Hästtjejen som skulle sluta som tävlingsryttare. Hur gick det med det?

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Hittade en jätte gammal bild på mig. - Häst tjejen Karlsson. Det var jag det. Hästalmenacka, hästtavla, ridhjälm, hästpåslakan och ett hästnattlinne. Mitt liv var hästar. I alla sorter. Kunde hela "Börjes" katalogen utan till. Visste precis vilka schabrak jag skulle ha till mina hästar. Vilken sadel likaså grimmor. När jag inte kunnde sova försökta jag alltid räkna alla mina hästar i rummet. Kom aldrig fram till hur många det var. Hade nästan lite FÖR många.. Olika plasthästar och min morfar BYGGDE ETT STALL till dom. Där i stallet hade jag riktig havre och spån. Tror till och med jag hade halm. Detta enormt stora stall hade jag under min säng. Det fanns olika boxdörrar och Bisquite, som var min älsklingshäst hade den bästa boxen. Minns att varje lördag gick jag upp vid sex för att vara klockan sju i stallet bara för att HJÄLPA TILL. Sprang runt och ledde alla nybörjare och borstade hästarna. Jag trivdes verkligen. Åh jag saknar detta. Saknar den där känslan när man kommer till stallet varje onsdag och känner den tryggheten.
Hehe jag gick verkligen in för ridningen. Tävlade på ridskolan och köpte till och med ett par vita ridbyxor BARA för att jag skulle börja tävla. Men min mammas filosofi lever fortfarande kvar och som jag tycker är så bövla bra. Det är ingen modevisning i stallet, ta på dig de gamla tröjorna. Och så var det. Jag hade absolut inga Kyra Kyrklund märkeskläder. Verkligen inte!! Utan jag tog de uttvättade tröjorna som jag ändå aldrig använder. Tack Mammi. Men tro inte att jag var bra på att rida.
Yey! lika svettig då. Här har vi mig på Mabelle. Tävlade dressyr.


Får dåligt samvete när jag bara är sur hela tiden. Ska bättra mig. Men jag är ju sån.....

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Känner hur negativ, sur och arg jag låter här på bloggen. De flesta skulle nog beskriva mig som en glad person. Det skulle jag nog i och för sig beskriva mig själv med, oftast. I skolan, på jobbet, på gymmet ja när jag kommer utanför min röda ytterdörr. Innanför den mer cerisa ytterdörren är jag en annan människa. En människa med känslovändningar så det smäller om det. Skrattar ena sekunden och gråter nästa. Vilket jag inte alls gör utan för dörren. Min dörr är som en laser stråle. Laser strålen scannar av mig när jag går ut. - Duktiga Mathilda som alltid ska vara glad träder fram. Men när jag kommer hem och nuddar strålen slänger jag skolväskan på golvet, skorna ställer jag inte upp i sko hyllan och sätter mig vid datorn. Haha hur man kan sväva iväg egentligen. Laser stråle, var fick jag det ifrån?? Aja det kan vi ta reda på en annan dag.
Idag vaknade jag upp med en bitter och sur min. Drömde en hemsk mardröm. Hemsk. Fruktansvärd. Men blev oerhört glad när jag vaknade och det bara var tio minuter innan klockan skulle ringa. Det är ju hur hemskt som helst att vakna upp av en mardröm och det är mitt i natten. Eller hur?? När jag väl vaknade kände jag hur kroppen ömmade. Jag var hur trött som helst. (lägg märke till att jag börjar träna nu) Men jag traskade mig upp och gjorde mina "morgonvanor". Blev sur då jag kom på att jag skulle skriva ett stort matteprov. Blev sur för jag har mkt plugg och blev också sur för kläderna jag hade på mig inte passade. Vi skulle intervjua en politiker och då tänkte jag att jag skulle se duktig och ordentlig ut. Skjorta var namnet. Men skjortan passade verkligen inte idag. Ful och för liten. Så snabb som jag är drog jag på mig min älsklingströja i sista sekund. Finnarna? Ja de gjorde också min morgon till en av de suraste mornarna. Orkade inte täcka över dom. Gick till skolan som en prickikorv, som min mamma sa en gång. Håret var jätte jobbigt och jag blev bara irriterad på ALLT möjligt!!!!!
Men dagen är snart slut och jag taggar en dag i morgon med EN lektion. Tack!
Ge mig dessa skor så blir jag gladast.


En vardag i Mathildas liv

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Det står en teamsportia påse som innehåller ett par svarta skidbyxor bakom mig nu. Jag vill inte utveckla det här men kan säga att jag vet inte riktigt hur jag känner. I provhytten i affären var jag så arg så jag kände hur tårarna träde fram. Mina föräldrar var stensäkra på att det var inne med svarta byxor. De frågade till och med en expedit och han sa att vita är ju inte praktiskt. Mamma klev rakt in i provhytten och berättade vad han sa med ett nöjt leende. Vill som sagt inte utveckla det här mer än att nu har jag ett par byxor. Punkt slut. Snälla, dra inte upp det här med mig. Ni som känner mig vet hur irriterad jag kan bli. Tack.

Måste bara få ut mig det här. Vet du vad jag gjorde för inte så längessen? Haha du kommer tro jag är helt störd. Men det göööör inget! Jag ställde mig framför spegeln. Kollade finnarna som jag brukar göra. Försökte hålla fingrarna i styr så att jag inte skulle klämma någon efter att min hy har blivit så fin. Inget skryt här inte, hah! Men hon från Marykey tycker den hade bliviti oerhört fin. Ah IALLAFALL. När jag stod där i spegeln och kollade på mig själv höjde jag upp händerna och gjorde "tummen upp" med båda händerna och log. HAHA! Vad i hela friden var det där? Av alla grejer står jag och gör tummarna upp för mig själv med ett stort leende på läpparna... Lite klatshigt sådär. En vardag i Mathildas liv. Man vet aldrig vad som kommer att hända. Varje dag är unik.
Här sätter jag punkt för det här inlägget. Känner att den här veckan kommer gå fort på något sätt, även att jag har jätte mycket plugg.. Ser framemot helgen. OCH JAG SER FRAMEMOT TRYYYYSIL PÅ SPORTLOVET!!!!!!!!!!!!!!!!!


MMMMMathilda KKarlsson