Tilly´s Monday

2015



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Just nu befinner jag mig på min säng. Klockan börjar närma sig åtta och jag har precis avslutat min "pass". Eller jag har ju liksom inte någon stämpelklocka som andra familjer har. Utan jag gör allt jag ska så mina arbetstider varierar. Tycker dock det är lite svårt att det är så diffust. Och detta att man bor på sitt jobb är ju en upplevelse i sig. Trodde innan jag åkte hit att det inte skulle vara några bekymmer. Men det är faktiskt svårare och jobbigare än vad jag trodde. Just nu hör jag liksom hur Brianna klankar på pianot. Vi bor dock i ett väldigt lyhört hus, men man kopplar liksom aldrig av. I lördagsmorgon vaknade jag av att jag hörde hela familjen leta efter ett "snoppskydd" till Richards baseball. Och jag är den som tvättar deras kläder så jag kände något så enormt ansvar. Men man kan liksom inte vara tillgänglig hela tiden, det funkar inte. Den enda stunden jag kan slappna av är när jag är iväg. När jag inte befinner mig i huset. Då behöver jag inte bry mig om min värdmamma kommer att klaga på att jag har glömt köpa något eller om Landon inte hittar sitt Vida. 
 
Idag har varit en helt okej dag. Det var skönt att landa här hemma igen efter en intensiv helg. Jag fixade i ordning allt på morgonen och det funkade helt okej. När jag hade släppt av alla tre barnen i skolan och ätit min frulle pratade jag med min älskade kusin, bästa vän ja kärt barn har många namn. Elin! Vi grät lite ihop och frågade varför livet är så orättvist ibland. Antar att min värdmamma förstod att det inte var läge att komma och störa så hon vinkade bara till mig när hon gick. Jag hade en tanke att kickboxa idag, men tappade faktiskt bort tiden (världens sämsta anledning) och tog mig en dusch istället HAHA. Senare pratade jag med min familj hemma i Sverige och pappa ställde mig via paddan ute medans han testmålade huset. Det är väldigt skönt med skype. Det kändes liksom precis som om jag var där. Pappa om du läser det här så snälla välj inte den mörkaste nyansen av grått. Sen kände jag att jag ändå var tvungen att ta tag i mitt liv så jag tog på min kläder (nej jag gick inte runt naken) och åkte och gjorde ett ärende åt min värdmamma. Jag åkte till närmaste CVS och köpte tre presentkort till barnens religions lärare för det var deras sista gång där idag (tack gode gud). Jag svängde även förbi Dunkin Dounts och köpte mig lite gott te. När jag kom hem pratade jag med min aktuella stockholmare Elin som just nu befinner sig i Stockholm och pluggar ekonomikandidat programmet. Vi hade inte pratat på 5 månader och det kändes som vi pratade senast igår kväll. Det är väll helt fantastiskt med sånna vänner?! Åh det var så kul när vi berättade om våra liv för varandra och vi hade en gemensam nämnare. Att vi båda två har utvecklats något enormt. Hon flyttade nämligen själv till Stockholm i samma veva som jag flyttade hit. 
 
När klockan slog 14.30 och regnet slog mot backen var det dags att hämta barnen igen. Vi åt snacks, började med läxorna och hade det väldigt lättsamt och trevligt. Förutom att barnen idag var av någon konstig anledning väldigt tvära. Den ena hade ont i axeln, sen magen och senare huvudet. Den andra kände sig matförgiftad pga av en icke färdig brownie? HAHA! Vid fyra åkte vi allihopa till religionen och när vi precis kommit fram sa Landon att han glömde sig väska med alla saker i och att jag var tvungen att hämta den. Jag frågade hans lärare om den var viktig och hon bad mig hämta den. Så jag åkte tillbaka igen och hämtade den. Sen åkte jag till Dunkin Donuts IGEN HAHAHAHAHA och köpte mig en kopp te och körde sen till stranden. Det var sjukt dåligt väder men så himla mysigt ändå. När klockan blev 5.30 var vi hemma igen och jag ställde mig och lagade mat. Chicken Cutles, äppelmos och croasants. För att inte glömma broccolin. Min värdmamma är nu inne i en träningsperiod så hon ville att jag skulle fritera 12 st. Jag stod i köket i 1h och stekte och donade mig. Barnen lyssnade inte, ingen ville äta och jag själv luktade os. Men med tålamod gick allt. Visserligen åt de knappt något men läxorna gjorde dom och spelade med sina instrument. När jag var klar med allt i köket såg jag den stora tvättkorgen som jag ställt i vardagsrummet. Fasen också! Så när jag hade hängt lite med barnen när de spelade tog jag tvätten upp och sorterade den på mitt rum med tv:n i bakgrunden. 
 
 Såhär såg jag ut när jag väntade på att barnen skulle sluta religonen. Världens godaste te med mjölk och socker och en nyklämd finne. Smack :* 
 
 Minns att jag tyckte det var så mysigt att vika tvätten i början. De små kalsongerna var så gulliga och för att inte tala om de gulliga strumporna. Nu har jag vikt dessa kalsongerna säkert 26 gånger och det är inte alls lika gulligt längre. 
 
OCH nu sitter jag här. Det här var min dag och den har varit väldigt go ändå. Min tanke är att gå och lägga mig tidigt idag för jag är så otroligt trött. Hoppas ni har haft en riktigt bra dag och glöm aldrig. Klaga aldrig på något du kan påverka själv. Kisses TILLY 


Himlans bra vecka

2015



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Förra veckan kändes nästan lite som en nystart. Barnen började gå i skolan igen och jag fick äntligen min egna tid igen. Den är så otroligt fantastisk! Har faktiskt insett att jag behöver vara mycket för mig själv, och antar att efter jag har varit här så kommer jag vara väldigt självständig.. 
 
Jag kickboxade och njöt av det fanatstiska vädret. Det var liksom 23 grader. Helt sinnes! Så som den svennen man är så försökte jag ta vara på varje minut i solen. Vilket har resulterat i mina fräknar. Lovely! I onsdags träffade jag Cornelia från Sverige !! Hon bor i Roslyn Heights som ligger ca 13 minuter härifrån. Vår lilla relation är ju helt sjuk. Min faster hemma i Sverige är Cornelias fasters bästa kompis. Sjukt långsökt va?! Så när min faster fick höra att Cornelia skulle åka till Long Island och jobba som aupair hörde hon av sig och berättade att jag befinner mig här. Så vi kommer alltså från samma hemstad och har aldrig träffat innan och bor nu 13 minuter ifrån varandra. SKÖNT! Så Cornelia har varit här i 2 veckor så jag försöker visa runt henne här. Hur som, så i onsdags hämtade jag upp henne på dagen när vi båda var lediga. Vi åkte till banken för att jag behövde skicka en check och för att jag hade fått hem ett brev som jag trodde var en faktura men som visade sig vara en översikt över mitt konto haha! Sen åkte vi till Shopping centret här och hängde. Vi åt lunch på IKEA och strosade runt på IKEA. Jag tror inte ni anar hur sjukligt gött det var att få prata svenska. Är så glad att hon kom hit! 
 
 
På kvällen på onsdagen hämtade jag upp Marce efter 30 minuters stående utanför hennes hus. HON SOV OCH HÖRDE INTE NÄR JAG RINGDE HAHA! Vi köpte te och kaffe på Dunkin Donouts och parkerade vid någon stor fotbollsplan och tjötade. Det är det vi är bra på, att prata. Vi har alltid SÅ MYCKET att prata om! Underbart kul! 
 
 
Sen blev det fredag och jag var otroligt otagg på att gå ut som vanligt. Men jag trotsade mina neggotankar och drog på mig klännignen. Vi åkte till Huntington och käkade, och sen dansade nästan hela natten lång. Jag kom hem vid 3 och förstod då hur en överskörd gris kännde sig. 
 
 
I lördags sov jag länngeeeeee, och sen drog jag och hämtade upp (ja jag kan skriva busschaufför på mitt CV) Marce och Petra. Vi åkte till Fort Salonga där Olga bor då hon hade lagat världens lunch tilll oss. Vi hängde där på hennes enorma bakgård hela dagen och kvällen. 25 grader.. UNDERBART! På kvällen kom Cornelia och sen åkte vi till North Port. 2 svenskar, 2 mexikanare och 2 italinerare haha. Vi hängde där lite med, och sen av någon konstig anledning hamnade vi i en lyx båt. HAHA! FRÅGA MIG INTE VARFÖR! Det var en sjukt snygg man på 27 år som bjöd in oss. Efter ett tag åkte jag och Cornelia hem för jag skulle till skolan på söndagen. 
 
Italienaren pratar med bra kroppsspråk ;)
 
Igår hängde jag i Harlem i skolan, vi gick på museum, åt lunch i Central Park och göttade oss. 
 
Känner någon otrolig powerkänsla av att åka till skolan. Åh! Fasen vad coolt ändå, "att ta tåget in till New York och sen tunnelbanan till skolan". Och att jag klarar det?! Sjukt bra jobbat Tilly. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Tacksam

2015



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Jag tänkte berätta för er vad som är hitils det bästa med att jag har åkt hit. Flyttat hit till New York. Måste alltid säga det högt för mig själv för att faktiskt förstå att jag befinner mig här. 
 
Det är verkligen inte samma Mathilda som kommer komma hem. Eller jo. Det är fortfarande samma Mathilda med samma skratt, samma längd och lika konstig. Men, det är en Mathilda med ett starkare självförtroende och en "jag klarar allt"känsla. I och med den här resan jag befinner mig på så har den fått mig att se på livet från ett helt annat perspektiv. Helt annat! 
 
Absolut det bästa med min resa är att jag möts av en så otroligt stor och fantastisk tacksamhet för mitt liv. Jag känner mig så lyckligt lottad. Min familj, vänner och allt. Mitt hus. Mitt liv! Hur kommer de sig att jag har fått allt det här?! Det är verkligen det bästa med att jag flyttade, att jag känner mig så otroligt tacksam. Och jag tror verkligen att alla behöver kliva ur sina trygghetszoner, flytta iväg från sitt "vanliga liv" och se sitt liv ur ett par andra ögon. Se vad man faktiskt har och vad man kan påverka själv! 
 
Jag är så otroligt stolt över mig själv att jag gör det här och att jag gör det själv. Att jag inte tog med min någon vän från Sverige hit och gjorde den tsm. Visst, absolut hade det varit fantastiskt kul men jag tror man utvecklas ännu mer när man tvingas göra allt själv. Och nu i min 13:e vecka känner jag mig inte alls ensam här. (har aldrig kännt mig ensam för att jag har erat stöd hemmifrån, men bokstavligt talat ensam har jag kännt mig). För nu har jag mina vänner här?! Jag har liksom lärt känna så otroligt fina människor här borta i New York, har en fin värdfamilj och underbara värdbarn. Det är liksom JAG som har sett till att detta skulle hända. Det är JAG som satt i Sverige och skrev min ansökan hit och nu är jag här?!!!! 
 
 
Vill återigen tacka alla som är i mitt liv. Vet inte vad jag skulle göra utan er. Och DÄR föll en tår från mig kind. Kram Tilly