Skit

2015



Jag har ju skrivit många gånger här på bloggen om det här med varför allt alltid händer mig. Det är precis som att någon där uppe vill jälvas med mig. För jag är ALLTID med om så pinsamma och konstiga situationer. Och det känns som om det bara är jag. Som om jag är den enda människan på denna jord som är med om detta. Jag menar, bajset på väggen när jag jobbade, dildon jag fick på julklappsleken i gymnasiet och alla saker jag har fått göra i skolan. 
 
Men idag var jag med om en situation som klättrade sig upp på topp 10 listan. (varning för känsliga läsare)
 
Saken är den att jag måste berätta för dig som läser att jag lever i en familj där det här med bajseriet är ett väldigt återkommande ämne. Varje morgon ger jag barnen fiberpulver för att deras magar ska bli så bra som möjligt. De springer på toa hela tiden och fiser (det var nog första gången jag skrev det ordet här på bloggen haha) jämt. Min värdmamma frågade mig en morgon om jag bajsade varje dag och jag svarade nej. Det har jag aldrig gjort och inte för att låta personlig nu men ibland har jag lite problem med de där. När man liksom inte känner sig trygg. Exempelvis på alla mina skidläger som jag har varit på. De var alltid i en vecka, och toaletterna var bås. Så du kan ju räkna ut att jag inte sket en ända gång på de där lägrerna. Haha älskar mig själv för att jag delar med mig av det här. Hur som helst, så har jag ätit väldigt många chokladbars här för de är så sjukt goda. Min värdmamma berättade för mig att om jag har problem med skiteriet ska jag äta ett par speciella flingor dom har eller äta de där barsen. Jag har inte tänkt mer på det förens idag. 
 
Idag när jag var ledig skypade jag med min familj. Vi pratade, skrattade och jag blev uppdaterad om allt som händer hemma. Jag gick på toa emellan när vi skypade och plötlsigt hände de som aldrig får hända. Den där situationen som man bara läser i Veckorevyn eller Frida´s "det hände mig - spalten". Det blev totalstopp. Vattnet steg och om de hade stigit 1mm till så hade vattnet runnit över. Alltså toaletterna här är så konstiga. Själva avloppshålet är så litet. Jag försökte spola flera gånger och så försökte jag använda den teknik jag har från HSB-jobbet. Jag menar hur många stopp har jag inte löst? Och som grädde på moset var min värdpappa ledig idag och var hemma. Jag sprang in till min familj som var på skype och berättade vad som precis hände. De gapskrattade. Mamma vek sig. Och jag med. Jag menar det här händer ju inte. När mitt skratt övergick till tårar för jag blev så rädd för hur jag skulle säga det till min värdpappa slutade familjen att skratta. Pappa klev in i någon typisk pappa roll och förklarade för mig att det är helt okej. "Det händer alla Mathilda, men du MÅSTE berätta det här. Han fixar det säkert. Om du inte berättar det kan det bli problem med alla rör i huset". De peppade mig med alla peppord som finns och jag fick världens lökar. Rätt som det var kom min värdpappa upp på övervåningen och jag tog mig modet. Med knacklig engelska, ett knallrött ansikte och en kropp som svettades som en gris sa jag såhär. 
- Hey Brian, this is so embarassing. There is a stopp in the toilet. The water is going down very slowly...
- Oh, it´s ok. I´ll fix that. 
- Sorry.....
- It happens everyone. 
 
Efter 20 minter hörde jag honom ropa.
- Mathilda, I fixed it. 
- Hehe thank you. 
 
Sen vågade inte jag gå ut från mitt rum på några timmar. Jag menar hörni, varför händer allt mig? Så nu förstår ni väll att jag inte kommer skita mer det här året? 
 
 
Tänk vad lite skit kan påverka en... Inbillar mig att jag om några år kommer att skratta så som jag gjorde på bilen åt det här. Hoppas på det! Jag kommer nog skratta mycket när jag blir äldre med tanke på alla mina konstiga grejer jag är med om. 
 



Lillie

Haha, dessa läger alltså, med våra problemmagar! Hahah.







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?