Bayville

2015



Hej älskade vänner! Jag är välmedveten om att det har varit en liten bloggtorka här på bloggen nu i veckan. Anledningen till de är helt enkelt att jag har varit så fruktansvärt nere. Gråtit varje dag och känt att inte livet ville mig väl. Men ingenting har hänt och jag säger som jag alltid gör, jag har inget att klaga på! Det var bara någon deppig period och lusten till att skriva av sig fanns, men jag kände att de är viktigare att prata och ventilera med er hemma istället för att öppna upp sig här. 
 
HUR SOM HELST, så befinner jag nu mig väldigt välmående och otroligt positiv till livet. Jag har haft en väldigt rolig helg och alla små saker börjar ännu en gång falla på plats. För 10 minuter sen fixade jag iordning i garderoben och har nu organiserat min hylla i badrummet. - vilket får mig att må bra. I lördags sov jag hyfsat länge, tog bilen till Port Washington och träffade Lotta och Jennifer på världens minsta café som hade hur goda mackor som helst. Det var fruktansvärt skönt att få prata lite svenska och höra hur dom hade det. Och det visade sig att typ alla är lite deprimerade i början (YES!). Sjukt gött att få skratta av sig lite. Efteråt körde jag till IKEA och köpte på mig lite choklad, chips och knäckebröd. Haha kalla mig sjuk, men herregud vad det känns som hemma. Är nästan där en gång i veckan och myser. Tom kassörskan var svensk?! "Det är såklart vi pratar svenska här, jag ser att du har plockat på dig lite choklad". Go! Vid femtiden åkte jag till Marce och Petra. Marce´s mexikanska kompis Olga var där med och vi bestämde oss för att åka till Bayville som visst skulle vara en fin strand. Och det var hur vackert som helst. Fruktansvärt kallt men vackert! Och vi prickade precis solnedgången med. Fantastiskt! Sen åkte vi till Hunington och åt på en VÄLDIGT god och exklusiv mexikansk restaurang. Marce och Olga berättade med entausiasm om all mat vi skulle äta. 
 
Det är bland de bästa som finns att vara här. Att man lär sig så sjuk otroligt mycket från alla kompisar från olika länder. Det är så himla roligt! Nu vet jag precis hur jag ska göra min guacamole när jag kommer hem. Och förhoppnignsvis har jag lärt dom något.. Köttbullar... Hehe! Ähe men maten var sjukt god och sen gick vi vidare till en bar. Där satt vi hela kvällen och siprade och kände hur livet var gött. Framåt 12 åkte vi hem och jag körde. Alltså när man har gjort något sånt roligt och sen kör hem själv, med musik på högsta volym, då inser man hur sjukt jävla cool man är. - bland den bästa känslan som finns! Imorse ringde klockan 7 och tjugo minuter efter kom min värdmamma smygandes och knackade på om jag var redo. Hon frågade mig igår om jag ville hänga med och springa med hennes tjejkompisar och naiv som jag är sa jag "åh vad kul, självklart om jag får". Det var -7 grader ute och vi satte fart. Vi sprang alltså på kanten av den stora vägen. Tjejerna, eller kvinnorna har sprunigt hur många marathons som helst och är 50 år. Så kom jag 19, och inte alls i toppform. Men det var faktiskt väldigt skönt och kändes jobbigt såklart men på ett bra sätt. Så nu jävlar ska vi köra på! Sen sprang jag hem, duschade och åt avokadoknäckebröd macka och ägg (nyttigt yes) och chillade på rummet med tv:n i bakgrunden (ja det är så jäkla lyxigt I know). Sen var det bara ut igen och så hämtade jag upp Marce igen. Vi åkte till mallen (köpcentret) och hängde. Vi var så fruktansvärt trötta men efter ett tag så var vi hur pigga som helst. Jag vill inte veta för hur mkt jag shoppade för, men jag fick en feeling! Vi hade så kul! 
 
 
När jag körde hem sen efter mallen så hade det kommit 1 decimeter snö. Herregud! Jag är så himla trött på snön!!!!! Så på 50 vägen körde alla bilar i 20. De här att amerikanerna inte använder vinterdäck kan vi ju ta i ett annat inlägg. Men jag tror inte ni anar hur mkt jag ser framemot våren och sommaren nu. Inbillar mig att allt kommer bli sä lättare, så jag hoppas på det. Ha det nu så gött så hörs vi! Kram! 
 








 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?