9 mars 2014 blev en milstolpe i mitt liv

2014



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Söndagen den 9 mars vaknade jag upp av alarmet. Näsan var igentäppt, halsen gjorde skitont och kroppen var helt matt. Jag reste mig upp ur sängen och trängde bort de där tankarna för jag hade ett mål. Målet (wow en stilfigur, anafor va?) var att jag skulle se en utav mina IDOLER live och åka upp till Stockholm med ett riktigt bra tjejgäng.. 
 
Ja som du kanske förstod var jag sjuk. Eller jag började iaf bli det här. Men jag trängde bort de tankarna och sminkade mig mer än vanligt, satte på mig min blåa skjorta, tighta jeans och packade ryggsäcken med allt från våtservetter till ett par mysbyxor att köra i hem senare på natten. Jag åt mig frukost och försökte fräsa ut en dras med snor. Efter en stund satt jag i Majken med en riktig förväntan i magen. Majken är en knallblå gammal golf som Hanna Rosén är ägare till. (ja hon som jag spelade in podcasten med ja) Jag satte på mig solglasögonen och bilen rullade. Jag vinkade åt min far. Det var jätte fint väder ute och solen smekte alla hustak i mitt kvarter. 
Bilens riktning gick mot min vän Ebba gata som ligger precis jämte min. Vi bor faktiskt på samma gata men den är uppdelad för dig som vill veta det. Jag hämtade upp henne på vägen och sedan var det dags att hämta upp Lillie. Stämningen i bilen var väldigt behaglig och alla hade en sån där fantastisk förväntan! - VI SKULLE SE GAVIN DEGRAW IKVÄLL! Men jag tror också att alla hade en rädsla i kroppen också. Vi skulle alltså köra bil upp, till Stockholm, själva, i Hannas bil som inte ens var med.. Men vi började vår resa med att tanka bilen. Bilen blev tankad och då skulle resan börja. Det var bara det att när alla tre satt förväntansfulla när jag skulle starta bilen, alltså dra nyckeln, satt alla tre och var supertaggade.
- DÅ KÖR VI HÖRNI! Skrek vi i kör.
Det var bara det att bilen startade inte när jag skulle skruva nyckeln.... Det blev tyst. Alla tre kollade på varandra och ingen vågade säga något, fram tills vi bröt ut till världens garv. Ebba fick hjälpa mig från passagerarsidan och bilen startade (!!!). 
 
 
Då började resan mot Stockholm, men först skulle vi hämta en annan Hanna. När vi hade hämtat upp henne på en besinmack och när Ebba gjort ett av hennes följande hundra kiss-toa-besök körde Majkens nos norrut. Det taggades Gavins låtar i bilens stereo och diskuterades hejvilt om allt möjligt. Vi bytte förare några gånger och det blev många roliga körningar på alla parkeringar för att välja vilken parkering vi skulle stå på. Hur som helst kom vi efter fyra timmar in till Stockholm city. Notera att det var jag som körde här nu. Med tre tjejer som alla sa tre olika håll blev det att vi körde fel i ca en timme. Det var så himla kul! I varje rondell vi kom in i, hade vi ingen aning om vart vi skulle köra ut, så jag körde alltid 2-3 varv i alla rondeller. Hjälp vad vi skrattade. Tänk dig en liten knallblå golf, fullpackad, fyra tjejer som gapskrattar och inte har en aning om vart de skulle. Efter många om och men kom vi fram till vår slutdestination och vi skulle parkera. Eftersom att det inte verkade va så att turen var på vår sida, fanns det en parkering kvar. Det dumma var att den här parkeringen var en pytteliten fickparkering. Tro det eller ej, men vi löste det. Med nedrullade rutor, en Hanna som stod och visade på centimetern hur mycket det var kvar och efter knicksande stod vi i rutan. 
 
Väl i Stockholm mötte vi upp den andra Hanna och vi laddade skit bra. När alla hade tagit det de ville ha och vi skulle låsa bilen började alla gå mot globen. Eftersom att jag har ett sånt sjukt kontrollbehov vände jag mig om och bad Lillie och Hanna känna på bilen om den var låst innan vi gick. När de kände så var inte bagageluckan låst. Då visade de sig att den aldrig hade funkat.. Så hela det proppfulla bageget var helt olåst under ett halvt dygn.. Haahhaa så sjukt kul! 
 
Vi kom dit väldigt tidigt, så vi strosade runt lite. Åt på en jätte god italiensk restaurang. Eller det var åtminstone vad jag tyckte.. Åt upp hela pizzan samt 2 color. YEAH! Det var tur för att här mådde jag verkligen inte bra. Tror jag var lite febrig här, så efter den måltiden och några ipren mådde jag prima. När vi hade fått mat i magen gick vi runt i ett köpcentrum och myste. Vi gick in på Carlings och hörde i högtalarna att de spelade Gavins "Make a move" - album. Så alla började dansa och sjunga lite tyst till butiksbiträdet frågade om vi hade någon favoritlåt med honom. Då svarade jag väldigt snabbt- 
- BEST I EVER HAD! 
Hon satte på den låten och höjde lite extra. Det var en så fantastisk känsla!!!!!!
 
 
Jag gick liksom runt och lyssnade på världens bästa artist, dansade lite gött, och var omringad av fina vänner som shoppade/sjöng med och dansade lite. Fantastiskt! 
 
 
Vi hörde Gavins olika låtar överallt i köpcentret och vi blev lika glada varje gång. Klockan börjde bli mycket och vi köpte med oss massa mat till hemresan. Under hela dagen gick vi förbi annexets entre 3 där det stod att vi skulle gå in i och blev lika förvånade varje gång, eftersom att det aldrig stod någon där. 
- Men alltså tjejer gööttt! Vi fick ju typ den bästa entrén! Det är ju ingen som står där. Då behöver ju inte vi stå här på ett tag. Tur att vi inte hade entré 1.
I entré 1 var det en ganska lång kö men vi tänkte inte mer på det förens vi ställde oss framför entré 3 och läste på en lapp i dörren. "Gavin Degraw entré 1". Haha skämt eller??!! Det blev många snabba beslut och vi delade upp oss. Jag och Ebba gick till bilen och lämnade lite saker och resten började ställa sig i den långa kön. Kön blev betydligt längre senare och vi hamnade faktiskt väldigt bra! 
 
Väl inne i annexet hängde vi in våra jackor, gick på toa ytterliggare några gånger och fixade till oss den bästa platsen evah! Det var en tjej framför mig, sen stod vi. Så vi kan säga att vi stod längst fram. HELT SJUKT! 
 
Efter en lång väntan, och ett förband som sög rövhål om man får uttrycka sig så, så kom han. Världens bästa Gavin. Åh! Alltså det var så mycket känslor. Jag kan knappt beskriva det.. Tänk dig att du har lyssnat på en artist sedan du började kolla på One Tree Hill eftersom han är med där.. Alltså sedan kanske sjuan - åttan kanske.. Tänk dig att du har lyssnat på honom hela tiden! På varje jävla mattelektion där man har försökt lära sig om allt från PQ-formeln till derivatans definition, när man har suttit på bussen, varit ute och sprungit, varit på läger, legat i sängen hemma, åkt på läger och hemma vid datorn en fredagskväll. HAN HAR VARIT MED MIG ÖVERALLT! Och nu såg jag honom P Å  R I K T I G T! Ofattbart, fantastiskt och underbart! 
 
 
Han leverade en sjuuuukt bra konsert! Det var allt ifrån hans gamla låtar till hans nyaste. Han pratade lite i mitten om sitt liv och var bara så himla mysig. Hans musik och texter är så himla fina! De betyder så oeröhrt mycket för mig och mitt liv! Som du kanske har märkt, så har jag lyssnat på dom väldigt länge och det kommer upp mycket blandade känslor. 
 
Jag dansade mig varm, skrek mig hes och livet var verkligen på topp. När han sjöng "Best I ever had" blev det ett sånt drag. Det var ett sånt ögonblick då man bara ville pausa livet. Stanna det ett litet tag och bara få se sig om, reflektera och bara få chansen att njuta! All oro för skolan, framtiden och för livet överlag var som bortblåst. Tänk dig att kunna texten till alla låtarna, se sin idol framför sig, sjunga tillsammans med sina vänner och bara njuta av livet! 
 
När väl den fantastiska konserten var slut, var min röst lika slut. Efter att sjungt med i alla låtar och en början på att bli sjuk sa den stopp. Jag var så fruktansvärt hes. Men jag tyckte det var skitkul! Vi hämtade våra jackor, gick till bilen helt flummiga och jag sjöng. Allt var skitbra tills vi kom fram till bilen och jag insåg att bilen var inparkerad i den lilla fickparkeringen.. "Åh herregud, hur ska vi klara det här" tänkte jag och kliade mig i huvudet. Skojar, jag kliade mig inte alls i huvudet, det lät bara bra där.. Haha! 
 
Klockan började nämra sig midnatt och fem tjejer stod mitt i ett bostadsområde och bytte om till myskläder. Jag stod i trosor mitt i gatan och vi skrattade så sjukt mycket. Det var kul! När alla hade på sig myskläder satte jag mig vid ratten och Ebba stod utanför och visade de ynka centimeterna som jag hade som marginal. Vi lirkade fram och tillbaka till det kom ut en man från en lägenhet och backade sin bil som stod bakom vår, så sjuuukt fin! Han hade antagligen sett oss när vi bytte om och såg att sin bil var bakom våran. Så han backa sin bil och vi kunde glida ut smidigt och bra! Sedan här började resan hemåt. Vi stannade i Södertälje och åt på Mc Donalds och sen körde hem. Det var mycket jobbigare än vad jag trodde faktiskt! När Ebba körde och jag satt jämte, hade vi som regel att den som sitter jämte den som kör, måste alltid vara vaken. Det var skit svårt! Jag var såå nära att somna och jag kunde knappt prata eftersom jag inte hade någon röst. Men det bästa var när Lillie tog över och jag kunde somna i baksätet. -magiskt! 
 
Jag klev innanför dörren halv fyra på måndags morgonen och möttes av en bamsekram av min älskade mor. Hon hade inte kunnat sova och hade varit jätte orolig! Och där började mitt nya kapitel som sjuk. Mer om det vill jag inte gå in på, men jag har nu varit sjuk sedan dess. Oh happy day! 
 
Men ah, jag hoppas att du har förstått vilken sjukt fantastisk konsert jag har varit på och jag vill tacka alla mina fina vänner som var med samt Gavin själv. Ni är bäst! Nu har jag råkat skriva en roman här.. 
 
Ha en sjukt bra dag! KRAM! 
 


Poddcast är livet

2014



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Med trötta ögon, värkande kropp och en kreativitet som bara vill spricka sitter jag här på min kontorstol i trosor. Kan säga dig att jag var på toa innan och har precis målat naglarna så jag ville inte riskera att nagelacket blir förstört så jag har inte haft byxor sen dess. Onödig information som ni antingen får kritisera eller le lite till. Gör som du vill! 
 
Idag kom Madeofpodcasten ut. Det är så att min fina vän Hanna spelar in podcaster till sitt gymnasiearbete och därav fick jag frågan att vara med i ett avsnitt. När jag fick frågan blev jag SUPERMEGA glad och började genast att spåna lite vad jag själv tycker om saker och ting. Vi diskuterar framtiden, mig och Hanna och sociala medier. Tycker du ska lyssna! Gå in på länken!! 
https://soundcloud.com/hannarosen-1
 
 
Och nu kommer vi till det jag tänkte skriva om idag. Jag har kommit på en sak under de senaste dagarna. Jag fullkomligt älskar att prata om mig själv, titta på bilder på mig själv och höra mig själv. Kalla mig egoist men alltså jag får sån boost av det. Tro inte att jag tycker jag är super-mega-snygg för att det finns oöndligt mycket ångest och komplex i mitt hjärta. Men på något sätt så har jag ett så sjukt jälva bekärftelsebehov! Det tycker jag är lite läskigt. 
 
Så nu när jag sitter vid mitt skrivbord som jag har gjort i över sex timmar varav cirka 2 timmar plugg, och jag vill göra något. Spela in en till podcast, spela in ett videoklipp eller ta kort på mig själv. Jag inbillar mig själv att jag kan allt till provet imorgon och min inspiration till livet är på topp. Ge mig en mic och en fin vän så kan jag prata livet, ångest, mig själv och roliga saker hela natten lång. 
 
Ps. idag har jag nuddat vid en stor milstolpe i livet som jag alltid kommer komma ihåg. JAG HAR FÅTT HEM MIN STUDENTMÖSSA! HELT SJUKT!!!!! 
 
Nu säger min självinstinkt att jag borde sova nu, men håll utskik. Det kanske blir en poddcast i framtiden? Gärna för mig. Puss!