Lätt irriterad. Kanske ändå bra och okej i den här situationen?

2014



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Det är tidig morgon. Klockan har passerat sju och jag har varit igång på jobbet i någon timme. Mörkret ute vilar och det är svalt. Sådär skönt svalt ute och jag har börjat med mössa. Min bad hair day. Väl inne på jobbet sitter tröjan lite tajtare. Markerar brösten mer än vanligt men samtidigt också magen. Den här morgonen städar jag på ett företag där männen dominerar. Män. Inte pojkar. Som tjej där känner man sig ganska annorlunda. Absolut inte ensam på ett dåligt sätt, mer powermässigt. Men den här morgonen kände jag mig så sjukt nedklampad. Lite nedvärderad. Lite "du är ju både tjej och städare". Lite lilla gumman, du vet? 
 
Anledningen till detta var verkligen inte stor. Jag tror jag förstorar upp detta lite väl samtidigt som jag blir väldigt väldigt lätt irriterad. Det var så att en man sa åt mig att inte låsa en dörr, en skrattade när han löste något som jag inte löste och hur han sedan skulle kommentera det igen och sätta sig själv som vinnare. Under tiden jag går och städar möter jag många ansikten. De flesta hejar. Och på det här stället lär man känna de flesta och det vardagliga "hejet" blir till ett lite mer avslappnat "heej". Under samma morgon när jag har varit med om de männen som jag beskrev ovan, hejar jag glatt på en man. Jag får ett glatt hej tillbaka och sedan något mer. 
- Gå i skolan snälla! Börja skolan istället för att jobba här. 
Varav jag svarar. 
- Ursäkta men vad menar du? Jag tog studenten i juni från ekonomiprogrammet. Jag hade bra betyg, fick stipendie och jag älskar skolan. I höst kom jag in på civilekonomprogrammet men JAG TACKADE NEJ FÖR JAG VILL SE VAD LIVET HAR ATT ERBDJUDA INNAN JAG SÄTTER IGÅNG MED MIN KARRIÄR. Kom till mig om 9 år och fråga mig vad jag tjänar, vilka arbetsuppgifter jag har och vart jag bor. Då ska du få se vad en kvinlig städare kan vara för människa. 
 
Nej. Så svarade jag inte. Men jag kan bli så fullkomligt frustrerad över hur vissa människor tror att de är så himla mycket bättre och ska trycka ner andra. Den här mannen kan jag säga dig knappt har gått gymnasiet. För det första är jag lika mycket värd som alla andra även om jag är städare. Och tro mig. Städaryrket borde uppmuntras mer! Det är inget som alla kan. För det andra så tycker jag att det är pinsamt hur sakta det går för Sverige inom feminismen frågan. Stampar vi inte bara på samma ställe? 
 
 
Bara en tanke från mig som städare. Nästa gång du ser en lokalvådare. Le och uppmuntra hens arbete. Att städa är inte bara att dra en damsugare över några smulor och sen stryka över med en blöt mopp. Det är farliga kemikalier som ska blandas, ett slit för den mänskliga kroppen ska utföras och en teknik som man inte lär sig på en dag. Sen är inte städare ett utav de mest kompliseraste yrkerna men inte så lätt som de flesta tror. 
 
 


Stegvis

2014



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Då står en sprillans ny chockrosa resväska på rummet. För 10 minuter sen stod jag hängandes över trappräcket i mina slitna mysbyxor och skrek:
- FLYGBILJETTERNA HAR KOMMIT!!!!! 
 
Jag kan inte riktigt förstå vad som händer. Om du inte följer mig på instagram eller facebook kanske du ändå förstår vad som händer. Jag har tackat JA till en familj, samma familj har tackat JA till mig och jag åker till New York i januari för att jobba som aupair i ett helt år. Det är så ruskigt spännande men också riktigt skrämmande. Ska lilla jag flytta till USA i ett helt år? Helt själv? Det stämmer. 

Jag befann mig i matchningssystemet i ungefär 2 veckor till det att vi tackade JA till varandra. Hela processen efteråt har gått stegvis. Jag har fått fylla i mycket papper, bokat in intervjutid till amerikanska ambassaden i Stockholm och idag kom som sagt flygtiderna. Det känns väldigt bra med familjen. Vi har haft kontakt nu efter att vi tackade ja till varandra. Dock tycker jag det är svårt att veta hur "jobbig" man ska vara? De har en aupair där nu. Så jag vill på ena sidan visa framfötterna och vara engagerad. Maila mycket, berätta mycket vad som händer i mitt liv samtidigt som jag inte vill "störa" deras sista månader med sin aupair. Det är en svår balansgång som jag har tänkt att ta med min vän Fanny som befinner sig i San Fransisco just nu och jobbar som aupair. - skönt med vänner som har varit i dessa situationer innnan. 
 
Eftersom det har tagit ganska lång tid för mig att skicka iväg ansökan har jag på något vänster "förberätt" mig för att jag åker i januair. Det känns väldigt bra att beslutet jag tog känns moget och inte för snabbt. Nu har jag tid att umgås med de jag älskar och försöka förbereda mig själv. - vilket jag tror man inte kan göra tillräckligt. Det har redan kommit många tårar och fler lär det bli. Varje gång jag är hos mormor gråter jag en skvätt. Kommer hon finnas kvar när jag kommer tillbaka? Samtidigt kan jag inte tänka så eftersom då kan jag inte göra något. Min värsta mardröm är att säga hejdå till min familj på flygplatsen. (gråter nu) Det kommer bli jätte jobbigt. 
 
Inom mig känns det som sagt väldigt sorgligt att säga hejdå till alla. Men, det som är så himla skönt är att jag är så inställd på det här och vill inget annat. Det ska bli så kul att få ta hand om tre barn, bo i USA, träffa nya människor och lära mig engelska. För mig känns det här med aupair som ett väldigt bra koncept. Varför vill jag det här? 
 
  • Jag gillar barn! Jag älskar barn  som man knyter en speciell relation till. Tex mina älskade kusiner. Kan verkligen känna hur mycket jag älskar dom när jag ser dom. Så jag hoppas att vi skapar oss en fin relation tillsammans mina värdbarn och jag.
  • Jag älskar att känna mig som en husmor. Laga mat, tvätta och städa undan.  
  • Jag har skrivit innan om att jag vill ha så mycket erfarenheter som möjligt. Att jobba som auapir, bo tillsammans med en ny familj samtidigt som jag lär mig en ny kultur räknar jag med att jag lär få endel erfarnehter. Detta att bara kunna köra bil i USA?
  • Träffa nya människor. Ska bli skönt att träffa människor som inte har en blekaste aning om mig. Att börja om från nytt på något sätt.
  • Lära känna mig själv. Tror verkligen jag behöver det här! 
 
Nu är tanken att jag successivt ska förbereda mig mentalt för den här resan, ta vara på tiden med de jag älskar och bara försöka ta det lugnt. Inte stressa för något utan bara vara. Vara jag!