Grateful

2014



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
De senaste dagarna har jag kommit fram till några saker. Jag har haft tid att relfektera och fördjupa mig i livet. Resultatet på detta är:
  • Jag är sjukligt dålig på att ta kritik. Värdelös rent ut sagt. Jag tar personligen åt mig och agerar raka motsatsen. - tvär och inbunden. 
  • Låten Rather Be är sjukt bra och den vill jag ha i någon film med massa bilder.. 
  • När jag är sjuk, vill jag gärna att allt och alla ska veta det. 
  • Många av mina kompisar är just nu utspridda över hela världen och jag är väldigt orolig på något sätt. Jag vill verkligen inte att det ska hända något med dom.
  • Magmusklerna borde få sig ett rejält träningspass efter att hosta varje minut. 
  • Jag är så sjukt rädd för att livet bara fortsätter och jag inte hänger med
  • Att jag är så himla tacksam för mitt liv (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Av någon konstig anledning har jag åkt på ännu en sväng av förskyldning,hosta och feber. Jag brukar verkligen inte vara sjuk. I tvåan tror jag att jag bara sjukanmälde mig en gång från skolan.. Nu i trean har jag fått sjukanmäla mig flera gånger och det känns som att jag aldrig blir riktigt frisk.. Så nu ligger jag här i mamma och pappas säng med en filt om mig, en spottkopp, en kopp te, näspray och hostmedicin. Inatt kunde jag inte sova något - och det är det värsta som finns. Du vet när man halvdrömmer. Jag drömde att vi höll på och skriva en lång rapport och om jag sov mot väggen var resultatdelen och ut mot fönstret var innehållsförteckningen.. Haha! Så jag höll på fram och tillbaka inatt och skrev. Frammåt morgonen drömde jag att jag och mamma höll på att köpa gamla pelare och rustade upp dom.. ?! Va sköen. Haha! Vi får hoppas att jag kan sova gott inatt istället. 
 
Eftersom att jag är sjuk, och blir väldigt lätt trött har jag tillbringat hela dagen i sängen. Jag har bland annat kollat på gamla kort- vilket är fantastiskt! Tänk dig att se ditt liv i kort. Saker som du kommer ihåg i minnet, men som du då kan se hur det såg ut. Kan inte riktigt förstå att jag har upplevt snart 19 år i livet.. Börjar gråta av tanken. Detta att jag har fått möjliheten att hamna i världens bästa familj med världens bästa människor. Och ja, jag vågar ge mig på att säga att de är världens bästa. Det är så sjukt mycket känslor som är involverade. Detta att jag har fått möjliheten att få vara den där stalltjejen jag ville va, eller att jag har fått mat varje dag, kläder och kärlek.
Mina föräldrar har alltid varit där för mig oavsett vad det har handlat om. Om det är jobbproblem, kompisproblem eller kanske bara deppig känsla så finns de alltid där. Det är väll nu de senaste åren när man har börjat inse hur man själv vill ha allt. För att inte ljuga, så har detta lett till vissa komplikationer. Men det tror jag att de flesta är med om. Jag har världens bästa föräldrar som sagt, men vi får inte glömma lilla Jossan. Hon är nog den som har fått mest skit av mig. Som tex igår när jag hade värsta talet om att det var så synd om mig, då hon säger: "Men mathilda det kunde varit mycket värre, du kunde haft cancer" Varav jag skriker håll käften och sprang upp på rummet. Vi sågs inte mer på hela kvällen och mitt samvete blev sämre och sämre. Så jag skickade iväg ett sms innan jag somnade som gick i det här mönsret "Förlåt för att jag sa håll käften, men du vet att jag älskar dig". Tror du jag fick något svar? nej! Men ändå! Jag och Jossan har varit med om så mycket tillsammans och jag kan inte önska mig en bättre syster. Världens bästa syrra. - det har jag det. Nedan i bilderna ser du en bild på henne när vi skulle ut och knacka dörr på Halloween. Visst var hon skrämmande.. eller? haha! 
Alla i min familj, kusiner, farochmorföräldrar är bäst. De sviker en aldrig. Till skilland från vissa vänner. De kommer alltid att finnas där för en, i himlen eller på jorden <3 Fortfarande vara närvarande iaf. 
 
Det som gör mig så skör och rädd, är att den här lilla stalltjejen på bilden ska imorgon välja vilken utbildning hon ska välja. Gymnasievalet tyckte jag var svårt.. Men va fan! Det är NU jag väljer vilket spår i livet jag ska ta. Vart ska jag plugga? VAD? Jag vill bara spola tillbaka tiden och få njuta lite av att sitta i farfars knä och bekymra mig om vad vi ska leka för lek.. Inte vad för utbildning jag ska välja. Livet är skört, det är det faktiskt! 
 
Jag kan inget annat än att vara så sjuktligt tacksam! Det är nu jag ska försöka ge tillbaka. Ni är bäst!
 
Mathilda och Josefine i mammas nattlinne och pappas sov-kalsonger.. HAHA!