Den där förbaskade men ändå älskade trygghetzonen

2015



Antingen så är det jag som är naiv eller så har alla amerikaner rätt. Det ska alltså dra in världens snöstorm här under natten. Jag fick ett samtal idag under dagen att alla skolor är stängda imorgon... 
 
Visst, självklart så snöar det. Ganska mycket. Men jag har aldrig i hela mitt liv varit med om att skolorna stängs hemma i Sverige för att det ska bli snöstorm.. Bara när jag spelade sims när jag var liten. Alla förstorar upp det, och varenda människa man pratar med här, varnar om stormen. Jag berättade idag för min värdmamma att vi alltid har det här vädret i Sverige och att jag ADLRIG har varit med om att skolan ställts in. Hon blev såå förvånad!! På ett sätt tycker jag det här är lite spännande. Jag åkte och handlade allt vi behövde idag, bilen är tankad och utrustad med skrapor och borstar. Imorgon är barnen som sagt lediga, så det blir en heldag av mys. Vi har pratat om att göra en stoor snögubbe och dricka varm chocklad med marshmellows. Låter faktiskt som en typisk amerikansk siutation. (check) 
 
Idag har jag även fått mitt första brev hit. Mitt amerikanska bankkort. När jag var på kontoret förra veckan bestämde jag min pinkod. Det var en etikett på kortet som visade att man skulle aktivera sin pin eller något genom att antingen använda kortet idag eller att ringa ett nummer. Eftersom jag visste att jag inte skulle ha möjligheten att köpa något idag (och JA min snåla sida visade sig) så bestämde jag mig för att ringa numret. Snacka om att jag verkigen tar många kliv ut i min trygghetzon. Så jag tog modet och ringde. Hjälp vad svårt det är att prata med amerikaner som pratar fort och med svåra ord. Efter att jag knackligt försökte förklara mig och efter en väntad och lite skratt från oss båda TROR jag att jag nu kan använda mitt kort. Han sa i slutet att jag nu kan shoppa hur mycket jag vill, så jag är ganska säker på det. Ska testa det i veckan. 
 
                
 
Det är här med trygghetzonen är ju väldigt intressant. Jag hatälskar den där trygghetzonen och den är helt fantastisk! Bara tanken av att jag befinner mig i USA (!) och bor i en helt ny familj som jag inte har känt innan är ju helt sinnes. Wow vad jag är bra! Alla småsaker som att skaffa bankkortet får mig att växa enormt. Idag var jag som sagt och handlade för första gången själv i en typiskt amerikansk affär och jag klarade det. Jag frågade lite efter saker i affären och alla är så fint hjälpsamma. Varje liten grej jag klarar gör att jag känner mig starkare. Sen måste jag även poängtera motsatsen. Haha! När jag var klar och gick ut med kundvagnen i snön mötte jag en bil. Det var väldigt trångt så jag fick backa hela tiden och till sist insåg jag att jag inte skulle komma emellan så jag fick vända. Efter ett tag insåg jag att jag gick i en typ "Drive in" avfart till en bankautomat i fel riktigning. "Pucko", sa jag till mig själv och kände mig HUR dum som helst. Så siutationen jag befinner mig i är så sjukt sårbar. Men jag försöker att fokusera på alla bra grejer jag gör och utgå därifrån. För att varje misstag jag gör, gör att jag aldrig kommer att göra om det igen. Måste berätta ett till roligt exempel. På notan stod det "Cold cats". Och jag tänkte vad i hela friden.. Jag googlade och fick bara fram bilder på katter. Vad fasen.. Rätt som det var dök det upp en skylt, "Cold cats". Då var det en massa bacon. Hopp tänkte jag och slängde i ett paket i vagnen. För precis 10 minuter sen kom min värdmamma upp och jag frågade vad cold cats var. Det var visst uppskuret kött, så som salami och sånt de gör i delikatess disken. Jag hade sån tur, för jag hade köpt det också. Men nu är vi ett baconpaket rikare. Haha! Det jag vill komma fram med är att varje grej jag gör här, kommer jag att växa i. Nu till nästa gång vet jag precis vad cold cats är. Åh vad jag älskar att analysera och inse att jag växer. 
 
Något som är väldigt roligt är att jag bara har varit här i två veckor totalt. För precis 2 veckor sen befann jag mig på skolan och hade ingen aning om vilken sjukt bra familj jag skulle komma till OCH vilken sjuk förändring det här är. Jag trodde aldrig att det skulle tära så på psyket det här. Men ack vad de här 2 veckorna har förändrat mig. Jag kan knappt tänka på hur det här ÅRET kommer att påverka mig utan att det kittlar till lite i magen. Det är nog inte förens nu jag har börjat njuta av det här. Min värdmamma sa idag att hon tyckte det var kul att se mig le. - vilket är ett bra tecken. Alllt kräver tid och jag är verkligen inte 100% bekväm än i arbetet. Men jag trivs jättebra i famijen! Efter att ha pratat med många andra aupairer, har jag märkt att jag är väldigt lyckligt lottad. Och för att inte tala om hur tacksam jag är att få ha ert stöd där hemma. Det betyder ALLT! Att prata med er, ger mig så sjukt mycket energi. Fullkomligt älskar att gå igenom instagram feeden och se vad ni alla gör hemma. Utan ert stöd och pepp skulle jag aldrig känna mig så som jag gör nu. 
 
Så för att besrkiva detta långa och ooganiserat inlägg kan jag bara säga ett ord. Tacksam! Det går verkligen ingen nöd på mig här och allt börjar bli bättre. Självklart kommer jag ha dåliga dagar framöver men året har ju bara börjat. Ta hand om er där hemma och någon gång den här veckan kommer jag att skriva ett inlägg om maten här. Det ser jag framemot. Jag måste tänka ut hur inlägget ska vara organsierat. Medans jag tänker på det, och tittar klart på CSI (det är förövrigt så himla LYXIGT att ha en tv på rummet) kan väll ni ta hand om er. Va rädda om er vänner. 
 
Ps. Vi får se hur det går med stormen. Jag hör av mig hur det går. Hej. 








 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?