Polislarm och problem med dörrarna

2015



Igår skrev jag ju att jag inte hoppas att bilen kommer tjuta igen. Vad hände imorse? 
 
Jo, det var en väldigt stressig morgon. Brianna skulle tidigare till skolan, barnen åt inte maten och katterna opererades igår så de ville bara vara med dom. När jag ropade på Brianna att hon skulle vara på skolan om 5 minuter (det tar 2 min att köra till skolan) så blev det kaos. Vi sprang ut till bilen, satte oss i den, spände fast bälterna och sen backade jag ut mot gatan. Jag la i D och tror du inte bilfan började tjuta? Mitt på stora vägen (vi bor precis vid en stor väg) i världens morgontrafik. Eftersom jag inte visste vad de var som var fel igår (för jag tror verkligen inte de var dörren) hade jag ingen aning om hur jag fick tyst på den. Med panik ställde jag bilen på gatan, och sprang in till min värdmamma och berättade att jag inte kan få tyst på larmet. Hon ut, bilarna ställde sig som en kö bakom och hon visade att de skulle köra om. Vi tryckte på lite knappar och den tystnade. Sedan körde vi iväg och kom till skolan. När jag släpper av barnen så kör man det via en avsläppningsfil. Det är som en kö med bilar och de tre första bilarna släpper av barnen som tas emot av en lärare som står och öppnar alla bildörrar. MEN, som grädde på moset och allt så har mina värdbarn lite svårt att öppna dörrarna. De är varna vid den äldre bilen, där man tryckte på en knapp så öppnades dom av en motor. Nu måste de dra skjutdörrarna själva. Så vi står längst fram i kön och de får inte upp dörren. Läraren som brukar vara där hjälpte en annan bil och jag såg paniken i Briannas ögon. Så busschaufför som jag är, fick jag hoppa ut ur bilen, försöka öppna dörrfan och det gick inte. Det är något med alla dessa låsningsknappar här på bilarna i USA. De låses av sig själv och sen måste man trycka på någon knapp för att låsa upp när bilen är igång och blab blalbal. 
 
Efter några minuter och ett bar bilar som kört om oss fick hon upp dörren och jag såg hur hon sprang in till skolan med sin lilla klarinett i handen. Om jag fick dåligt samvete? JA! Herregud, hur ska jag kunna vara mamma? 
 
Sen var det dags att släppa av Richard på samma skola bara 15 minuter efter. Vi slapp faktiskt larmet men även hade hade problem med att öppna dörren och det var samma visa igen. Bilarna körde om oss och han ropade att han hatade den nya bilen. (Igår var de helt lyriska över den och skrek att de älskade den..) 
 
När jag väl hade lämnat av Landon på bussen (ja det är väldigt många turer på morgonen) så gick jag och min värdmamma ut till bilen för att försöka förstå hur allt fungerade. Vi insåg att de hade satt barnlås på bakdörrarna och det var DÄRFÖR de inte kunde öppna dom. Så förhoppningsvis kan de öppna dom idag när jag hämtar dom... Och sen märkte vi att bilen låses av sig sjäv efter ett tag. Och man kan antagligen inte starta den om den är låst?! Så jag måste alltid vara beredd att se hur bilen i dosan ser ut innan jag startar bilen.. Haha omg! Hon sa även att hon skulle be dom fixa larmet på bilverkstan i helgen. Hoppas hoppas! 
 
 



Anci Lundström

Hej Mathilda!
Det var länge sedan vi hörde ditt härliga skratt! Jag ser dig framför mig när jag läser bloggen. Du skriver både om roliga o jobbiga saker, om stort som smått. precis som livet är! Stor skillnad från början till nu... känns som du har kommit in bra m alla nya människor runt omkring dig o allt annat också. Tänk vad du kommer växa det här året! Då tänker jag inte på längden eller på bredden...Vi får uppdateringar både från Tina o från Jossan när hon är på gymmet.
Här hemma känns det som vår, krokusarna är redan uppe. Klara är i Trysil m kyrkan denna veckan. Vi njuter av egen tid tillsammans, bio o restaurang besök ska vi hinna med. Allt gott till dig från oss alla! Kram

Svar: Det här var typ den finaste kommentaren jag har fått. Läser den varje dag Anci. Tack! <3
Mathilda Karlsson


Johan

Hallo på dig
Tycker det är häftigt av dig att du åkte iväg. Tänk vad mycket du får uppleva och du kommer vara en hejare på Engelska, kan man boka lite lektioner när du har kommit hem. Nu är det grått och kallt och tiden bara går, känns som du inte missar något. nu börjar Tina komma över att en dotter saknas i hemmet, Hon är lugnare på jobbet.
Kul att läsa din blogg, så skriv på.
Vi hörs/Johan

Svar: Johan du är bäst! Ta hand om mamma på jobbet <3
Mathilda Karlsson







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?