19 års vänskap

2014



 
Jag ska erkänna en sak. Skryta lite. Det tar ca 2-3 minuter för mig att åka till min mormor. Tacksam är bara förnamnet av vad jag är. Så idag åkte jag dit, bara för att hänga. Visade mitt balalbum som jag gjorde klart igår, men det var bara en onödig anledning för att åka dit. Jag fullkomligt Ä-L-S-K-A-R att hänga där. Det är en sån fantastisk trygghet. Ligga i soffan som jag legat i i cirka 10 år, kolla på samma tavlor, känna samma doft och lyssna på samma röst. Småäta lite ur hennes alla godisskålar på soffbordet, som alltid har stått där. Kolla på serien Glamour och låtsas vara intresserad bara för att få se henne bli så involverad och engagerad. Sätta sig på den varma, röda toaletten med rosor på ringen och bara njuta. Bara för att få känna den där tryggheten. Gå tillbaka till soffan och somna. Sova tills mobilen ringer. Fråga mormor hur länge jag sov. Minns en gång då jag somnade i samma soffa fast mitt på dagen. Eftersom jag är en sån person som alltid räknar mina minuter/timmar hur länge jag sovit frågar jag alltid. Då svarade hon:
- Mathilda du sov sådär riktigt gott i hela 2 timmar!!! (jag hade endast vart där totalt i en timme)
 
Jag ser upp till min mormor. Hon har alltid funnits där för mig och kommer alltid göra det. Det är nu jag känner att jag vill ge henne allt jag har och är. Finnas där för henne och diskutera varför hon får fel varor av hemtjänsten som handlar åt henne, vilka som nu har blivit ihop på Glamour och höra henne berätta vad Britta berättade idag. Hon är en ärlig kvinna. Jag känner att jag inte riktigt får den peppen som jag vill angående mitt år som aupair. Men samtidigt är den en sann och realistisk pepp. Hon påminner mig jämt om att det kommer vara tufft i början, att ett år är länge och bara det klickar med familjen så kommer det gå bra. 
 
Påtal om aupair. Som jag tidigare har beskrivit så är hon en av de jobbigaste personerna jag kommer att ha svårast för att säga hejdå till. Jag kommer inte finnas för henne under hennes 80:nde år. Så nu åker jag till henne, ringer henne en extra gång. 
 
 
Med detta inlägget vill jag påminna er alla där ute. Snälla, ta vara på era äldre släktningar. De kommer inte alltid finnas i våra liv så de gäller att njuta av den tid vi har tillsammans nu. Åk iväg på en kopp kaffe, ta med hen till ICA eller det lättaste som finns. Ring! Kram. 
 








 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?