Bal, högskoleprov och humörkänslig

2013



Vill börja detta inlägget med att meddela dig som läser att jag har ett mycket bra tips på hur du får den där goa känslan av att livet är underbart. Ta en titt i ditt kameraalbum på datorn och gå in på mappen där du har dina egobilder. (det kanske bara är jag som har det) Jag har en stor mapp som heter "Mathilda". Där ligger alla bilder jag har tagit på mig själv. Vissa bilder är jag uppfiffad till tusen och andra bilder är tagna på morgonen med inget smink alls. När jag går in på det albumet, lyssnar på en bra låt, så mår jag så förbaskat bra!
 
Jag tänkte inte berätta i ett helt inlägg om hur bra jag mår av att titta på bilder på mig själv. Det skulle låta lite fel. Men det är ju i och för sig väldigt viktigt... Hur som helst så får det bli i ett annat inlägg. Ikväll tänkte jag förklara min dag. Idag är en dag då:
  • den vänstra äggstocken har värkt lite ovanligt mycket
  • jag har gråtit sönder till "The last song" även att jag har sett den flera gånger
  • bjudit min klass på fula rulltårtor
  • gått på en jätte bra föreläsning om privatekonomi
  • ätit god planka till kvällsmat
  • gapskrattat så tårarna sprutade och dreglet landade på min tröja
  • dunkat hela min restid via buss på albumet "MAKE A MOVE MED GAVIN DEGRAW"
  • bytt genast om till myskläder när jag klev innanför dörren
  • min mamma och min syster har varit sådär överdrivet oroliga för vem jag ska gå på balen med.
Tänkte försöka utveckla det sistnämnda. Min mamma och min syster har alltså haft en långt och ivrigt samtal med mig idag om att jag måste fråga någon som vill gå på balen med mig. Det kändes nästan lite som att det var någon utav dom som skulle gå. Rösterna höjdes ibland och min syster använde ett vilt kroppspråk. Om jag ska vara ärlig mutade hon mig med pengar för att jag skulle fråga någon i min klass. Av någon konstig anledning var jag ganska lugn. Men innerst inne skriker mitt hjärta. Snart. Snart ska det vara färdigt. Och stämningen mellan killarna och tjejerna i min klass om balen har väll inte varit super bra. Ingen vågar ta tag i det. Killarna tycker vi ska fråga, vi tycker att killarna ska fråga. Vi tjejer har haft denna ångesten sen vi slutade tvåan. Alla dessa frågor och inga svar. Vem vill man gå med? Vad händer om han säger nej? Vad gör man om någon frågar som man inte vill gå med? 
 
Jag är jätte nervös. Det gör ju inte det hela lättare med att jag är två meter lång och killarna i min klass är cirka knappt hälften än mig. Men hörni, nu tycker jag vi tar tag i det här. Om du inte har någon som frågar dig så får du väll fråga då. Jag vet att jag går mot min vilja nu när jag skriver men.. Vad är det värsta som kan hända EGENTLIGEN? Nu kör vi hörni!
 
Imorgon ska jag ta bilen till högskolan och skriva högskoleprovet. Hur sjukt är inte det? JAG? Jag var ju nyss 5 år för sköen!!
 
Ibland önskar man att man fick spola tillbaka tiden lite ..<3
 
 








 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?