25 % done !

2015



12 veckor, 84 dagar och 3 månader har jag alltså helt själv spenderat här i självaste USA. Det var alltså tre månader sen jag låg i mina föräldras säng och höll hårt om min älskade mamma och ville inte gå upp. Alla dessa tårar.... Kan knappt tänka på hur jag mådde i bilturen påväg till Landvetter. Hjälp vad jag grät. Minns att jag sa till min familj att det kändes som jag fick hela mitt liv uppspelat framför mig, som i en film. Alla dessa otroliga peppsms jag fick och allt stöd. Minns även att jag verkligen inte ville åka. Kände mig så otroligt tacksam och dum att åka ifrån allt?! Jag kände mig så otroligt liten där jag gick runt på flygplatsen i Berlin. Alldelles själv.. Eller hur jag satt på det trygga stora flyget till USA och kände mig så otroligt glad men också så fruktansvärt ledsen. Hur det hade bildats en tårkanal på kinderna pga av allla tårar. Jag minns väldigt tydligt att jag var så otroligt avundsjuk på paret jämte mig. Jag ville så gärna vara 50 + och ha en livskamrat, jag ville liksom spola fram livet. Inte befinna mig helt själv i den här övergångsåldern till vuxenlivet. Kan verklgen inte fatta att det var tre månader sen jag satt på bussen från flygplatsen i New York till aupairskolan. Hur jag såg alla gula taxibilar och vackra skyskrapor med stooora ögon. Återigen alldelles själv..
 
Och så är jag här nu?! Just nu ligger jag på min säng och har piffat till mig lite. Ska iväg om 20 minuter till Luz och sen ska vi vidare och käka något gott. Fick precis ett meddelande av henne att jag skulle låtsas som om vi umgickts denna helgen om hennes värdmamma frågar mig. HAHA! Hon har nämligen träffat en kille här.. ;) Jag befinner mig liksom i den situationen jag bara längtade till där på flygplatsen. "Tänk när jag har varit där i 3 månader, då vet jag ju liksom hur allt funkar ändå" Och det gör jag ju nu. Vet vilka tallrikar man ska ha, när det är ok att säga vissa saker och hur min dag imorgon ser ut. Jag vet liksom allt. Vilken frukost Richard älskar och att Brianna hatar att ha strumpor. Landon är en riktig bananälskare och har tydligtgjort för mig att man ska äta en banan om dagen för det gör en lyckligare. Jag vet att min värdmamma är på sitt bästa hurmör när hon inte ska stressa iväg och att min värdpappa helst inte vill att någon kör hans bil om den står ivägen för mig. Jag vet nu vilka vänner jag har här och hur jag tar mig överallt. Vägen utanför mig har liksom blivit min Bagaregatan. Är inte det helt sjukt egentligen?! 
 
Kan fortfarande inte fatta ATT JAG KLARADE DET! Det är så otroligt orimligt att jag befinner mig här. Att jag pratar engelska varje dag och att lilla jag faktiskt är en aupair. Herregud! Vilken power jag känner. Det är helt sjukt hur tiden går fort och jag har nu märkt att de senaste veckorna har gått snabbast. Tror det beror på att jag liksom inte har suttit och räknat dagarna och minuterna utan mer har levt på. I början satt jag alltid inne i soffan och skypade med alla hemma när barnen är i skolan. Nu har jag försökt att hitta på lite saker och märker att bara åka till Hicksville och äta lunch själv ger en OTROLIG EGOBOOST. Så kan tänka mig att tre månader framöver kommer bara springa iväg. 
 
Det är faktiskt nu jag vet hur min värdfamilj är. När jag tittar på bilderna som min värdmamma skickade till mig på barnen säger så otroligt mycket mer. Och som jag skrev på instagram blev hela min pågående resa inte alls vad jag hade förväntat mig. Själva aupairlivet är ju ett riktigt sletjobb. Jag trodde faktiskt att det skulle vara lite mer fancy, och för att inte tala om relationen till hela konceptet. Som du kanske har märkt så så kommer inte jag och min värdmamma överens till 100 %, men jag ser det bara som en erfarenhet och utmaning. Något som blev bättre än förväntat är verkligen relationen till värdbarnen. Åh! Jag ville verkligen skapa mig en fin relation med dom, det var faktiskt ett utav mina huvudmål med den här resan, men hjälp vad den blev finare än vad jag trott. Jag menar detta att komma hem sent på kvällen och se en lapp på sin säng där de står att man inte behöver aupairhandböcker för att man är den bästa aupairen ever?! Tror inte ni förstår vad otroligt mycket det betyder. Eller hur jag hör Brianna säga " God mat" på svenska haha?! Det blev så otroligt finare än vad jag trodde. Åh! Hur i hela friden ska jag kunna lämna de här små goingarna?! 
 
Med en fjärdedel avklarad här så ser jag framemot den andra fjärdedelen. Ska börja med mina kurser på söndag.. Herregud! Ska bli spännande att gå på ett college i New York. Wow! Är inte alls pepp nu men det blir nog en upplevelse. Nu ska jag bara springa på toa och sen åka till Luz. Ha det gött vänner, vill även passa på att tacka er alla där hemma. DET ÄR NI SOM HAR GJORT ATT JAG HAR KLARAT DET HÄR. UTAN ER HADE JAG INTE KOMMIT SÅ HÄR LÅNGT. Kram! 
 
 








 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?