Finner inga ord

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
 


PMS tjejen skriver

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
För precis tjugo minuter sedan valde jag mellan att ta ljust bröd eller grovt bröd att rosta och äta som kvällsmacka. När jag just bestämt mig för att "lyxa till vardagen lite" (alltså att ta de ljusa brödet) ångrade jag mig precis i det ögonblicket då jag öppnade frysen. Jag intalade mig: "Nej Mathilda, om du tar de grövre mackorna blir du mättare. Ett plus är också att du kan skriva på din blogg att du precis har ätit världens svartaste och nyttigaste macka, bara för att låta så där nyttig och duktig." Så att så blev det. De grova mackorna tog makten och ligger numera i magen som två små mammor med det där flinet när de har fått en att göra något som man själv inte vill men som man vet är rätt. Det där flinet som man rent av hatar. Flinet som får en att koka inombords..
Men jag vet, man ska vara nyttig. Varje dag äta grovt bröd, äta ett berg med sallad, äta frukt, och helst göra  situps varje minut med för att kunna stämplas som nyttig och HURTIG. Springa tio mil i veckan och helst simma tre gånger med för att kunna gå igenom hela kroppen. För att inte tala om gymmet... Aldrig ta det där lördagsgodiset. Och aldrig kunna titta i skafferiet om det finns något ätbart. Vi alla vet att man själv har den här bilden i hvuudet. "Imorgon då börjar mitt nya liv. Då ska jag vara så nyttig, kämpa för att få den där fina kroppen." Visst. Kämpa på du gumman.. Men hur många är det egentligen som gör allt det här? Det är såklart alla fuskar. Tar den där lilla marabou rutan när den ligger framme. Uppväcklad och redan bruten i alla dessa rutor. Du kanske märker att jag har tappat det där hoppet någonstans mellan Kiruna och Malmö. Det ligger någonstans mellan några löv och ler det det där hånfulla smilet. För tillfället så känner jag inte för att hämta det där hoppet och ta tag i allt vad som har med träning att göra. Du får ursäkta mig, men det här är verkligheten!!!!!!!!! Tror de flesta känner igen sig faktsikt. 
Tyckte den här bilden passade bra här i det här inlägget. Skulle precis ut och springa 5,5 km då..
och såhär såg jag ut efter ... 
 
På tal om ingenting. Något jag kan störa mig på är när alla lägger upp dessa bilder på sin frukost på instagram. Vad är grejen? Det ser ju så fantastiskt gott ut. Och så kollar man på sin egen frulle, som består av en torr macka med en svettig ost på och ett glas med mjölk.. Var finns magin? Var finns glamouret i min frulle? Som om alla som lägger upp dessa bilder alltid äter den där fantastiska frullen? Svaret är nej till dig som undrar. 
 
 


Morgonen som städerska

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Klockan 05.04 vaknade jag av ett ljud. Ett ljud som kom från min mobil och som många kallar för, alarm. Låten var "Delerium" utav Lena Philipsson och är en riktigt jobbig alarmsignal faktiskt.. Med tunga steg gick jag upp från min varma, lena och oerhört sköna säng med en inställning som är ganska svår att förklara. Kom igen Mathilda! Inte länge kvar. Bara ynka 19 dagar kvar att behöva gå upp såhär tidigt. Och det är ju trots allt bara 152 timmar kvar du behöver jobba innan du får ditt efterlängtade sommarlov. Jag åt min gröt, la lunchlådan i väskan, slängde i en banan och försökte memorera att jag hade med mig alla nycklar med tillbehör. Innan jag tog steget utanför dörren slängde jag en blick i spegeln. - vilket jag inte skulle ha gjort. Där fanns en låång, stor, morgontrött tjej i snygga jobbarkläder med en slarvig hästsvans uppsatt i det flötiga håret. Finnarna såg fler än vanligt ut och tanken att dra på sig lite mascara fanns inte. Efter någon minut tog jag steget. Gick mot bussen! Väl inne på bussen tycker jag det bara finns positiva saker att berätta. Tänk dig att få bara slappna av, sitta på en buss och lyssna på bra musik och bara drömma. Kolla ut i fönstret och se hur världen runt omkring dig rör sig. Nästan som på film. Jag tryckte på stopp knappen när jag skulle av och gick fint och snällt av bussen. Sedan tog jag min lilla promenad mot jobbet. När jag kommer fram till mitt mål ser jag en vit HSB bil stå utanför en lokal. Och BAM, där börjde min jobbardag.
 
 
Här har vi dom. Mina härliga arbetskollegor.