Att känna sig som en mamma vid 19 års ålder

2015



Jag känner att jag måste skriva några rader om en känsla jag har upplevt de senaste dagarna. Det här att jag är 19 år och känner mig precis som en sleten trebarnsmamma. Är faktiskt väldigt tacksam för att jag numera har fått en inblick i hur det är att vara en mamma. 
 
För att jag tror inte att man riktigt förstår hur otroligt krävande och rent ut sagt jobbigt det är. Upp tidigt, väcka barnen, välja kläder, se till så att de verkligen är vakna, gå ner och göra en bra frukost så de står sig morgonen i skolan, ge dom sina vitaminer, ropa på dom, göra deras snacksboxar, diska frukosten, se till så att de borstar tänderna, borsta håret på dom, se till så att de gör sina "kattjobb" mata katterna eller tömma kattlådan, köra iväg dom till skolan så de kommer i tid. Och sen kommer man hem, ser att barnen inte riktigt kan bädda sängarna så man rättar till det lite, åker och handlar mat och tänker vad man ska göra för mat ikväll, tvättar alla kläder och undrar vad barnen gör i skolan. Lite senare hämta upp dom, fråga hur dagen har varit, göra mellanmål, se till så att de gör alla sina läxor, fixa viktiga papper, skriver i kalendern om det är prov på gång, berömmer när de har gjort något bra i skolan och peppar när det har gått lite sämre, kör dom till olika aktiviteter och sen komma hem, laga kvällsmat och se tlll så att de äter sina mediciner. Sen diska allt, städa undan i köket, kanske sätta på en diskmaskin, tömma sopporna och soppa golvet. 
 
Det där är precis som mina dagar ser ut. Varje dag! Det är så otroligt slitsamt. Om jag ska vara ärlig så trodde jag inte alls att det skulle vara såhär krävande. Jag minns att jag sa till min mamma "Men det här året blir ju perfekt, åka till USA och ta hand om gulliga barn hela dagarna. Det kommer ju inte kännas som ett jobb, mer att man bor i en familj och hjälper till lite ibland." Hjälp vad jag hade fel. Det är liksom JAG som handlar allt åt familjen, det är JAG som har koll på vad som är slut osv, det är JAG som fixar fram nya lakan på alla sängarna när städerskorna kommer och det är JAG som får ta alla jobbiga situationer med barnen men samtidigt också de fina. Jag har verkligen fått en helt annan inblick i hur det är att vara mamma. Min bil är liksom fullproppad med "bra att ha grejer". Det är allt ifrån våtservetter, spypåsar, pennor, block till russin och små snacksmellanmål om någon blir hungrig när vi åker bil. I min handväska som jag alltid bär med mig har jag alltid också med mig lite russin, näsdukar, vatten och ett "första hjälpen kit" om någon svimmar eller något. 
 
Igår när jag hämtade upp Marce i min minbuss och vi åkte till Marshalls och senare till en Diner och åt, kände jag mig precis om en mamma som skulle ut med en tjejkompis för en stund. Jag var så trött, hade pastasås på tröjan och en liten nutellafläck på jeansen men orkade verkligen inte bry mig. Håret var uppsatt i en slarvig tofs, finnarna var fler än vanligt och jag valde mina springskor för de är mest bekvämast. Jag och Marce diskuterade våra värdbarn och gav synpunkter och pepp till varandra. Det var preci som att jag inte riktigt kunde slappna av, att jag tänkte på barnen där hemma. Funderade på Richard nu var hungrig för att han inte åt så mycket av pizzan, om Landon var på bättre humör nu än vad han var när jag åkte och undrade om Brianna kelade lika mycket med katten nu som hon hade gjort hela dagen. Jag och Marce åt hamburgare och pratade konstat i flera timmar tills vi insåg hur sent det var. "Men hjälp den är ju snart 12." Så tog vi vårt pick och pack och kände att vi verkligen ville hem. - Stopp ursäkta, ni är aupairer, majoriteten av alla aupairer kommer hem vid 6 på morgonen efter att ha festat hela natten - Haha ja men nu kanske vi är två väldigt ansvarsfulla och seriösa aupairer som kanske tar vårt jobb på lite för stort allvar?! Så efter att ha pratat ytterliggare någon timme utanför Marces hus kramade vi om varandra och jag skuvade upp volymen på radion och körde hem. 
 
Där körde jag alltså en stor minibuss full med barnvåtservetter, spypåsar och russin. Jag kände mig verkligen precis som en mamma. När jag kom hem stod min värdpappa och diskade och vi sa några enstaka ord om hur varmt det är ute och sen gick jag upp till mitt rum. Men så såg jag att barnen sov så otroligt sött med sänglampan tänd. Killarna har en våningssäng men på helger brukar de alltid ha sleepovers så de båda två sov i Landons säng inatt. Jag smög in och iaktog dom. Det var bland det finaste jag sett, två bröder ligger tätt ihop och sover ikapp. Jag släckte lampan och smög in till mitt rum, borstade tänderna snabbt och slängde mig sen på sängen helt utmattad och somnade direkt. 
 
Absolut, det jag beskriver nu är en väldigt trött och sliten Mathilda. - självklart det är jag med. Och det här att jag förstår alla er mammor där ute som kämpar med det här VARJE DAG samtidigt som ni har ett jobb att prestera på. Klappa dig på axeln, DU ÄR GRYM! Men jag vill även trycka på de fina med att känna sig som en mamma också. För att barn är ju bland det finaste som finns! Se hur de utvecklas och faktiskt förstå att de är små människor. Små små människor som behöver oss. Tänk vad vi betyder för dom! Vi är ju deras liv. Utan oss hade inget fungerat! Och alla de "jobbiga" sakerna jag beskrev i början, jag gör det så GÄRNA för deras skull! För att de ska få en så god kvällsmat som möjligt, eller bra betyg i skolan. Jag gör det för att jag tycker så otroligt mycket om dom och skulle nästan göra allt för dom. Jag menar det säger väll ganska mycket om en när jag gav Richard ögondroppar i min egen säng vid halv tio en kväll för att min värdmamma smsade mig och frågade om jag kunde göra det. Jag sov liksom?! Och egentligen skulle jag inte behövt göra det för jag jobbade inte. MEN DET ÄR JU SÅ KLART ATT JAG INTE VILLE ATT HAN SKULLE GÅ MED RÖDA ÖGON I SKOLAN DAGEN EFTER?! Så jag gjorde det. 
 
Det här med att jag nu är 19 år och är en extra mamma åt mina värdbarn, kanske låter tråkigt och "inte så ungdomligt" men det struntar jag i. För jag ser hur mycket jag betyder för dom, och det är guld värt! Jag gör det så himla gärna. Anlednignen till det är för jag får så mycket tillbaka. Och det är guld värt! 
 
Så om du är mamma och läser det här, ge dig själv en klapp på axeln och inse hur sjukt jäkla bra du är! Jag och säkert flera andra tycker du är GRYM och uppskattar dig något enormt. Fortsätt kämpa på med livspusslet, jag förstår dig. Ha det gött och det är helt okej att skratta åt det här inlägget. Att jag som är en ung tjej tror sig förstå sig på rollen att vara mamma. Haha jag försöker iallafall. Kram! 
 
 



Carolina Mella

http://camella.blogg.se/

Matilda du är så duktig och jag är säker på att du gör ett kanonjobb som "extramamma" Är det någon som skrattar åt ditt inlägg så beror det nog mer på dem än ditt inlägg. Det innebär ett otroligt stort ansvar att kliva in och ta över en föräldralösa och det är inte ens dina barn. Så "you go girl! You rock" ❤


Anonym

Matilda du är så duktig och jag är säker på att du gör ett kanonjobb som "extramamma" Är det någon som skrattar åt ditt inlägg så beror det nog mer på dem än ditt inlägg. Det innebär ett otroligt stort ansvar att kliva in och ta över en föräldralösa och det är inte ens dina barn. Så "you go girl! You rock" ❤


Karin Norman

Glömde ju att skriva att det var din gamla engelsklärare som kommenterade😄 Kram på dig❤


Karin Norman

Och givetvis ska det inte stå föräldralösa utan föräldraROLL 😂


Anci

Hej på dig!
Det märks att du har kommit in bra i ditt nya liv! Funderingarna är många det är inte konstigt. Att vara extra mamma kan inte vara det lättaste, det är svårt att vara mamma här hemma med ibland! Just nu väntar en fin tid, våren är riktigt på gång nu.Beach 2015? Rullar snart fram... har varit många kalas det sista både hos Andreas, Emelie och i helgen firade vi Klara. Hon funderar på moppe... men av erfarenhet från tidigare barn så hoppas vi att hon kommer på andra tankar! På fredag firar vi tre av syskonen T. Lundström, hoppas på god mat o dryck.Ha det bäst, många kramar från oss alla


Linnea

http://storyofaheart.se

HUVUD. PÅ. SPIK.
Alltså du är så bra på att förklara hur det är att vara au pair. Blir galen när folk ba "men vadå, du typ leker med barn och lagar mat?" och jag ba "neeeeej men det går inte att förklara hur mycket man gör för du kommer aldrig förstååååååååå" hahaha.
Hur går det för dig? Har du träffat något folk? :) <3







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?