FÖDELSEDAG

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">

För nästan exakt 14 år sedan låg min mamma och verkligen kämpade. En liten krabat skulle ut. Hon hade ingen aning om vad det var för krabat. Tjej eller kille? Lugn eller myror i brallorna? Hon hade verkligen inte en blekaste aning om vad hon skulle få bära med sig i hela sitt liv. Efter många om och men, krystningar och tjut kom hon, min aldelles egna syster, Josefine Karlsson! Minns redan på BB att jag var riktigt stolt och ville hålla henne.
Åren har gått och nu är min med betoning på LILLA lillasyster hela 14 bast. En riktig fjortis. Men ack vad jag tycker om henne. (vad jag lät harmonisk och trevlig). Inte för att man skulle kunna tro att jag skulle skriva något så fint om henne här, om man hade sett oss i vardagen.
- VAR ÄR MIN TRÖJA? DU TAR JU JÄMT MINA KLÄDER!!!!!!!!!!!!!!!!
- Oh du är sååå jobbig.
Där fick du läsa några exempel som kan slinka ut ur min mun, och mottagaren är just lilla Jossan. Och jag valde de lite mildare varrianterna.. Men det är såklart att jag älskar henne! En ren självklarhet!! Men det är väll det som är tjusningen med att ha syskon, den där syskonkärleken. Man visar inte den lika ofta som man visar sina andra sidor. Men den där kärleken borde man nog visa oftare kom jag på nu. Visa sin kärlek!
Jag är så tacksam att jag har just, Josefine som syster. Det kunde inte bli bättre. Att ha en utav världens finaste personer som syster, det är verkligen guld värt!
LOVE YOU SIS!


Bloggverktyg

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Äntligen!
Nu har det landat en systemkamera hemma hos familjen Karlssons. En systemkamera som jag hoppas kommer att användas flitigt men som jag också hoppas kommer att "visa" alla sina inställningar och massa svårt. Kameran är en Canon Eos 600D och jag har ingen aning om, om det är en bra eller dålig kamera. Den räcker för oss. Och som grädde på moset kommer ju det bli så mkt fina bilder HÄR PÅ BLOGGEN. Underbart om jag får säga det själv. Men risken är att det kommer komma fram sådana här bilder här..
Och JA, jag vet att det inte alls var så bra ljus i den här bilden och blablabla. Men det här kommer absolut inte bli någon fotoblogg, kom ihåg det.
Påtal om dubbelhaka, ska nog ut på en löptur imorgon. Hihi! Godnatt vänner! <3


1/3 av gymnasietiden, check

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Då har jag, Mathilda Karlsson gått 1/3 av gymnasietiden. Denna tredjedelen har gått så obeskrivligt fort. Nästan lite läsktigt fort.
Jag kommer aldrig glömma första dagen på gymnasiet. Den var hemsk, fruktansvärd och psykisk jobbig. Inte för att skrämma er 96:or, men så var fallet för mig. Allt bara gick snett och jag ville bara tillbaka till årskurs nio, där jag kände allt och alla. - Det var väll det som gjorde mig mest nervös, att jag inte kände en enda kotte. Var inte ens bekant med någon i min nya klass. Det var nog det som gjorde mig nervös och osäker.  - Men det var det som gjorde mig till den människan jag är idag. Att komma själv, gjorde mig mer självständig och självsäker. Man fick stå upp för sig själv, prata för sig själv och bjuda på sig själv. Så detta är bara ett tips som jag ger dig som läser, men som också är ett bevis på att det verkligen funkar. Gå din egen väg, välj inte vad kompisarna i din omgivning ska välja utan gå efter vad du tycker är intressant och roligt!
Jag läser linjen Ekonomi och trivs super mega bra. Skolan är super bra, lärarna är super bra och min klass är i världsklass. (ska kanske tilllägga att jag går på Erikdahlbergsgymnasiet i Jönköping, ger dem lite reklam) Det här med klass spelar verkligen roll. Men det tar sin tid. Eftersom jag kom själv tog det sin tid att verkligen känna sig trygg i den stora gruppen. Allt eftersom gick allt riktigt bra och nu trivs jag super bra med klassen. Det gäller bara att försöka vara sig själv fullt ut.
Men så har lilla jag gått ut ettan. Detta är fortfarande helt obeskrivligt för både mig och för mina föräldrar. Lilla blyga Mathilda har vuxit och blivit självsäkra Mathilda som bara har två år kvar till studenten.
- Jo jag vet att bilderna ligger sååå ruskigt fult, men jag ska försöka lära mig det där.. Det är svårt. Men det jag vill sluta det här inlägget är att jag vill lägga tyngd på att jag har lärt känna så otroligt fina människor under första året. Att jag får gå i dessa fina människors klass är guld värt. Och det som känns så fruktansvärt roligt är att jag kan verkligen se oss, EK1, springa runt med studentmössor hela bunten och dansa loss på sliver en vacker dag tillsammans.