Inte så katig längre var det gäller rusningstrafik i New York

2015



Mitt liv här borta är verkligen en ständig kamp mellan att allt är super häftigt och skitkul till att man darrar av rädsla och vill bara gråta i vilken sekund som helst. Det kan skifta totalt från morgonen till kvällen. Ena stunden är allt super och andra är det ett helvete. Och allt detta är på grund av min värdmamma, helt klart! 
 
Just nu ligger jag på min säng, helt utmattad. Vilken dag jag har varit med om. Och ikväll verkar det som om min värdpappa har bestämt sig för att inte ta hand om sina barn alls. Har sett honom en gång idag, och sen försvann han. Klockan åtta ska barnen ligga i sängen och jag slutar vanligtvis jobba vid sju. Men idag vid halv nio var barnen fortfarande i vardagsrummet och spelade på sina ipads. Killarna hade inte duschat och jag kände hur mamma hjärtat ropade. Så jag gick ner och sa till dom att de måste duscha. Varpå de svarar att de är super hungriga. Lite efter halv nio står jag i köket, super mega trött med en mage som värker i mina plyshbyxor och hjälper Landon att räcka honom en bannan och Richard lite taccochips. (här finns det möjlighet att klaga på att jag tillåter barnen äta taccochips sent en onsdagskväll). I detta ögonblick så står killarna i duschen och Brianna ligger i sin säng i sitt rum. Jag är väldigt medveten om att jag inte borde göra något med barnen, men jag känner något enormt ansvar. Mina älskade stackars barn. Det dumma är bara att min värdmamma inte ser det här.. När hon kommer hem tror hon att han gjorde allt detta. 
 
Vilken dag jag har varit med om. Vaknade vid tjugo över sex och hade en väldigt bra morgon med barnen. Brianna har inte sin orkester mer på mornarna längre så det är väldigt lugnt och skönt. De tycker det är så kul att åka till skolan tillsammans nu. Min värdmamma var på väldigt gott humör och vi pratade mycket. Vi diskuterade att min familj kommer nästa vecka (!!!!!!!!!!!!!!!!) och gick igenom handlingslistan. Sen kollade jag live på balen när jag åt frulle, åkte och tankade bilen, köpte kattsand i djuraffären, handlade mat, stekte taccoköttfärs, tömde hela kattlådan och diskade den, slängde ut den gamla kattsanden, damsög hela källaren, körde igång en tvätt med alla handdukar i huset, torktumlade dom och hängde upp alla igen, pratade med mamma och jossan och tog en dusch. Sen var det dags att hämta upp Brianna och Richard en halv timme tidigare i skolan. Och eftersom vi är i USA så är det super viktigt att jag måste gå till huvudkontoret på skolan, berätta vem jag är och vilka barn jag ska hämta, sen ringer dom efter dom, och sen måste jag skriva under att JAG hämtar ut dom. Sedan åkte vi till Landons skola och tittade på hans klass piano uppvisning. SÅ otroligt gulligt! Alla 22 barn fick spela en egen låt var på pianot. Och när det var Landons tur filmade jag med familjens kamera, Richard med min iPhone 6 och Brianna med min aupairmobil. Han ägde ut alla. Vilka applåder och jag var nära på att gråta. Åh! Älskade vännen! När allt var klart ville brianna spela på flygeln på scenen. Hon började spela Ballad Pour Adelene som jag har lärt henne. Alla lärare och föräldrar som var kvar i salen tystnade. När hon var klar började alla applådera och alla kom fram till mig och sa att vi var en väldigt musikalisk familj. OM JAG VAR STOLT?! ÄH JA! 
 
När vi alla åkte hem och började med läxorna hemma kom det två små blyga tysta tjejer som skulle ta hand om killarna medans jag skulle åka med Brianna till doktorn. Kan knappt fatta det. Men jag gick alltså runt och pratade sjukt bra engelska med dom. Kändes nästan som om jag körde över dom. De var så tysta. Jag och Brianna åkte vid kvart i som min värdmamma bestämt och så skulle vi ringa henne när vi var där. Det dumma var bara att det var VÄRLDENS rusnings traffik. Om du tycker Norra strandgatan i jkpg är jobbig vid 4..... Testa då att köra här i New York vid halv fem. Fem filer och alla stod stilla. Jag var tvungen att krossa fyra filer, i STILLA STÅENDE TRAFIK. Alltså jag var sååååå stressad och nervös. De tog längre än vad vi trodde och så blev klockan halv. Brianna skickade ett kort sms till min värdmamma att vi blir sena varpå hon svarar, vänd då. Enligt GPS:en var vi 3 min away. Så vi ringde henne och hon sa då att 
 
- ville bara tillägga nu att alla barnen ligger i sina sängar, färdigborstade och jag är nu 100% säker på att han ligger i sin säng och sover - 
 
Jo vi ringde och sa att vi var nära och då sa hon att vi kunde fortsätta köra. I morse berättade hon att hon ville att Brianna skulle dricka en hel vattenflaska, för att hon skulle ta ett kissprov. Under hela bilresan var Brianna sitt bitchiga jag. Vilket är förjälva svårt att hantera. PÅ RIKTIGT. Varje gång jag påminnde henne tog det henne två minuter att ens ta en liten klunk. Och så var det kö och jag var superstressad och hon skulle dricka och allt. Fy. Så kom vi fram till dit adressen sa och jag ringde henne. Tror ni inte att vi var vid fel byggnad. BLÄ! Så vi fick sätta oss i bilen igen och köra ytterliggare 3 min. Detta gör jag alltså med en supertvär och irriterad Brianna. Så kom vi fram och sprang ut från bilen. När vi gick ner i trappan så frågade jag henne om hon drack upp hela. Och hon svarade, nästan. Tänkte inte mer på det och ringde min värdmamma, en halvtimme efter att vi skulle varit där från början. Hon sa att hon var påväg och frågade om hon hade druckit upp hela flaskan varpå jag svarade: No but almost. Då kom skriken. 
 
- TILLY TILLY TILLY TILLY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 
 
Hon hade världens utskällning om att hon hade berättat för mig att hon skulle dricka hela flaskan och BLA BLA BLA! Jag kommer inte ihåg vad jag svarade. Något förlåt slank väll ur mig och sen var det ett snabbt hejdå vi ses och sen la hon på. Så kom hon, kunde knappt se mig i ögonen. Vi checkade in i respetionen och hon berättade att det var precis det här hon inte ville vara med om. ATT SITTA OCH VÄNTA PÅ ATT HON SKULLE BLI KISSENÖDIG. HON SKULLE JU VA PÅ JOBBET. När doktorn kom frågade jag om hon ville att jag skulle hänga med. Men jag skulle inte det, utan jag skulle sitta själv i väntrummet och vänta. Jag skakade, hade blöta ögon och ville bara hem till min mammas famn. Här hade jag kört i 1,5 h i New York, i världens rusningstrafik och var faktiskt lite rädd och hade "misslyckats" med att Brianna drack 90 % av flaskan, inte 100... Tur att jag hade min älskade vän Linn vaken så jag fick lite pepp. Tack Linn du äger! 
 
När de var klara var det som att vända på en hand. Hon förklarade varför det var så viktigt med vattnet och BLA BLA. Jag sa förlåt och förklade för henne att det var läskigt mycket traffik och att jag aldrig har varit med om det. Herregud hon kan inte förvänta sig att jag ska kunna hitta i New York, få en trotsig 12 åring att dricka en hel flaska OCH komma i tid. Nu är jag trött och måste säga till barnen att ta bort sina iPads. De måste ju för fan sova. Kanske ska gå in och säga godnatt till min värdpappa också?! ;) Puss! 



Anonym

matilda så som din värdmamma håller på är absolut inte okej. du ska bara göra lättare hushållssysslor som är kopplade till barnen, inte ta hand om hela deras hem. har du pratat med din aupair byrå? något måste ju göras.. :( de behandlar ju dig som en housekeeper..







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?