Vändningen, powern över att inte palla och sockret

2015



Och där kom vändingen! 
 
Jag vet att jag har skrivit tidigare att jag inte riktigt har känt den här ömsesidiga kärleken från barnen. Att de är så fruktansvärt vana vid det här med att det bor en aupair i rummet bredvid. Det är liksom inget spännande och nytt. Men förra veckan kom vändningen och jag kan inte förstå hur jag ska kunna lämna de här underbara barnen!!! 
 
Förra veckan som jag beskrev i de tidigare inläggen var barnen så otroligt snälla?! Och den här veckan har det vekligen fortsatt. Självklart får de sina utbrott och går inte runt och säger att de älskar mig varje minut, men de pratar så otroligt mycket mer med mig och jag får fina kommentarer lite då och då. När jag hämtar de stora barnen från skolan har de alltid SÅ otroligt mycket att berätta. Brianna berättade idag att hennes lärare hade gett dom uppgiften att städa ett skrivbrod, och skrivbordet var ju från IKEA?! Wow! Haha! Igår när hon kom berättade hon att hon hade fått information om det här med vilket språk hon ska välja till nästa år. 
- But Tilly, I´m soo sad, because I couldn´t choose swedish....
Och det gulligaste var att hon var stenseriös med. Älskade lilla vän! Sen när vi satte oss i bilen hade jag två barn som satt och försökte säga HEJ JAG HETER med en typisk amerikansk accent;) 
 
Igår var jag även med om den mest fruktansvärda men också finaste situationen hitils. Barnen sa att det kändes som jag var deras mamma?! Jag ville bara gråta av glädje men också av sorg för att jag som endast har varit här i 2 veckor redan känns som en mamma åt dom... <3 Hjälp vänner, hur ska jag kunna lämna de här?! Jag känner så otroligt stor kärlek till dom och har till och med börjat säga att jag älskar dom! Förstår verkligen er som säger att man får så otroligt mycket tillbaka när man har större barn. Alla utbrott och jobbiga situationer känns som ett minneblott när man får höra att man är älskad som aupair. Då känner jag att jag verkligen är rätt!
 
Det här är min nionde vecka här och det känns som min sjätte månad. Har verkligen kommit in i det nu och märker att allt blir så sjukt mycket roligare när man kan och vet allt. Nu vill jag inte påstå att jag är lockren och felfri. För jag gör fortfarande misstag och har inte än gjort alla maträtter än. Men det här med självförtroendet betyder ju så otroligt mycket! Det påverkar allt. Just nu känner jag mig inte lika knacklig med engelskan (fast jo det gör jag, eller när jag pratar med föräldrarna så är den knacklig.. vill liksom inte säga fel. Men när jag pratar med barnen så fungerar det super bra) Jag känner mig liksom väldigt cool! Och jag tror vi alla vet att det bästa som finns är ju när man gör något som man känner sig bra på. Minns hur jag älskade powern på jobbet jag hade de sista. Att man bara vet, och gör! 
 
Samtidigt som jag känner mig säker på mitt jobb så får har jag även kännt mig lite trött på själva jobbet. Jag har liksom kommit in i någon "trygghets zon" eller lite lathet kanske det är. Det är inte alls lika kul att åka och handla längre, haha! I början gick jag i affären hur länge som helst och kollade med världens största entausiasm, men nu känns det bara som ett jobbigt moment. Gå och storhandla i 2 h så man till och med får ta av sig jackan, är ju för fasen allt annat än kul ;) Är ändå väldigt tacksam ändå att jag känner såhär, för det innebär ju att jag trivs ändå. För om allt var som att leva på rosa moln så hade det säkert varit något konstigt. För jag menar jag hatälskade skolan, hatälskade jobbet på HSB och hatälskade att bara vara hemma och chilla. 
 
Måste även dela med mig av en av de jobbigare tankarna. Idag har jag insett att jag måste helt ändra min kost här. Den är inte fruktansvärd men håller inte i längden. Har de senaste dagarna fått otroligt mycket mer finnar än vad jag brukar och jag och pappa kom fram till att det kan vara sockret. Föreställ dig att du bor i en stor barnfamilj med världens största kylskåp och skafferi fullt av ALLT. Alltså flingorhyllan är ett barns dröm. Och nyfiken och dum som jag är så testar jag med. Cinnamon toast crunch. Lucky charms. Ja ni hör ju. De innehåller ju inte bara fibrer. Utan vissa flingor innehåller marsmellows? HAHA! Så jag får nog tänka mig för lite. Dels för finnarna, tänderna men också kroppen. Jag tränar kickboxning två gånger i veckan och är lika slut efter varje pass, men har lovat mig själv att jag ska försöka ta tag i springningen igen här med. Lovade även Linn att inte klämma en enda finne på två veckor. Jag har ju lite för mycket fritid här, så du som känner mig vet att jag ägnar väldigt många minuter framför spegeln och klämmer..... Detta ska jag verkligen ta tag i, men det är svårt! Får se de som en utmaning! :) 
 
Kram! 
 
(är även medveten att jag bör blogga mer. Sanningen är att jag faktiskt inte har haft tid. Och det glädjer mig faktiskt! Detta är ju min vardag nu och är tacksam för att jag inte bara hänger här hemma varje kväll och helg längre!) 








 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?