G Ä S T T J E J !

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Tjabba tjena, här sitter vi. Två flummiga tjejer, fulla med tacos, pepsi och godis! Livet är allmänt gött å vi skrattar åt allt och inget. Ja de stämmer, de är Lillie som är författare idag. Så nu är de jag, BARA JAAG som bestämmer! Mohahah! Just nu sitter Mathilda framför mig å sjunger "i'm the only girl in the world". Nu några sekunder senare läser hon upp vackra sitat från One Tree Hill (UTANTILL) med inlevelsen som inte kan beskrivas med ord. Vi har haft en galet mysig kväll med massa Let's dance och grönsvarta (godaste godisen).
Okej, jag ska erkänna. jag är ingen riktig bloggare i mitt innersta, men de jag vill ha sagt är att Mathilda är en riktigt riktigt skön människa som man bara inte kan stå emot att ha som vän! så bööööövla bra! Tjejen som sprider glädje dygnet runt. Sånt gillas! YÄÄÄH! YOU GO GIRL!
Nu blev detta inte världens underbaraste inlägg, så här får de ta stopp. Nu ska vi skratta vidare!
Tjaarååå!


Orkar du verkligen läsa detta långa inlägg? Ge det en chans iaf.

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Hej! Hur är det? Oh.. Den frågan väcker en typ utav oro i min kropp. Hur är det? Jo då, det är fint! Brukar man svara och inte tänka mer på det. Men om jag skulle fått den frågan denna helgen skulle jag kanske inte säga, jo det är bra. Utan jag skulle mer sagt, det är okej.. Jag tänker absolut inte skriva att jag mår dåligt eller gå in på djupare saker bara för att få uppmärksamhet, kom ihåg det.

Hur började min helg? Jo min helg började med att jag köpte ett par aldelles för dyra jeans utan att ens tänka efter. Byxorna hänger numera inne i min garderob och jag kommer inte använda dom. (om du känner mig riktigt väl vet du att jag kommer ha på mig dom i morgon i skolan) Det blev endel tårar när mina föräldrar motargumenterade. Varför? Jag hade inget riktigt smart och bra svar. Utan då trädde tårarna fram. Om jag inte kommer ihåg fel så skyllde jag på expediten.
- Hon ba sa att dom satt jätte fint på mig och vad ska jag göra då liksom? Harklade jag ur mig med en svag och darrig röst. Det blev en pöl på köksbänken under mig.

Och det blev inte bättre på lördagen. Jag fick en inbjudan utav min kära vän som har fyllt 17 år. Hon skulle ha ett kalas och jag hade verkligen längtat efter den här inbjudan. När mobilen vibrerade och jag märkte att det var från facebook fick jag en rädsla i kroppen som sa "INTE DEN 28:E SNÄLLAAAAAAA". Såklart var det den 28:e och jag skrek rent ut sakt när jag såg de där sifforna. Jag slängde av mig all ilska på mamma som i sin tur blev irriterad. Den 28:e kommer några tjejer hit och ska sova över här. Detta är bestämt sedan jätte länge tillbaka och vi kan verkligen inte ändra det datumet. Blev verkligen såå ledsen. Hanna 17 år, och jag får inte vara med och fira det. Men mamma försökte banka in i mitt huvud att, det är såhär det är Mathilda. Livet är så. Och så började hon berätta alla gånger hon och pappa har blivit dubbelbokade och att man blir så fruktansvärt ledsen. Varför ska det vara såhär? Två jätte roliga grejer på samma dag? På samma fucking dag. Vi har ju 365 dagar på året. Det kan gå flera helger utan att det är något speciellt inbokat och så kommer de helger då allt bokas in. Får jag uttrycka mig på mitt sätt? Röv.

Inte nog med det. Jag och Lillie kommer inte ses på jätte länge. När jag insåg detta brast jag ut i gråt. Det var droppen. Att inte få träffa den kompisen som gör mina dagar och som är så fruktansvärt bra. Hur ska jag klara mig utan henne? Smsa är inte samma grej som att va, inte prata i telefon heller. Observera att vi pratar om kanske tre dagar. MEN ÄNDÅ. Skrev på twitter innan något om att jag och Lillie skulle ses om ett år. Detta fick många konsekvenser och som du kanske förstår nu så menar jag drygt tre dagar. Om jag ska vara helt ärlig så menar jag två... Men det känns som en evighet. Att ha träffats varje dag i nian och nu inte träffas alls mycket för att det är antingen skola eller jobb. Tycker inte det är rättvist. I nian sågs man varje dag, va nästan varje dag efter skolan och spelade också fotboll tillsammans. Då behövde vi inte tänka, bara va. Men nu när man börjar bli äldre blir allt så himla komplicerat. Har inte den tiden som man vill.

Om man ska försöka sammanställa detta inlägg så är inte tiden vän med mig längre. Tiden tar kål på mig. Har så mycket jag vill göra. Har så många personer jag vill träffa. Men. Jag. Har. Inte. Tiden. När det inte är skola då är det det andra. Och när man inte har mycket i skolan, då ska man dra sig till friskis och träna. Hur orkar vi leva med dessa krav hela tiden? Tänk vad skönt det kommer vara sen när vi är pensionärer. Att sitta i sitt lilla torp låååångt borta från all trafik och bara NJUTA av tiden. Sitta och tänka, att vad bra mitt liv är. Och bredvid mig ska jag ha en gammal gubbe som har stått ut med mig i all den tiden. Det är då, när man är en bit uppåt som man ska ta det lugnt och inte behöva tänka så mycket på om man har snygg mage och rumpa. Utan det är då, nästan livet börjar?! Då tar man en bulle på 11 fikat och ett wienerbröd på 15 fikat utan att ens behöva tänka på något. Nu när jag har skrivit det här, inser jag att: Det är såhär jag vill leva nu! Självklart. Låter inte det intressant? Att verkligen få njuta utav tiden? Att kunna gå upp på morgonen och tänka, fy vilken bra dag det här kommer va. Jag kommer hinna med så mycket, och ändå ta den där bullen på fikat.


Nu inser jag att det här blev ett riktigt låångt inlägg. Tror nästan att hälften utav alla som började läsa inlägget är kvar och läser dessa slut meningar. Nu hoppas vi på en bra vecka framför oss. Snart är det lång helg. Och snaart är det sommar. Hur gött är inte det på en skala 1-10? Och vad har vi lärt oss idag? Jo att vi ska ta vara på tiden. Inte låta den bli ett måste och den dålig grej. Utan vi ska se den som en möjlighet i livet. Att vi ens får ta del utav den här möjligheten är ju nästan som att vinna på triss..



Så typiskt

2012



Följ min blogg med Bloglovin" target="_blank">
Varför lägger jag upp bilder på mina kroppsdelar? Känner lite att det kanske går över gränsen? Du får säga till iaf det händer. Men den här bilden nedanför är inte meningen att symbolisera min big-mama-rumpa utan att visa mina splirrans nya jeans. Dessa jeans har gett mig ruskigt många känslor på samma gång. Jag har gråtit för att jag har betalat en kanske lite föör hög summa och har fått fram många frågor i mitt huvud. Är dom verkligen snygga? Är dom verkligen värda det priset? Men sååå snygga är dom inte, eller? Jo de är mina drömjeans, eller?
Aja struntsamma. Behöver inte dela med mig alla mina frågor. Men det var ett gäng till. Det jobbigaste var att berätta för mina föräldrar att jag har svikit dom. Vi har i min familj aldrig vart några speciella märkesnördar. Kolla bara i vårt kylskåp. Där har vi icas egna märke, eldorado eller varför inte euroshoper? Det står vi för och ser inga konstigheter med det. Det är såklart att inte alla våra produkter i kykskåpet är utav de varorna men majoriteten.
Men idag så köpte jag då ett par jeans. Inte vilka jeans som helst, ett par Tiger. Har ingen aning om det är något bra märke eller något sådant, men billiga var dom inte. Detta var inte meningen att det skulle hända. Provade en dras med jeans. Men det fanns inte några som satt sådär perfekt som jag är ute efter. Har köpt svarta jeans i omgångar för att de blir förstora. Efter många om och men visade expediten dessa goingar. Jag tänkte att okej, prova kan du göra Mathilda. Men köpa, det ska du inte. Utan prova bara för att se om de sitter bra. Jeansen satt perfekt. Så typiskt. Konstig som jag är gick jag till kassan med ett stort leende på läpparna. Hade knappt hunnit tänka efter.
Verkligheten tog ett fast tag om mig när jag kom hem. På bussen hem fick jag lite små fnatt ibland. Men var mest i chocktillstånd. Jag fick mig lite seriösa ord utav mina älskade föräldrar. Och det jag lärde mig var att det är mina pengar men att det helst inte skulle upprepas igen. Så vad har vi lärt oss från det här inlägget? Jo att jag, Mathilda Karlsson har aldrig vart en märkesnörd men verkar som om jag blir stämplad som det nu. - Vilket jag verkligen inte hoppas. 
Här är dom.

Glöm inte att gå in på min väns blogg. Tycker hon har en riktigt fin och saftig rubrik på sitt inlägg. www.linnbergman.blogg.se