Jag är grym!

2015



Hej alla där hemma! Nu har jag inte bloggat på länge och jag tänkte uppdatera er vad som har hänt i mitt liv de senaste dygnen. Jag vill bara upplysa er om att klockan just nu är tjugo över nio, jag ligger i min säng färdig för sängen i min aldelles nya pyjamas. Håret är flätat och jag har en så skön känsla i kroppen. En rofylld känsla fylld av upprymdhet, glädje, tacksamhet och en "jag klarar allt" känsla. Vilket är helt fantastiskt! 
 
I fredags hände ju allt med bilen som sagt. Vi försökte som jag beskrev förstå vad som hände och varför, så nu (peppar peppar ta i trä) så har det inte hänt igen. Men jag ska erkänna att varje gång jag ska hoppa in i bilen är jag livrädd för att det ska hända. Det var så roligt när jag hämtade barnen från skolan och jag frågade Brianna vad hennes lärare sa om att hon var sen. Hon förklarade att hon hade kommit in 5 minuter för sent in i salen och hennes lärare hade sagt:
- Men Brianna, du brukar ju aldrig vara sen? Är det något som har hänt?
- Ja vi hade lite bilproblem...
- Jaha okej jag förstår dig precis. Jag har också varit med om de där.. 
Så sjukt kul.. Och jag har fortfarande lite dåligt samvete över de där. Fredagen var trevlig. Brianna hade en playdate med två kompisar och vi beställde hem pizza. Sjukligt gott!! En typisk amerikansk pizza, helt fantastiskt god! Jag fick rycka in på kvällen och köra Landon till hans boys scout cermoni. Min värdmamma kom iväg lite senare än tänkt från jobbet och busschaufför som jag är, ställde jag upp! Jag säger som jag har gjort tidigare, det är så mysigt att bo i en sån här liten stad som jag gör. Man känner igen föräldrar överallt. Ser dom på karaten, i affären och i kyrkan. Medans alla barn satt vid bordet och gjorde "alla hjärtans dag" kort pratade alla föräldrar med varandra. Och jag har märkt att jag är själv aupair här.. Vilket är lite tråkigt! Men jag tänkte att jag inte kan sitta där på en stol själv så jag stälde mig vid Landon och frågade vad han målade osv. Bredvid mig stod en mormor och jag tog första intiativet och började prata. Hon var SUPER trevlig! Det visade sig att hon var barnvakt hela helgen åt sina barnbarn och dom var bästa kompisar med Landon. Och sen kom vi på att jag har varit hos hennes dotter och lämnat av Landon en gång för en playdate. Jag berättade hela min historia om det här med aupair, vart jag kommer ifrån och hon berättade om en gammal kompis hon hade från Sverige som flyttat hit som 18 åring och numera bor här. Hon förklarade att hennes vännina hade 3 barnbarn och som var i min ålder och det hade ju varit fantastiskt om jag ville träffa dom. (btw, ÄLSKAR amerikaner, de är så gästvänliga och jag vet inte hur många "välkommen hit" jag har fått). 
 
 
Min lördag började med en sovmorgon. Inte lång. Vårt hus här är väldigt lyhört och man hör varenda bil som kör utanför. Min familj hemma vet att jag har lite svårt för sånt, och jag hoppas verkligen att jag kommer klara av det här. Får nästan köpa öronproppar. Jag skypade med Linn och med mina föräldrar. När jag skypade med mamma, pappa och Jossan kom min värdmamma och knackade på dörren. Hon berättade att det fanns mat till mig om jag ville ha, och jag berättade för henne att jag pratade med mina föräldrar. Så hon kom in och presenterade sig. Jag märkte att mamma och pappa blev väldigt nervösa. (Haha eller hur mamma och pappa?) Min värdmamma sa att det var kul att träffa dom och att dom var nöjda med mig (hur gulligt?) Hon tackade mamma och pappa för att dom får låna mig här i ett år, att jag är bra på att städa och att barnen älskar mig. Jag blev så fruktansvärt glad! Det var som en milstolpe för mig. Att alla mina bilder jag har skickat under hösten på min familj nu blir verkliga på något sätt. Att jag satt med mamma och pappa på skype, och pratade engelska med min värdmamma om mat och om mitt körkort jag ska ta här (haha JA det ska jag, men de får bli i ett annat inlägg). Frammåt kvällen fixade jag mig i ordning och hämtade min vän Natalia från Brasilien. Vi åkte till the Mall och åt kinamat innan vi kollade på bion "American Sniper". Det är verkligen en film jag rekommenderar!! Fåtöljerna på den biosalongen var rena himmelriket. De var breda, fluffiga och med fotstöd. Kändes verkligen som att ligga hemma och titta på film. Dock fick vi platserna längst fram, så det kändes som om filmduken var upptryckt i näsan. Men kul hade vi! 
 
 
Idag ställde jag klockan ganska tidigt och gjorde mig i ordning. Jag tog bilen till tågstationen och tog tåget in till New York City. Eller ska jag säga stan?! Mamma och pappa är väldigt oroliga när jag åker in själv, men jag kan säga er alla att det är precis som att åka från Habo till Jönköping! Bara att det är lite större ;) Det tog ungefär 45 minuter in. I stan mötte jag upp Nora som pluggar här. Våra pappor är gamla barndomsvänner så vi har alltid träffats via dom. Men det var SÅ otroligt skönt att träffa henne! Jag menar detta att bara prata svenska?! Och som jag har sagt tidigare, nu kunde jag uttrycka mig PRECIS som jag ville. Det var såå otroligt gött! Vi gick mest runt och gick in i massa butiker. Jag behövde shoppa kläder och kom hem med endel. Vi åt brunch och njöt mest av att bara strosa. Det var så skönt, för att Nora vet precis allt! Hon visste vart vi skulle gå, vilken subway hit och dit. Jag längtar tills jag vet allting. Men kartsystemet här är SÅ BRA. Det är som ett rutmönster över hela New York! Vid 4 behövde Nora åka till sin nya lägenhet och ta emot en massa möbler, så jag mötte faktiskt upp Philip, en gammal klasskompis. Han är på semester här med sin familj. Jag tog en kopp te och han en kaffe på Starbucks. Super trevligt! Det var så roligt att gå igenom vad alla gör i klassen nu och han berättade om sin backpacker resa han ska göra nu om en vecka. Jag kan egentligen inte förstå hur vi blev gamla så fort. Vi blir 20 år iår?! Och alla i klassen är på olika ställen i världen. Någon säsongar i Sälen, en är på Hawaii, en pluggar i Göteborg och en i Stockholm. Vissa jobbar och så har vi mig. Jag bor i New York och jobbar som aupair? Sjukt svårt att greppa. 
 
 
Sedan sa vi hejdå och jag tog tåget tillbaka hem. Helt själv! När jag stod och väntade på tåget, kände jag mig så jäkla bra. Jag stod där med en starbucks kopp i handen (och JA starbucks är rejält ÖVERSKATTAT) och visste precis vart jag skulle och hade haft en så himla trevlig dag. Och jag möttes av en såndär "fasen vad bra jag är" känsla. Jag drar liksom in själv, har super trevligt, åker hem som om ingenting. Det är på något sätt som om att när jag träffar folk hemmifrån eller skypar med er, då blir jag påmind om vad det är jag gör egentligen. Att jag liksom bor här? Annars är det så sjukt svårt att förstå. Så jag blir liksom påmind om att jag är väll ändå ganska grym?! Och jag har en skitbra värdfamilj hemma och väntar på mig. Jag kände eller just nu känner mig så bövla cool! Grym liksom. Tacksamheten kommer och knackar på igen! När jag satt på tåget tillbaka och läste, tänkte jag för mig själv. "Rackans vad bra livet är, jag vill verkligen INTE dö. För livet är ju så kul!!!!!!" 
 
Det får sätta punkt för det här inlägget och imorgon har jag varit här redan i en månad. Hjälp! Bara 11 månader kvar? Är ganska säker på att tiden kommer gå fort. Ska försöka njuta så mkt jag kan. Imorgon ska jag på mitt första LCC möte hos min LCC. Det betyder Local Care Consulant eller ngt. Hon är min kontaktperson här och vi är en grupp på 25 aupairer. Det ska faktiskt bli spännande. Har hört att dom möterna inte alls är roliga, men det blir väll vad man gör det till? ;) 
 
(Jag är väldigt medveten om att mina bilder är USLA. Min mobil jag tog med mig hemifrån har världens sämsta batteri och bilderna jag tar med min aupairmobilen blir ännu sämre. Så jag har bestämt mig för att köpa en kamera här. Jag kan ju inte uppleva allt det här utan att spara alla minnen med kvalité. Så bollar lite ideér med min vän Tilda som är expert på de där. Det blir nog en kompakt systemakamera. Ska ta tag i de där i veckan.)
 








 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?