Ett råd till livet

2014



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Idag hade jag tänkt att dela med mig av en väldigt viktig sak. Något som jag verkligen går runt och tänker på men som jag inte alls följer. 
 
Det var sommar. Min farfar hade sin husvagn i Lysekil. Jag och min kusin Nelly bestämde oss för att åka ner till honom, umgås och bo med honom fredag till söndag. Vi packade bilen, satte på hög musik och rattade bilen ner mot västkusten. (läs bästkusten). Hela bilturen var lärorik och rolig. Nelly hade mycket att berätta. Allt ifrån killar i skolan till vilka låtar hon gillade just nu. Vi sjöng med. Högt och tydligt! Att vara 11 år och agera kartläsare tycker jag Nelly skötte suveränt. Inte en enda felkörning. Det var nästan så att allt gick lite läskigt bra. 
 
Vi börjde närma oss färjan och där stod han på en parkeringsficka. Den där silvriga volvon som bara strålar FARFAR. Brunbränd och med lite extra vitt/grått hår klev han ur bilen med värlens största leende. Han blev så glad att vi ville komma och berättade under hela färjan-turen hur han hade planerat upp helgen. Vi skulle äta bakad potatis på hans favoritställe, besöka Havets hus och bada. Äta färska räkor och grilla. Nelly var anmäld till en den-som-fiskar-upp-flest-krabbor-tävling. 
 
Allt blev så bra som de var tänkt. Vi hade fantastiskt varmt väder. Åt god mat. Skrattade mycket och njöt. Spelade många kortspel och jag blev dumförklarad. Så bestämde vi oss för att ägna halva dagen på klipporna och bada. Frysväskan var fullpackad med kex och mackor. Vi hittade en klippa som liknade en soffa och bosatte oss där. Nelly sprang ner i vattnet och där satt jag i min bikini jämte min farfar i badbyxor och läste. Bara tanken av att jag hängde i Lysekil med min farfar själv med min mindre kusin kändes ovanligt, skitkul och inspirerande. Plötsligt säger jag med den där ångeströsten jag kan få till till farfar:
- Fan!! Nu har jag ju inte med mig min mobil. 
- Men den behöver du väll inte här Mathilda?
- Joooo. Jag vill ju ta kort på de här. Minnas det! Ha detta och se tillbaka på. 
- Då ska jag lära dig en sak Mathilda. Nu tar vi kort med hjärnan, började han med en väldigt seriös röst. Du behöver inte alltid ta kort med mobilen. Det är nästan viktigare att du sparar de här minnena i ditt huvud. Så kan du tänka på dom senare i livet. Kom ihåg det. Så nu njuter vi i nuet Mathilda! Minns den här dagen lääänge. Så riktade han huvudet mot solen och blundade. 
 
Jag blev tyst. Försökte bokstavligt ta ett kort med mina ögon. Se framför mig hur det kortet la sig bakom mina ögon. De där nakna klipporna. Hur alla människor står i det långgrundta blåa vattnet. Ser hur Nelly sitter i kanten och försöker fånga krabbor samtidigt som jag har min farfar i ögonvrån. Brun och lugn ätandes på ett kex. "Det här ska jag komma ihåg" tänkte jag för mig själv. Och det gör jag! Det ögonblicket kan vara ett utav mina starkaste ögonblick jag kommer ihåg. Detta tror jag är för att jag var så medveten av att tänka på alla detaljer. Medveten om känslan jag hade i kroppen. 
 
Det här är jätteviktigt. Jag tror att vi alla bara lever förbi allt. Tar ett kort med sin mobil och tänker att kameran hjälper oss att komma ihåg om ett år. Det gör den säkert. Men den kan inte visa dig dina känslor till 100% som du kände då. Faktum är att den bilden kan sorgligt vis antingen försvinna eller det läsktigaste. Redigeras. Göras om till en helt annan bild. Vänner, kan vi inte alla bara försöka tänka på vad min farfar sa i Lysekil till mig? Jag tänker på det varje dag. Jag själv är en bild och foto fantast. Att ta fram mobilen och ta kort på allt, är verkligen min grej. Jag har världens största bildbank och den älskar jag. Men, jag tror att jag måste bli bättre på att leva i nuet. Njuta till fullo av situationen i sig. Så snälla. Nu börjar vi njuta av livet älskade älskade vänner. Tar ett andetag. Försöker ta ett kort med hjärnan och bara framkallar de i huvudet. För vi vet ju aldrig när det kommer ta slut... 
 
 
kram er mathilda
 


Nostalgi-listan som kanske inte är så rolig att läsa men skoj att fylla i

2014



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">

när jag borstar tänderna gör jag det nu för tiden aldelles för snabbt och jag tänker på att jag måste köpa en Pepsodent White Now. 

när jag lagar mat brukar jag försöka göra den så fin som möjligt så jag kan publicera den någonstans på sociala medier. Jag vet. Det är fruktansvärt men sant. 

jag är rädd för att människor i min närhet ska dö. Inte att jag själv ska dö. 

den värsta känslan är när människor dör. 

den bästa känslan är när man har städat rummet, duschat, rakat benen, haft ansiktsmask och bytt lakan. Eller när man skrattar så man inte har några magmuskler kvar i magen tillsammans med de man tycker om. Eller att se de man tycker om må bra. 

jag är bäst på att inte diska min matlåda direkt när jag har kommit hem från jobbet.

jag är sämst på att inte skicka snapchats...

jag lyssnar på allt i från Veronica Maggio till Lisa Nilsson. 

jag pratar väldigt mycket i telefon.

jag tycker om människor som gör mig glad. 

kärlek är något så fantastiskt fint! 

i somras var jag på Samos en vecka och jobbade resten. 

sist jag grät var härom dagen. 

när jag vill tänka tänker jag? 

när jag bakar skriker min ängel på ena sidan och djävulen på andra. 

just nu tänker jag på att jag måste sova. 

idag har jag jobbat, träffat mormor, pratat med Elin och haft en mysig middag med mamma och pappa. 

ikväll har jag försökt lära mig Jessie J´s nya album men klarade inte det. 

imorgon kommer jag träffa två vänner som ligger mig nära till hjärtat. 

min mobiltelefon har ett fruktansvärt dåligt batteri. 

när jag vaknar på morgonen drömmer jag om att få somna om. 

jag äter väldigt mycket. 

om jag var ett djur skulle jag vara en vildhäst. 



19 års vänskap

2014



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
 
Jag ska erkänna en sak. Skryta lite. Det tar ca 2-3 minuter för mig att åka till min mormor. Tacksam är bara förnamnet av vad jag är. Så idag åkte jag dit, bara för att hänga. Visade mitt balalbum som jag gjorde klart igår, men det var bara en onödig anledning för att åka dit. Jag fullkomligt Ä-L-S-K-A-R att hänga där. Det är en sån fantastisk trygghet. Ligga i soffan som jag legat i i cirka 10 år, kolla på samma tavlor, känna samma doft och lyssna på samma röst. Småäta lite ur hennes alla godisskålar på soffbordet, som alltid har stått där. Kolla på serien Glamour och låtsas vara intresserad bara för att få se henne bli så involverad och engagerad. Sätta sig på den varma, röda toaletten med rosor på ringen och bara njuta. Bara för att få känna den där tryggheten. Gå tillbaka till soffan och somna. Sova tills mobilen ringer. Fråga mormor hur länge jag sov. Minns en gång då jag somnade i samma soffa fast mitt på dagen. Eftersom jag är en sån person som alltid räknar mina minuter/timmar hur länge jag sovit frågar jag alltid. Då svarade hon:
- Mathilda du sov sådär riktigt gott i hela 2 timmar!!! (jag hade endast vart där totalt i en timme)
 
Jag ser upp till min mormor. Hon har alltid funnits där för mig och kommer alltid göra det. Det är nu jag känner att jag vill ge henne allt jag har och är. Finnas där för henne och diskutera varför hon får fel varor av hemtjänsten som handlar åt henne, vilka som nu har blivit ihop på Glamour och höra henne berätta vad Britta berättade idag. Hon är en ärlig kvinna. Jag känner att jag inte riktigt får den peppen som jag vill angående mitt år som aupair. Men samtidigt är den en sann och realistisk pepp. Hon påminner mig jämt om att det kommer vara tufft i början, att ett år är länge och bara det klickar med familjen så kommer det gå bra. 
 
Påtal om aupair. Som jag tidigare har beskrivit så är hon en av de jobbigaste personerna jag kommer att ha svårast för att säga hejdå till. Jag kommer inte finnas för henne under hennes 80:nde år. Så nu åker jag till henne, ringer henne en extra gång. 
 
 
Med detta inlägget vill jag påminna er alla där ute. Snälla, ta vara på era äldre släktningar. De kommer inte alltid finnas i våra liv så de gäller att njuta av den tid vi har tillsammans nu. Åk iväg på en kopp kaffe, ta med hen till ICA eller det lättaste som finns. Ring! Kram.