Skog? - livet!

2014



Hej! 
 
Idag har jag varit ledig vilket har varit jätteskönt efter 11 arbetsdagar. Mitt jobb är fantastiskt men det tar ganska mycket på krafterna. Jag har riktigt kul på jobbet bland mina arbetskompisar. Detta att vara nära på att spricka inombords för att man skrattar så mycket runt lunchbordet. Det är väll antagligen där allt blir så himla roligt, just för att man inte "får" skratta där och då. Tårarna sprutar och värmen inombords bara höjs. Underbart! 
 
Just nu och i ett par månader tidigare har jag befunnit mig i den här "vad ska man göra efter studenten ångesten". Redan vid årskiftet gick tankarna till vad man skulle göra. Man satt där i skolbänken och var katig nog att våga drömma stort vilket var skitbra. Ska man dra till Australien och backpacka? Jobba som aupair i USA? England? Tågluffa? Eller ska man vara så duktig och jobba nu i ett år och sedan slippa ta studielån och börja plugga? Möjligheterna var och är helt otroliga. Det är ju bara en SJÄLV som får bestämma. - vilket är fruktansvärt fantastiskt! Innan har man alltid haft vägen framför sig skottad. Det har alltid funnits en väg. När man var 15 år och skulle välja gymnasie kom man fram till en väg där det fanns flera vägar att gå. Det var ju första gången man skulle bestämma. För några månader sedan stod jag där igen, med en treårig resa bakom mig som jag har gjort själv och är riktigt nöjd med min prestation. Under de tre åren har jag träffat många underbara människor. Skapat mig ruskigt många erfarenheter och växt in i vuxenrollen på ett helt nytt sätt. Då var det dags att välja stig igen. Slänga på sig ryggsäcken som bara blir tyngre och tyngre och fortsätta sin vandring.
 
Som du kanske har förstått om du har läst min blogg så har jag valt stigen där det står "Aupair i USA" på en skylt med en pil som pekar rakt fram. I januari kommer jag att börja traska mig framåt med osäkra steg och med en framtid som jag inte har en aning om. Det kommer vara en tuff stig. Absoult! Detta är jag väldigt medveten om men. På den här vägen kommer jag att få vara med om mycket. Både tuffa och bra saker. Alla erfarenheter är bra! 
 
Min syn på livet kanske du nu har förstått att jag ser livet och universum som en stor skog full med stigar och vägar. Vissa vägar är bredare. Trygga. Det är där många trampar länge. Det är upptrampade stigar. Sedan finns det de där andra stigarna som inte de allra flesta har varit på. Därav är de lite mindre upptrampade. De är inte lika trygga som de större stigarna MEN, kan leda dig till något ÄNNU bättre. Vissa stigar är långa, vissa är korta. Indirekt vill jag med detta säga att jag tror verkligen på att man ska ta chansen. Risken är att man ångrar sig om man fortsätter på den långa stora stigen. Man får aldrig se vad det är som är där inne bland de andra stigarna. Bara se samma, träd. Samma människor och ta lika stora steg. - göra samma arbetsuppgifter dag ut och dag in. Dock vill jag bara upplysa om att vi alla människor är ute efter olika utmaningar. Vissa trivs super bra på den stora stigen medans andra (jag) vill ha mer äventyr. 
 
Jag tänker mig att om man zoomar ut bilden av den här skogen nu - jorden. Då ser man alla dessa ofantligt många stigarna. Man ser små prickar traska runt och man ser hur vissa går tillbaka. Vissa går frammåt fort och vissa tar de längre tid att göra något av det. Jag ser mig hur människor går med stora vandringsväskor fulla eller tomma med erfarenheter. Nämmen där ser vi ju Malin 36. Vi ser henne på slutet av småbarnsvägen. Wow vilken packning. Hon bär en stor väska på ryggen och en på magen? Nu tycker jag vi pratar med henne. 
- Hej Malin! Hur ser din livssitatuion ut? 
- Hallå. Jo jag känner hur tung min packning är. Jag befinner mig nu i slutet på min väg. Mina barn börjar bli större. Jag har rest mycket i mitt liv, pluggat många år och har nu de senaste åren skapat mig en familj. Oj nu ser jag verkligen slutet och jag kan skymta där borta på pilen "Barnen börjar gå i skolan"-skylten. 
- Vad spännande! Ha det nu så bra och lycka till med allt, säger vi och ger henne en klapp på ryggen. Hon försvinner i dimman och vi hör hur hon andas. Andas hårt in i det sista. 
Vi tar oss nu lite längre ut ur skogen. Vi skymtar en lite äldre kvinna med lite mer grått hår. Det är ju Stina 70 som sitter i en gungstul och ser ut att njuta riktigt. Bredvid henne står det en vanlig ryggsäck som är lite halvfull. 
- Stina, det där ser skönt ut. 
- Ja, ni ska bara veta. Jag är så tillfredställd nu så det finns inte. Och här har jag suttit nu i 50 år. 
- Hur ser din livssituation ut? 
- Ja. Den har varit så bra! Jag har bott i samma hus i hela mitt liv. Mina föräldrar gick bort när jag var 15 år så jag tog över huset och har sedan skapat mig min egen stora familj här. Hela min arbetstid har jag jobbat på affären nere vid slutet av gatan och jag jobbade där tills jag gick i pension. Så nu befinner jag mig i mitt hus om dagarna och barnbarnen kommer titt som tätt och kollar till mig. Jag trivs! 
- Det låter ju helt underbart, säger vi och stöter till till några gånger på gungstolen och ser hur Stinas ögon sakta börjar slutnas. 
 
Med de här två exemplen vill jag bara visa att allt är bra. Det spelar ingen roll hur många stigar du får vara med om i livet eller hur breda eller smala de är. Det allra viktigaste är att du är nöjd när du kommer fram. Och det är bara DU som kan bestämma hur du vill göra din resa genom skogen. Genom livet. Så, hur står du i livet just nu? Har du valt en stig som du känner dig bekväm i? Står du framför en massa skyltar och du inte vet vilken du ska välja? Eller är du på slutet av en stig, och då måste jag fråga den klassiska frågan " Hur känns det?". Vi alla människor står inför svåra och tuffa beslut. Men det är ju det här som är livet! Ta dig en rejäl tankeställare idag och fundera på hur du vill ha ditt liv. Vilken väg vill du ta? 
 
Nu när jag kan skymta min pil "Aupair i USA" känner jag mig inte alls lika katig som jag gjorde där i skolbänken. Men faktum är att jag vill likna Malin. 
 
 
 
 



Anonym

Detta inlägg..... WOW!!







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?