och jag läser den varje dag. Den lyder... 
 
"Today you are EXACTLY where you are supposed to be. What happens tomorrow IS UP TO YOU"
 

Hur bra är inte det? Jag minns att jag tyckte det var superjobbigt när jag tagit studenten, under hösten och även i början av min resa att det är JAG som bestämmer över livet. Det var ju så skönt när regeringen bestämde att vi var tvugna att gå i skolan och hade en liten plan för oss. Men så tog planen slut och det var vi själva som skulle bestämma vad som skulle komma härnäst. 
 
Idag tycker jag det är så otroligt gött och skönt! Det är ju jag som bestämmer! Vill jag hem? Då åker jag hem. Vill jag stanna, ja då stannar jag. Ingen annan kan påverka mitt liv, för det är MITT. Så detta mottot lever jag efter. Yeeey! 
 
 
// En förtillfället självsäker Mathilda (Tilly) som tycker livet är en fantasisk plats och möjlighet att få vara delaktig i. 


Att aldrig veta vad som väntar

2015



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Och där kom jag in i det typiska aupairlivet. Denna ständiga kamp att spara pengar på något orimligt sätt. Jag har haft det väldigt bra med min pengafråga här, om jag ska vara ärlig. Har märkt att jag inte alls har behövt tänka lika mycket som mina andra kompisar här. I början gjorde jag inte av med några pengar alls och på så sätt blev jag van vid att ha mycket pengar på kontot. Nu har jag däremot insett att det liv jag lever nu kontra det jag levde i början är helt olika. Numera lever jag livet, äter gott, shoppar och bara njuter! Och då kostar det haha! Har väll insett att jag måste snart börja ta från sparkontot eller helt enkelt börja spara ;)
 
Min vecka har varit en utav de värsta faktiskt. Som jag skrev i början av veckan så har hon inte varit på så gott humör. I onsdagskväll sa hon till mig att hon ville att jag skulle göra alla French Toast som ligger i frysen till barnen som frukost, och att jag skulle steka korvar till. När jag kom ner på torsdagsmorgonen låg det en lapp på bänken. "Please make all the french toast for breakfast, and use the sasuages to". Så jag började steka alla french toast och även korvarna då. Jag glömde sätta på fläkten och brandlarmet började tjuta. Så jag stod och vispade med en handduk. Hon kom inte ner. Var kvar på sitt rum. Sen när Richard kom ner för att äta började han flina och sa till mig att det här inte var Sasuages. De korvarna jag hade kort var hot dogs. Han visade mig de riktiga och det visade sig att de var mindre och lite mer köttiga. Han sprang upp till sin mamma och hon kom ner. Jag frågade om hon hade hört nyheten och hon sa ja. Hon förklarade att det var okej och jag sa att jag inte visste skillnaden på sausages och hot dogs. Sedan började hon irritera sig på att jag hade gjort så många French Toast. "I can´t beleive that you made so much French Toast. What were you thinking?" Jag brukar vara väldigt tyst när hon "skäller ut mig". Men då kunde jag inte hålla mig. Jag svarade. "But you wrote on the note, make ALL the French Toasts. 
 
"Okej Tllly, vi har nu ett språkproblem här. Du måste bli mycket bättre på att fråga saker så vi inte kommer i sånna här situationer igen. Okej? 
 
Ja vad ska man säga?! Sen när barnen hade gått var hon super trevlig, antagligen bara för att hon visste att Tilda och Fanny skulle komma. Åh herregud! Det var såå många gånger jag ringde och grät till mina föräldrar under den här veckan, och det brukar jag inte göra längre. Men vad hände i morse när jag gick ner till källaren för att byta batteri i min "låsa bilen" knapp. Då var jag honey. Helt plötsligt var jag älskling och hon orade sig för mig om jag kommer bli för varm i mina springbyxor. När jag nyss kom hem stod en stor låda med säkert trettio brevpapper i olika former och färger till mig. Hon kom precis nyss in och sa "Good night Tilly". 
 
 
Förstår ni hur svår det är att leva med någon som skiftar personlighet hela tiden?! Ena stunden är man älskling och andra säger man inte ens hejdå utan bara slänger igen dörren. Absolut, jag säger inte att jag är 100% bra hela tiden men man får faktiskt tänka sig för när man har en aupair i sitt hus som inte är någon i familjen. Detta att ligga i sin säng på morgonen och undra vilket humör hon är på idag känns inte alls kul. Sen har jag blivit mycket tuffare, absolut. Men det är inte lätt! Samtidigt så försöker jag verkligen se detta som en erfarenhet och se det postivit. Och njuta av de fina stunderna, haha! 
 
Såhär ser jag alltid ut när jag står och väntar på tåget. EN KOPP TE FRÅN D&D. 
Inte alla som har en egen skylt på time squere va? ;)
 
Jag har ännu en sak jag måste berätta och som hamnar direkt till min powerlista. I fredags när jag hade jobbat tog jag tåget in till New York för att hänga några sista timmar med Fanny och Tilda. Jag visste att under lördagen och söndagen skulle de bygga om på en utav stationerna till New York, därav skulle de bli bökigt att ta sig in. Vi åt på Thank God it´s Friday och lamade sönder. Servitrisen tyckte nog vi var jättejobbiga och hon tyckte jag såg ut att vara super trött. När hon skulle presentera sig det första så tyckte hon att vi alla såg så frågande ut så hon sa. "English?". HAHA! Då ville jag bara säga till henne att, HÖRRÖ DU JAG BOR FAKTISKT HÄR! HAHA! När vi hade ätit i några timmar och flamsat sönder gick vi upp mot deras hotell. Jag förklrade för dom att jag inte ville komma hem sent, och de skulle flyga på morgonen så vi sa hejdå. Väldigt sorgligt men ändå fint. Så kollade jag på min app i mobilen och tåget skulle gå 11.32. Perfekt tänkte jag. 
 
Jag tog tunnelbanan ner själv till Penn Station och när jag kom fram till den stora screenen insåg jag att jag hade kollat helt fel. Tåget skulle gå 01.08 och inte direkt hem, jag skulle få BYTA i Mineola. Så jag köpte mig en flaska iste och satte mig på ett café som hade wifi. Pratade med Marce och kände mig så irriterad att jag inte kollade upp det tidigare. Sedan tog jag då alltså tåget till Mineola, frågade konduktören vart jag skulle ta därnäst varpå han svarar buss. Så när jag hoppade av tåget stod det fem bussar, jag frågade vilken buss som gick till Syosset Huntington och hoppade på bussen. Där satt jag mitt i natten, trött och sleten efter en helvetes veckas jobb och åker buss i New York. Helt själv. Men förbaskat trygg på något sätt. Denna powern att klara något sånt själv. Fick en sån flashback när jag och Linn satt på transfern till vårt hotell i Mallorca för två år sen. Vi var sjukt rädda och livet kändes läskigt. Tänk vad häftigt och vad jag har utvecklats. Jag var liksom inte ens rädd på bussen. När jag var framme i Hicksville frågade jag en man med stor reflexväst vilket tåg som gick till Sysosset och hoppadet på tåget på spår tre. Där träffade jag en annan aupair som jag träffat innan och vi var båda lika irriterade på att det hade tagit så lång tid att komma hem. 
 
Efter tre timmar satt jag i min bil påväg hem. Mitt i natten. Eller varför inte kalla det morgon. Fan vad cool jag är ändå! När jag slog in koden på garagedörren var det tänt i hela garaget. Min värdpappa stod och fixade med sina motorer och gamla mopeder och jag råkade visst skrämma honom. HAHA! Den här powerkänslan är verkligen något jag lever för. Yey! Godnatt och ha det gött! 
 
Alltså kolla katterna. De hänger efter mig var jag än är på dagarna när jag är själv. ÅH! 
Lördagsmorgonmys i Tillys säng. Så går det när det bara var jag och Brianna hemma i lördagsmorgon <3
Jag och min BFF (haha ja vi köpte faktiskt två Best Friends Forever halsband idag HAHA) på bio på Pitch Perfect 2. SÅ JÄKLA BRA!