De tre senaste dagarna

2015



Heeej! Alla ni så otroligt älskade människorna hemma. Hur är det med er? Är vädret kallt i Sverige? 
 
Nu ska jag skriva när jag är glad, så ni inte blir så oroliga där hemma. Mitt liv just nu kan jag beskriva med ett ord. Bergochdahlbana. Mitt humör och hur jag ser på allting ändras hela tiden. Bara jag råka säga ett fel engelskt ord så trycks hela självförtroendet ner och jag vill åka hem. Eller när jag försökte lära barnen att säga köttbullar och alla skrattade, då kände jag tvärtom. - Här stannar jag lätt i ett år. Något som jag är väldigt bra på är att jag analyserar allt. Och det har jag lärt mig nu att det inte är bra. Speciellt inte när man är i den här positionen som jag är i. 
 
Så, sist jag skrev här var när jag var på skolan. Den blev faktiskt roligare och roligare. Och jag tror det var för att jag de sista dagarna lärde känna så himla fina människor. Det är väll det som är så typiskt. Vi hade de sista lektionerna och som avslutning på det hela åkte vi in till New York City. Alltså den staden hörni, den kan jag lova er att jag ALDRIG kommer tröttna på. I fredags var det depatureday då vi alla hundra aupairer spottades ut i landet. VIssa åkte buss, andra flög och jag blev hämtad med bil av min värdmamma eftersom jag bor ganska nära. Det första mötet var väldigt nervös och det är väll egentligen inte konstigt. Jag träffade min värdpappa och den gamla aupairen Steffi. Efter en rundvandring i huset och en timmes uppackning åkte jag och Steffi till ett ställe och lämnade tillbaka en väska som hon hade köpt. Sedan kom vi till det ögonblicket som jag hade väntat på sedan jag fick det där samtalet från Boston kontoret den där natten i oktober när allt detta bestämdes. 
 
Jag och Steffi åkte och hämtade de två äldsta barnen på skolan. De var så otroligt gulligt blyga och vågade knappt krama mig. Något som jag aldrig kommer att glömma är deras första kommentar. 
- YOU ARE SO TALL!!! And when you were your hat, you become even TALLER! 
Några minuter senare hämtade vi upp den minsta och han var också blyg.
 

Min första helg här har faktiskt varit väldigt bra nu när jag ser bakåt. (om man bortser från när jag ringde mamma och grät via facetime och sa att jag ville åka hem.) Jag hängde med Steffi och hennes kompisar in till New York på eftermiddagen. Vi åt på en liten typiskt mysig italiensk pizzeria i Brooklyn. Grimaldis hette den. Helt underbar pizza! Sedan gick vi över Brooklyn Bridge - vilket var helt fantastiskt. Därifrån såg man alla skyskrapor, alla gula taxibilar och alla dessa människor. Det är alltså helt sjukt mycket med folk i den här staden. - vilket inte alls stör mig för alla är så OTROLIGT trevliga, hjälpsamma och glada. I Sverige är det knappt att man hejar, men här kan man stå och prata med någon främmade jättelänge om vägen till en viss punkt. När vi gick över Brooklyn Bridge var det dock SVIN kallt. Jag har aldrig varit med om att jag har frysit så mycket. Så det är väldigt kallt här. När vi kom över bron fixade en av tjejerna en taxi, som tog oss till en fin chocklad restaurang/café. Det var dock två timmars kö, men det gick ganska fort ändå. När vi hade ätit vår choklad tog vi en annan taxi till Skyroom RooftopTerrace NY och var där hela kvällen/natten fram tills vi tog tåget klockan. Andas. Fyra. Eftersom jag heter Mathilda Karlsson och inte ville göra ett dåligt intryck de första jag gör och komma hem onykter på morgonen drack jag ingenting och körde sen från tågstationen och hem. 
 
Morgonen därpå cirka två timmar efter att jag somnade vaknade jag av att det var poliser och massa människor utanför huset. Det visade sig att det hade blivit så otroligt halt så vår bil hade blivit påkörd. Stoppskylten utanför mitt hus var det en bil som fick under sig och det var kaos. Så våra planer om att åka på brunch med familjen blev inställda. Vi fick inte åka någonstans med bilen, så det blev en låång dag i sängen med mysbyxor och ett antal skypesamtal med alla hemma. Helt fantastiskt! Jag och min syster pratade i en timme och sen kom mamma in och undrade vad hon gjorde. Då fick hon se en överraskning när hon såg mig. Söndagen avslutades på en restaurang med min familj. Vi skålade hejdå till Steffi och hej till mig. - mysigt! 
 
Idag har jag alltså haft min första arbetsdag och den gick faktiskt helt okej. Barnen var lediga idag för det är Martin Luther King day. Så vi har varit på bio och gjort lite ärenden. Mysigt! Det märks att barnen älskar Steffi vilket är såå kul att se, men de blir lite jobbigt för mig. Jag försöker att ligga lågt nu i början så får vi hoppas att de gillar mig. Just nu ligger jag på min säng och har tv:n på i bakgrunden. - vilket är helt sjukt lyxigt. Jag är verkligen inte van vid tv på rummet. Allt känns jättebra nu. Just nu är det ju inte jag som har fulla ansvaret och det är så skönt att få gå brevid Steffi en hel vecka för att lära mig. Steffi åker på fredag, så jag har endast två heldagar kvar med henne. Ska försöka ta in allt hon lär mig och njuta av tiden tillsammans - hon är en riktigt bra tjej. Jag fick precis en fråga om jag vill in till New York i helgen vilket gjorde att jag ändrade inställning till livet. Fantastiskt! 
 
 
Så älskade vänner, just nu i detta nu, går det ingen nöd på mig. Jag äter gott (aldelles FÖR gott. Är mätt hela tiden och ser framför mig hur jag lätt kommer gå upp 10 kg det här året) sover gott, jobbar på ett jobb som känns som att man bara hjälper till hemma med gulliga barn och jag har ett New York City 40 minuter ifrån mig. Det är ingen som känner mig här (än) och jag går runt i bara jeans och tröja. Helt jäkla underbart. Ha det nu så bra här hemma och imorgon kanske det kommer ett deppinlägg ;) Kram till er alla där hemma och jag älskar er ofantligt mycket. Kram! 
 
 
 
 
 
 



Tilda, 18h före dig❤️

Jag vill skypea!!!!


Tilda, 18h före dig❤️

Jag vill skypea!!!!


Tilda, 18h före dig❤️

Jag vill skypea!!!!


Tilda, 18h före dig❤️

Jag vill skypea!!!!


Anonym

Haha oj sorry about that⬆️


LouiseiTurkiet

http://www.louiseiturkiet.blogg.se

Hej! Vad kul att du är au pair, trivs du? Jag var också au pair fast 2008-2009, något av de bästa jag har gjort i mitt liv och en enorm erfarenhet och upplevelse.
Hoppas att du trivs och se till att ta mycket kort, den här tiden kommer inte tillbaka men du bevarar mycket minnen genom bilderna.

Hoppas att det är okej att jag tipsar dig om en rolig blogg grej som sker nu under 2015.
En kul idé som du kanske vill haka på och den är perfekt om man får skrivkramp och inte riktigt vet vad man ska blogga om.
Den är uppbyggd som en veckokalender under ett helt år.
En dag i veckan, valfri, så lägger du upp en bild som passar till veckans tema på din blogg och/eller instagram.
All information om fotoutmaningen 2015 och varje veckans tema hittar du på den här adressen.
http://louiseiturkiet.blogg.se/2014/december/53-veckors-fotoutmaning.html

Ha en fortsatt bra dag!
Kramar Louise







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?