Skillsmässa, besök från Sverige, låtsas gå in på hotellrum med en kille och mammahjärtat bara växer.

2015



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Hej! 
 
Jag vet inte vart jag ska börja. Tycker det är lite tråkigt att det endast hit jag kommer och skriver när jag har något tråkigt att berätta. På instagram visar jag en lite mer gladare syn av min resa och liv här, så är du trött på att läsa långa djupa och irriterade/ledsena texter, kika in på instagram. 
 
Idag har jag haft en väldigt bra dag! Varför det..? Jo för att min värdmamma åkte i morse, hon var vaken när jag gick upp och rätt som det var stod hon i dörren med två stora väskor och var redo för en "weekend med jobbet". Sure! Hon pussade mig på kinden, ropade hejdå till barnen från undervåningen till övervåningen (ja hon gick alltså inte ens och kramade om dom) och det kändes verkligen som om hon flydde. Precis innan hon slängde igen dörren ropade jag att hon inte skulle oroa sig. Varpå hon svarade att hon oroar sig alltid för att hon är en mamma, men hon oroar sig inte för att jag tar hand om barnen. Väldigt fint men ppft. Hon bryr sig inte! När hon hade åkt kändes allt så skönt. Jag kunde göra precis vad jag ville med barnen och jag åt till och med frulle med dom. Älskar att vi har tid nu på morgorna när de inte har orkester längre. YEY! 
 
När barnen var i skolan fick jag ett sms av min värdmamma att hon ville att jag skulle packa i en handduk och badshorts i en väska och lägga den på verandan utanför Landons kompis dörr. Yep, så jag gjorde det, handlade lite snabbt på S&S och sen hämtade jag upp Caroline. Vi träffades min första helg här och sen har vi lunchat en gång för några månader sen, men fy vad kul vi hade! Vi shoppade loss på en massa outlets och plånböckerna bara tömdes. Vid lunchtid åt vi på Panera Bread och sen släppte jag av henne hemma hos sig. 
 
Alltså det är helt sjukt men idag har det varit 31 grader här. SÅ SJUKT JOBBIGT! Jag vet att ni i Sverige tänker, "men herregud Mathilda, vilken lyx, börja njut". Men hörni, det har varit så varmt så att man inte ens vill vara ute. Hade tänkt att sprigna ikväll men det går inte. Under dagen när vi shoppade försökte vi vara inne i affärerna så mycket som möjligt. Och det dumma är att det inte är sol. Det är bara så fruktansvärt kvavt. Vi väntar på åskan! 
Hur som, när klockan var lite efter fem, barnen åt de rester jag fixat fram till dom (btw, älskar när vi har rester på schemat varje torsdag. Kylskåpet tömms och maten som vi förvarar används. SÅ JÄVLA GÖTT! DEN KÄNSLAN! ATT MAN LIKSOM INTE BEHÖVER SLÄNGA MATEN. WIHOOOO! Ja jag kanske är 40 år i mitt hjärta..) Iallafall, när min värdpappa satt och åt så berättade Richard för honom att deras mamma inte skulle komma hem ikväll för att hon är iväg den här helgen, igen. Hon var iväg för två veckor sen. Och min värdpappa blev arg. Det slank ut lite fula ord men ja märkte att han inte alls visste detta och att han försökte lugna ner sig när han visste Richard börjde skrika och min värdpappa sa till honom att lugna ner sig. 
 
Det är det här jag tycker är så jävla svårt. Jag har vetat att hon ska iväg sen i Måndags, då hon var vädligt tydlig med att jag inte skulle säga något till varken barnen eller till min värdpappa. Och bara det är ju så himla konstigt?! Så där gick jag och sopade golvet i köket och hade vetat detta i nästan en vecka medans min värdpappa satt och var superarg för att hon inte hade berättat det för honom. Hur i hela friden ska jag göra?! Ska jag vara så iskall och berätta det för honom?! Eller ska jag bara vara tyst?! Det är ju faktiskt inte mitt problem, JAG VET! Men det påverkar mig så enormt. För att jag blir verkligen mellan personen i det hela. Och bara detta att hon bara försvinner hela tiden gör mig helt jävla galen. Herregud! Hon vill inte alls vara med sina barn. Och sorligtvis så har jag märkt att de börjar märka det. Det är JAG som väcker dom, gör frukost och skjutsar dom till skolan. Det är JAG som hämtar upp dom från skolan, hjälper till med läxor och lagar middag till dom. Det är ibland JAG som lägger dom och säger godnatt. Och så går det om och om igen. Helgerna är hennes tid då hon kan spendera tid med dom, men då väljer hon att åka iväg. Det är en ekvation som är helt olöslig för mig. Att man som mamma bara struntar i sina barn. Vi förstår ju alla som kan läsa mellan raderna att hon har någon annan där ute. Fruktansvärt! 
 
Och så måste jag skriva några rader om att min älskade familj kommer på lördag. JAG ÄR SÅ OTROLIGT TAGGAD! Alltså jag tror inte ni anar hur stort det här är för mig och för att inte glömma hur mycket det betyder för mig att de ska komma. Men.. Det finns ett stort Men. I februari när jag berättade för min värdmamma att mina föräldrar och min syster har bokat resa hit, så blev hon förbannad. Jag förklarade datumen för henne och det var enligt henne den värsta veckan på hela året. Som ni kanske förstår så kommer jag alltså INTE få ledigt. Jag kommer att behöva jobba hela veckan. Jag försår att hon blev arg för att de inte hade kollat med oss tidigare om den veckan passade oss bra, men att inte ens kunna fixa ledigt två dagar när man har vetat det sen i februari är ännu en ekvation.. Jag märkte dock för kanske två veckor sen att hon kände sig dum. Hon förklarade för mig att hon försökte få tag i någon som kunde ta hand om barnen men nej. Igår berättade hon att det är som sagt den värsta veckan ever, och hon inte får tag i någon. (Hörde dock från barnen att deras FARMOR JOBBAR EN DAG I VECKAN, men nej hon kan inte ta hand om barnen.) Det gick så långt så hon till och med frågade om några av mina aupairvänner ville ta hand om mina barn?! Som om inte dom har egna värdbarn att ta hand om. 
Däremot vill hon bjuda hem min familj på onsdag hit, så skulle jag visa dom Oyster Bay, hämta upp barnen tillsammans med min familj och sen skulle hon försöka komma hem tidiagare från jobbet så skulle vi äta middag ihop allihopa. eeeeeh?! VA!? Jag har aldrig ätit middag med den här familjen.. Och så ska min familj från sverige också komma?! Men hon gjorde klart för mig att hon verkligen inte skulle ställa sig och laga mat, utan hon skulle köpa mat. Jag tror inte hon förstår vilken jäkla sjuk värdmamma hon är/och har varit för mig. För att om hon hade haft alla pollar hemma hade hon inte velat träffa mina föräldrar. Men nu pratar hon hela tiden om hur mycket hon ser fram emot att träffa dom... Vi får se hur det går, håll tummarna för oss. 
 
Ni som hänger med i barnorna kanske har samma fråga som jag har i huvudet. Varför i hela friden har hon tagit ledigt från jobbet tors-fre i två veckor nu och varit någon stans där inte vi vet, men uppenbarligen inte på sitt jobb när hon INTE ALLS kan ta ledigt när min familj kommer hit. Och att hon har vetat det sen i februari?! Det är ju helt sinnes. Jag är nästan lite ledsen över att jag inte har sagt något till henne om det, men jag har lärt mig att det bästa är nog ändå att bara vara tyst och låta henne köra på.... 
 
Så jag är superglad för att de kommer, men så känner jag också att det kommer vara så surt att behöva jobba medans dom är här. De kommer bo på ett hotell mitt på Times Squerre och jag hade så gärna bara velat hänga med dom hela veckan. Men nu får vi göra det bästa av situationen ! 
 
Jag vet inte om jag har skrivit detta innan, men känner att ni ändå måste få veta detta. Det är faktiskt så att för tre veckor sen sa min värdmamma till mig när vi var ensamma i köket att hon ville skiljas från honom. Inte nu, men snart. I och med detta var för att vi pratade om ett stort hål i en dörr som min värdpappa hade slagit sönder. Hon snackade så mycket skit om honom och berättade för mig att hon var less på honom. Detta var precis innan hon skulle gå till jobbet och återigen hade jag ingen aning om hur jag skulle agera. Vad sköen svarar man på något sånt?! "Ja det låter bra, har tänkt på det med och jag tror verkligen ni skulle behöva det ;)". Nej. Jag var ganska tyst och sa "ha en bra dag på jobbet" och sprang ner till tvättstugan. HERREGUD! Ska jag vara här när de skiljer sig och massor?! 
 
Och så tänker man på de stackars små barnen. De små liven som kommer i kläm. Som ni märker så blir verkligen mina värdföräldrar bara konstigare och konstigare men min kärlek tilll barnen blir bara starkare och starkare för varje dag. Vilket gör detta så otroligt svårt. Jag gråter för jag inte pallar stå mellan ett snart skiljsmässopar som verkligen inte älskar varandra. Jag gråter för att jag är så ledsen för varför jag hamnade här. Jag gråter för att jag inte har en aning om hur jag ska kunna lämna dessa barn. Det är sååååååååå komplicerat och jag tror knappt att ni förstår hur jäkla jobbigt det är. Jag vet att jag beskriver min powerkänsla ibland, och ibland kommer den men att bo här har faktiskt bara blivit svårare och svårare. I förrgår sa Richard att jag var deras bästa aupair de haft och det kan jag säga er att det är det finaste jag hört någon säga till mig. Från honom. Jag menar det är han som har varit svårast att komma under skinnet på. Det var han som hade flertals utbrott i början och jag förstod inte hur jag skulle palla hantera alla ubrott. Men nu har han inga utbrott alls och säger något så fint till mig. Jag märker att han försvarar mig hela tiden när Brianna är bitchig mot mig. Om det är någon där ute som är bra på att hantera tidiga tonårsbarn, RING MIG! Alltså hon är så svår. Herregud. Hon är så bitchig och lyder mig inte alls. Jag blir tokig. 
 
Ja så att det är svårt just nu, men jag ska försöka att tänka positivt nu och försöka njuta så mycket som möjligt tillsammans med min älskade familj. Åh! Det ska bli så kul! Tänkte lägga upp lite bilder från de senaste veckorna. 
 
Petra, Marce och jag var ute och sprang och sen gjorde vi massa övningar, sjukt kul och gött!
Kolla hur söta?! Spackle sov så gott i Richards säng en morgon och hon vaknade liksom aldrig.
Som ni ser är det här familjens clown. Här på en pianouppvisning på skolan. Han ägde!
Frissan med killarna, Richard ville så gärna låsa upp bilen gullen haha!
En morgon då kattlådan luktade förjävligt rent ut sagt och jag hittade en lösning. Ja jag var väldigt trött den här morgonen. 
Min farfar har köpt en iPhone 6 !!! Så jag ringde upp honom på Facetime och det var väldigt svårt honom att förstå hur det fungerade haha.
Detta är bland det bästa jag sett! RICHARD DAMMSUGER UPP POPCORNEN HAN SPILLDE. EN STÄDARE/MAMMAS DRÖM! 
Kattmys.. <3
 
Har har ni henne, jag blev så arg på henne när hon inte lyssnade på mig att gå och duscha så jag slängde på henne ett Hawaii halsband. 
Lacrosse, och Tilly fick rycka in och köra och vara med på träningen när deras pappa var på Baseballmatch med Richard. Bussy family ;)
Och jag hittade min aldelles egna butik 
Hittade en fin magnet i min favorit affär på mallen.
Richards vårkonsert!
Världens godaste Guacamole på mexikanska restaurangen BESITO! DIt måste ni gå till om ni är i Huntington en kväll. 
Marce fyllde 23 år! 
Här har ni trion. Åh vad jag tycker om dom!
Vips så hamnade vi på ett Rooftop mit på Manhattan och jag fick låtsas att gå in på ett hotellrum med en kille för att jag inte är över 21 ;) De ni. 
Att åka taxi i New York. DÅ KÄNNS LIVET NÄRA!
Hängde på en nattklubb på Manhattan lite sådär. Och jag fick låna ett leg från en tjej som var 28 år. Den sved haha! Men det funkade! 
 
/ Ha det gött nu hörni och jag saknar er alla!!!! Tilly..


En måndag

2015



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Heej! I skrivandets stund befinner jag mig på min säng. Min värdmamma slängde precis igen dörren och en utav katterna ligger på min säng vid mina fötter. Det här är absolut den bästa tiden på dagen. När barnen är i skolan, allt är fixat i köket, jag har ätit frulle och min värdmamma åkte precis till jobbet. Amazing! 
 
I början av mitt år gjorde jag inte så mycket varken på dagarna eller på helgerna, vilket jag nu i efterhand inser att det var anledningen till att jag var ganska deppig. Men det var så bra för min plånbok. Jag rörde knappt den. Och nu de tre senaste månaderna har jag ju haft så mycket och göra och har automatiskt köpt endel.. Mat, kläder, tågbiljetter etc. Så nu förstår jag alla som säger att aupairlivet är inte alls fancy eller så. 
 
Däremot så var jag en gnutta deppig igår. Jag har pratat med familjen hemma och kände, men hjälp jag kan ju inte sitta och vänta på att mina föräldrar skulle sluta sitt jobb för att sen prata med dom. Det regnade och var väldigt dysert. Men jag tog tag i mig själv. Jag tog bilen till Hicksville och gick på pedikyr HAHA! Även fast jag måste spara mina pengar. Haha hjälp! Och jag har ingen aning om vilken typ av pedikyr jag fick, för hon kunde inte prata engelska. Jag fick sitta i en massagestol och hon visade mig kontrollen. Jag började trycka lite och helt plötsligt började hela stolen skaka, HAHA! Jag råkade trycka för hårda knytnävar i ryggen så det såg ut som att mina bröst hade fått ett fnatt. Åh herre jösses. Så det blev massage i 10 minuter kanske, sen röde jag inte den. 


Inte så katig längre var det gäller rusningstrafik i New York

2015



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Mitt liv här borta är verkligen en ständig kamp mellan att allt är super häftigt och skitkul till att man darrar av rädsla och vill bara gråta i vilken sekund som helst. Det kan skifta totalt från morgonen till kvällen. Ena stunden är allt super och andra är det ett helvete. Och allt detta är på grund av min värdmamma, helt klart! 
 
Just nu ligger jag på min säng, helt utmattad. Vilken dag jag har varit med om. Och ikväll verkar det som om min värdpappa har bestämt sig för att inte ta hand om sina barn alls. Har sett honom en gång idag, och sen försvann han. Klockan åtta ska barnen ligga i sängen och jag slutar vanligtvis jobba vid sju. Men idag vid halv nio var barnen fortfarande i vardagsrummet och spelade på sina ipads. Killarna hade inte duschat och jag kände hur mamma hjärtat ropade. Så jag gick ner och sa till dom att de måste duscha. Varpå de svarar att de är super hungriga. Lite efter halv nio står jag i köket, super mega trött med en mage som värker i mina plyshbyxor och hjälper Landon att räcka honom en bannan och Richard lite taccochips. (här finns det möjlighet att klaga på att jag tillåter barnen äta taccochips sent en onsdagskväll). I detta ögonblick så står killarna i duschen och Brianna ligger i sin säng i sitt rum. Jag är väldigt medveten om att jag inte borde göra något med barnen, men jag känner något enormt ansvar. Mina älskade stackars barn. Det dumma är bara att min värdmamma inte ser det här.. När hon kommer hem tror hon att han gjorde allt detta. 
 
Vilken dag jag har varit med om. Vaknade vid tjugo över sex och hade en väldigt bra morgon med barnen. Brianna har inte sin orkester mer på mornarna längre så det är väldigt lugnt och skönt. De tycker det är så kul att åka till skolan tillsammans nu. Min värdmamma var på väldigt gott humör och vi pratade mycket. Vi diskuterade att min familj kommer nästa vecka (!!!!!!!!!!!!!!!!) och gick igenom handlingslistan. Sen kollade jag live på balen när jag åt frulle, åkte och tankade bilen, köpte kattsand i djuraffären, handlade mat, stekte taccoköttfärs, tömde hela kattlådan och diskade den, slängde ut den gamla kattsanden, damsög hela källaren, körde igång en tvätt med alla handdukar i huset, torktumlade dom och hängde upp alla igen, pratade med mamma och jossan och tog en dusch. Sen var det dags att hämta upp Brianna och Richard en halv timme tidigare i skolan. Och eftersom vi är i USA så är det super viktigt att jag måste gå till huvudkontoret på skolan, berätta vem jag är och vilka barn jag ska hämta, sen ringer dom efter dom, och sen måste jag skriva under att JAG hämtar ut dom. Sedan åkte vi till Landons skola och tittade på hans klass piano uppvisning. SÅ otroligt gulligt! Alla 22 barn fick spela en egen låt var på pianot. Och när det var Landons tur filmade jag med familjens kamera, Richard med min iPhone 6 och Brianna med min aupairmobil. Han ägde ut alla. Vilka applåder och jag var nära på att gråta. Åh! Älskade vännen! När allt var klart ville brianna spela på flygeln på scenen. Hon började spela Ballad Pour Adelene som jag har lärt henne. Alla lärare och föräldrar som var kvar i salen tystnade. När hon var klar började alla applådera och alla kom fram till mig och sa att vi var en väldigt musikalisk familj. OM JAG VAR STOLT?! ÄH JA! 
 
När vi alla åkte hem och började med läxorna hemma kom det två små blyga tysta tjejer som skulle ta hand om killarna medans jag skulle åka med Brianna till doktorn. Kan knappt fatta det. Men jag gick alltså runt och pratade sjukt bra engelska med dom. Kändes nästan som om jag körde över dom. De var så tysta. Jag och Brianna åkte vid kvart i som min värdmamma bestämt och så skulle vi ringa henne när vi var där. Det dumma var bara att det var VÄRLDENS rusnings traffik. Om du tycker Norra strandgatan i jkpg är jobbig vid 4..... Testa då att köra här i New York vid halv fem. Fem filer och alla stod stilla. Jag var tvungen att krossa fyra filer, i STILLA STÅENDE TRAFIK. Alltså jag var sååååå stressad och nervös. De tog längre än vad vi trodde och så blev klockan halv. Brianna skickade ett kort sms till min värdmamma att vi blir sena varpå hon svarar, vänd då. Enligt GPS:en var vi 3 min away. Så vi ringde henne och hon sa då att 
 
- ville bara tillägga nu att alla barnen ligger i sina sängar, färdigborstade och jag är nu 100% säker på att han ligger i sin säng och sover - 
 
Jo vi ringde och sa att vi var nära och då sa hon att vi kunde fortsätta köra. I morse berättade hon att hon ville att Brianna skulle dricka en hel vattenflaska, för att hon skulle ta ett kissprov. Under hela bilresan var Brianna sitt bitchiga jag. Vilket är förjälva svårt att hantera. PÅ RIKTIGT. Varje gång jag påminnde henne tog det henne två minuter att ens ta en liten klunk. Och så var det kö och jag var superstressad och hon skulle dricka och allt. Fy. Så kom vi fram till dit adressen sa och jag ringde henne. Tror ni inte att vi var vid fel byggnad. BLÄ! Så vi fick sätta oss i bilen igen och köra ytterliggare 3 min. Detta gör jag alltså med en supertvär och irriterad Brianna. Så kom vi fram och sprang ut från bilen. När vi gick ner i trappan så frågade jag henne om hon drack upp hela. Och hon svarade, nästan. Tänkte inte mer på det och ringde min värdmamma, en halvtimme efter att vi skulle varit där från början. Hon sa att hon var påväg och frågade om hon hade druckit upp hela flaskan varpå jag svarade: No but almost. Då kom skriken. 
 
- TILLY TILLY TILLY TILLY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 
 
Hon hade världens utskällning om att hon hade berättat för mig att hon skulle dricka hela flaskan och BLA BLA BLA! Jag kommer inte ihåg vad jag svarade. Något förlåt slank väll ur mig och sen var det ett snabbt hejdå vi ses och sen la hon på. Så kom hon, kunde knappt se mig i ögonen. Vi checkade in i respetionen och hon berättade att det var precis det här hon inte ville vara med om. ATT SITTA OCH VÄNTA PÅ ATT HON SKULLE BLI KISSENÖDIG. HON SKULLE JU VA PÅ JOBBET. När doktorn kom frågade jag om hon ville att jag skulle hänga med. Men jag skulle inte det, utan jag skulle sitta själv i väntrummet och vänta. Jag skakade, hade blöta ögon och ville bara hem till min mammas famn. Här hade jag kört i 1,5 h i New York, i världens rusningstrafik och var faktiskt lite rädd och hade "misslyckats" med att Brianna drack 90 % av flaskan, inte 100... Tur att jag hade min älskade vän Linn vaken så jag fick lite pepp. Tack Linn du äger! 
 
När de var klara var det som att vända på en hand. Hon förklarade varför det var så viktigt med vattnet och BLA BLA. Jag sa förlåt och förklade för henne att det var läskigt mycket traffik och att jag aldrig har varit med om det. Herregud hon kan inte förvänta sig att jag ska kunna hitta i New York, få en trotsig 12 åring att dricka en hel flaska OCH komma i tid. Nu är jag trött och måste säga till barnen att ta bort sina iPads. De måste ju för fan sova. Kanske ska gå in och säga godnatt till min värdpappa också?! ;) Puss!